Ingen. Ingen bryr sig, är den hårda asfalten som skrubbar dina knän och händer där du faller rakt ner mot narcisissmens vattenpöl.
gammal snö som äntligen smält, är det nu våren kommer?
Nej det är klart att den inte gör det vet du väl?
Många frusna hemlösa ska hinna fälla tårar innan fåglarna väcker oss alla från vinterns dvala och det äntligen bliva vår.
Så vad gör man åt eländet?
De grå timmarna som släpar sig fram jämte varselvågen.
Jo man kärar ner sig i någon.
Det har jag gjort. I världens coolaste dude. Klas.
Kära ner dig du med, i grannen, hen som sitter på ica, klasskompisen, brorsans bästa vän, den där du pratar med på happypancake.se
även om kärleken inte är besvarad så har du nu äntligen något att rikta hela din uppmärksamhet mot. Du kanske kan bli kär i flera? Och det är väl skönt. Att varje vaken stund slippa tänka på dig själv och dina behov, vad du behöver/måste göra/se/lyckas med.
Individualism är så 2012.
2013 handlar inte om vad du kan göra för dig själv. Eller vad någon annan kan göra för dig.
2013 handlar om vad du kan göra/visa/hjälpa/trösta/älska andra.
Så det är bara att börja.
