Jag ska berätta vem som bryr sig.

Ingen. Ingen bryr sig, är den hårda asfalten som skrubbar dina knän och händer där du faller rakt ner mot narcisissmens vattenpöl.
gammal snö som äntligen smält, är det nu våren kommer?
Nej det är klart att den inte gör det vet du väl?
Många frusna hemlösa ska hinna fälla tårar innan fåglarna väcker oss alla från vinterns dvala och det äntligen bliva vår.
Så vad gör man åt eländet?
De grå timmarna som släpar sig fram jämte varselvågen.
Jo man kärar ner sig i någon.
Det har jag gjort. I världens coolaste dude. Klas.

Kära ner dig du med, i grannen, hen som sitter på ica, klasskompisen, brorsans bästa vän, den där du pratar med på happypancake.se
även om kärleken inte är besvarad så har du nu äntligen något att rikta hela din uppmärksamhet mot. Du kanske kan bli kär i flera? Och det är väl skönt. Att varje vaken stund slippa tänka på dig själv och dina behov, vad du behöver/måste göra/se/lyckas med.
Individualism är så 2012.
2013 handlar inte om vad du kan göra för dig själv. Eller vad någon annan kan göra för dig.
2013 handlar om vad du kan göra/visa/hjälpa/trösta/älska andra.
Så det är bara att börja.

Alla kan se vad jag har gjort

Grädden är spilld över ansikte och kläder men hela ansiktet ler.
Ögonen med. de grå, de rödsprängda.
Vissa lever länge, drar ut på det utan att se sig omkring, många gnetar på år ut och ut och ut.
På samma arbetsplats, samma vänner.
Andra stirrar med panik ut i cyberrymden och klickar sig febrilt omkring efter andra sätt att leva.
Många kastar pengarna i sjön på hopplösa projekt och renoveringar som aldrig blir klara,
Kalorierna räknas här ska ett smalt liv levas.
En hel del vill hinna se världen.
Se den, älska den, lära sig någonting om sig själv och sin plats i den.
Andra bryr sig inte. De spenderar den soliga sommardagen inomhus, skiter i att ringa upp missade samtal, tittar åt ett annat håll i samtal.
Så länge du lever gör du något. Tillhör en plats, en grupp ett samanhang hur det än må se ut.
Vad som sker sen vet ingen. Och det är nog bra.

Min kille och jag

Så smäller det till. BAM!
ett knytnävlag från universum rakt i fejset
Två veckor av allt man kan önska

lördagshäng

Låt det ljuva stanna för en stund. oroa dig inte, snart öppnar sig marken.

Jag läser en bok av Bill Bryson.
Den handlar om månen och jorden, universum och all dess meningslösa meningsfullhet. Där mellan papper och blad ruvar orden.
När jag tänker på min egen skolgång blir jag arg. Arg på lärare, frånvarande föräldrar och på själva rummet, plattformen.
Där satt jag med glittrande ögon som snart effektivt blev utplånade sin nyfikenhet och i ett enda slag blev jag berövad både goda sociala relationer samt positivt lärande.
Inte konstigt att jag började titta ut genom fönstret och dagdrömma.
Stor i orden men liten på jorden.
Läs den

Vi slår hårt hårt hårt - En låt värd att ladda ner

Aldrig har hjärnan sprutat ur sig så mycket,
det krälar ord ur munnen sviktande toner pressas ner av fingrarna,

Den här låten handlar om att försöka förlika sig med tanken om att det inte kommer bli bättre

Tom Jerry Boman skrev en rörande text om det hela,
både om min nyaste låt och min nya video, vilken som du kan hitta några inlägg ner,

hans text kan du läsa här:
http://www.musikenligtjerry.se/

Den nya låten kan du lyssna på och ladda ner gratis här:

En utställning, Annelie Hedin - ett fenomen utan like i konstens djungel

Om du bor i Göteborg, eller har vägarna förbi på fredag så har jag ett guldkorn att ge dig.
Min kära vän Annelie ska ställa ut sina fantastiska tavlor.
Nu på fredag den 11/1

Frilagret
Heurlins Plats 1A, 41301 Göteborg

Vernissage börjar klockan 19:00
Närmaste hållplats, Järntorget

Hon har bland annat målat av min käre bror Fabian Berglund, en personlig favorit.

Fler vetenskapsnyheter långt inne i den sovande hjärnbalken

När alarmet går igång vrider jag mig om
Sträcker ut en famlande hand i mörkret, så kastar tvärbanan ljus över väggarna
Och för en kort stund blir allt synligt
Kläderna dras på, de är kalla efter att ha legat på golvet
Huden knottras, försöker värja sig
Vi är många på tunnelbanan denna morgon
Tittar ner i tidningar på mobiler
Väljer musik till vardagens intåg efter dagar av lättja
Jag ler stort
Med händerna knutna i fickorna
Tankarna fladdrandes vilt omkring
Smilgroparna djupa
Tiden får gå fort, rusa fram
Som mjuka fingertoppar över strängarna

NY VIDEO! VIDRET - HÅLL SKATTEN GÖMD

HÖR OCH HÄPNA INTERNET!

jag har idag på min lediga dag gjort en video till min låt "Håll skatten gömd"
den kan du hitta tillsammans med alla mina andra låtar på min soundcloud.
 https://soundcloud.com/vidret

jag har gjort videon själv, den går att se i HD och jag har fixat och trixat hela dagen
så jag hoppas en kommer gilla den:

innan du slickar i dig det sista bör du tvätta händerna

Håll skatten gömd

jag kan väl lika gärna lägga ner

för hur jag än gör finns här inget mer

dom säger glöm din dröm

håll skatten gömd

där blixtrar slår

blir vinter vår

och jag lägger mig i gräset och drömmer om dig

visst finns det stunder då du

tvekar som nu?

kom kyss mig hårt

än är jag våt

och timmarna är våra

visst tänker jag på dig

när natten slår mig

och sömnen flyr 

men tanken styr i den finns du

skrev en låt på svenska, om att tycka om någon:

utanför fönster kvittrar fåglar.

tamefan vårfåglar gatorna är blöta men inte längre frusna

pepprade med grus och saker snön gömt undan tills nu

jag sitter i mörkret min lägenhet i sätra och ler för mig själv
skulle tvätta mina smutsiga trosor och då jag var i färd med att bära upp den blöta tvätten
 (som ännu inte hunnit torka) tappade jag nyckelknippan med alla mina nyklar,
rakt ner i hisschaktet.
story of my life hejdå
där stod jag i stövlar, barbent och tunt klädd, med alla mina blöta kläder i famnen.
den som väntar på att mannen med nyckel till hissen ska komma, hen får vänta länge.

det bästa sättet att starta ett nytt år

jag sov
sov tills solen själv hade gått och lagt sig och stockholm åter låg i mörker
de ljusa timmarna låg dolda långt från skrynkliga lakan och blossande kinder
här ska ingen frisk luft andas
armen är blå, svullen
skorna är oigenkännliga, leran har spruckit som läpparna
skrattar bäst som älskar mest