Jag läser en bok av Bill Bryson.
Den handlar om månen och jorden, universum och all dess meningslösa meningsfullhet. Där mellan papper och blad ruvar orden.
När jag tänker på min egen skolgång blir jag arg. Arg på lärare, frånvarande föräldrar och på själva rummet, plattformen.
Där satt jag med glittrande ögon som snart effektivt blev utplånade sin nyfikenhet och i ett enda slag blev jag berövad både goda sociala relationer samt positivt lärande.
Inte konstigt att jag började titta ut genom fönstret och dagdrömma.
Stor i orden men liten på jorden.
Läs den
