en serie ansikten

poem om julen och en tillbakablick

Isak en av mina finaste vänner och jag firade jul ihop 2012

Tiden går, drar iväg. Förra året vid den här tiden var jag mätt på öl och choklad.

Så minns jag inte mycket mer, jag minns att jag bodde på en annan plats med en annan.

Allt som var då är annorlunda nu.

Idag var jag i Hökarängen och åt en fantastisk brunch med Isaks fantastiska familj. 

Sedan fällde jag tårar vid skogskyrkogården.

Det hela avslutades i ett kollektiv i Alby hos min kära vän Marty. 

Att fira jul är en resa in i det okända. Det var längesedan jag firade med min egna familj. 

gammal bild, sliten tjej. så känner jag mig ungefär nu.

Dikt om Julen:

När knäcken bränt ditt fejs
och glöggen kokat bort
När tårarna gett sälta åt grytan
Och ångesten skjutit skott
När tidningspappret brinner
Och alla barnen gråter 
Jesus Kristus vi då förnimmer
Han kommer till oss åter
I sin röda outfit
Och alla grymma surfplattor
Med designkläder och retromattor
Teak, samsung och det röda fältet
Smaklösa julklappsrim som slag under bältet
Visst önskar jag att grisen
tänjer ut din själ
Som är så stor och god
Åt alla och en här
Jesus Kristus föddes
I värmen på ett golv
ute fryser människor ihjäl
År 2012

GOD JUL ALLA COOLA LÄSARE!

porträtt

porrsurfar, lyssnar på blues ger mig hän åt fantasierna

cyklar. klickar mig fram genom blockets annonser, söker racer och singlespeed på tradera,
så lätt munnen vattnas svämmar över i kaffekoppen.
bakom mig står min hjärta, min älskade Valkenburg 1948, skyddad från snö och väta.
röda ramar, vita däck, blå och rosa cykeltejp, en värld att helt gå under i.

det är dagen innan julafton, en av de mest spännande och fantastiska dagarna i min barndom,
full av förväntan och renaste lycka, finare och mer speciell ofta än själva julafton.
på gränsen till det som komma skall, det är där jag trivs bäst.
nu sitter jag här, barfota på en pinnstol och lyssnar på Robert Johnsson.
Mina fotsulor är grå av golvet. Tvättar mina smutsiga trosor och dricker kaffe,
diskbänkslivet i sin renaste form. här ska inga paket slås in för inga är inköpta.
inga rim ska skrivas och inga bullar bakas.
går kanske till gymmet och springer en mil, byter sängkläder, kanske köper jag en sopkvast på ica nära.
sådant är livet.

här gick jag och johannes i skogen. 

vi åt djungelvrålsklubbor och plockade svamp. 

svamp är livet, hösten var fin. 

hejhejhej

skriver r'n'b och njuter.
ikväll är det hej och hej då!

och så var det med det.

jorden går under så småningon ni behöver inte oroa er.
vår relation till planeten är mer som ett destruktivt kärleksförhållande *läs alla mina kärleksförhållanden*
som långsamt bryts ner till bara intet återstår.
inget att visa de ickeexicterande barnbarnen.
visst vore det skönt med en bitchlap, ett fuckyoufinger för att sedan stampa iväg i skilda riktningar.
lite mer pang bom bang och sen slut.

jag tror jag en gång faktiskt höll upp ett darrande fuckyoufinger mot killen.
men skall det göras slagkraftigt så ska heller inte tårarna spruta åt alla håll och hulkningar/slem stiga upp ur halsen.
det är inte alls lika hm hur ska man säga?
värdigt.

men här ska inget göras slut på,
för ingenting finns att göras slut på.
hurra!
idag går jag på 16dagars ledighet.
sjukt bra.

Jag avrundar 2012, summerar de bästa låtarna och tackar några jävligt värda människor.

2012 började inte speciellt bra måste jag säga.
Snarare på det värsta tänkbara sätt,
Min dåvarande fästman bröt vår förlovning och kastade mer eller mindre ut mig ur lägenheten dit vi just hade flyttat, till min stora förvirring och djupa förtvivlan.
Då världen vänder sig upp och ner och mörkret tar över är det lätt att en människa blir galen.
Det blev jag. Sömnen, hungern och livslusten försvann iväg tillsammans med honom,
långt bort mot horisonten.
Jag sov tätt tillsammans med min vän Natasha som jag har känt sedan jag föddes,
hennes hem blev mitt och vi blev varandras närmaste,
i våras mer än någonsin tidigare.
Ur desperation ropade jag ut över hela stockholm och bad om hjälp.
Någonstans att bo.
I Hornstull öppnade en av de finaste av män sin dörr och lånade ut sitt hem till mig i sex månader.
Mattis hem blev den plats där jag började ta mig tillbaka till en sorts normalt, sunt tillstånd.
Där lagade jag mat och dansade över det vackra trägolvet, sena sommarnätter kysste jag nya läppar och började skratta utan att drabbas av förvirring och rädsla efteråt.

Livet rör oss, förändrar oss. Vissa dagar, år mer än andra.
2012 är ett år jag aldrig kommer att glömma, det har etsat sig fast i det innersta.

Jag flyttade till slut till Sätra där jag bor nu, en sabla tur hade jag som jag fick en egen lägenhet i vilken jag bor i, i alla fall till nästa höst.
Jag har bott på tre platser, jobbat på TV och som kock, lanserat ett nytt band, skrivit nya låtar och spelat skivor på Vardagsrummet.
Jag har varit på två bröllop, sjungit och hållit spontantal.
Mer sugen nu än någonsin på att gripa tag i det ljuva.

Men när jag ser tillbaka på mitt år, mina år i Stockholm så blir jag ofta arg.
Arg för att det är så svårt att ta sig fram, få känna sig trygg.
Man måste ha tur, om man inte har pengar
och pengar har jag inte.
Det var ur en desperation och en djupt liggande ilska som jag satte mig ner och skrev
Brevet till Reinfeldt
som nu har lästs av tiotusentals människor.
Som gjorde att jag fick sitta och vara arg i tv inte bara en utan två gånger.
inte fan kunde jag tro det i våras.
Brevet har gjort att jag fått massor med nya vänner, träffat otroligt häftiga människor.

Under året som gått har jag lyssnat på otroligt mycket musik.
Mer musik än jag någonsin gjort tidigare.
Här har jag samlat all fantastisk musik som stöttat, peppat mig.
Musik jag lyssnat på när jag varit full, när jag knullat, när jag sprungit genom skog, över broar.
De bästa låtarna av alla hundratals som strömmat igenom mig.
Något vill jag ge tillbaka. Till alla fina människor som på väldigt olika sätt har påverkat mig.

Lyssna, subscriba:

2012 Anna Berglund compliation

Shout out to Emilie Johansson
Shout out to Matti Saarne
Shout out to Natasha Kielan
Shout out to Isak Dalström och hans mamma
Shout out to Etel Söderquist
Shout out to Flora Berglund
Shout out to Malin Hallberg
Shout out to Ida Therén

Tack som fan, säger jag bara.

årets låt är

Usher – Climax

årets ladda-upp-låt:

Twin Shadow – Five Seconds

årets jogging-låt:

Bonobo – The Keeper - Banks Remix

årets hiphop:

Schoolboy Q

årets sommarlåt:

LP – Into The Wild

årets poplåt:

Justin Bieber – Die In Your Arms

årets r'n'b:

The Weeknd – The Morning

the weeknd kramar om mig när jag vaknar

Idag händer det. The Hobbit ska ses på biograf Saga och besvikelsen är redan påbörjad.
min syster sa att det var som att peter jackson hade fått en unge och tänkte att han skulle göra en film för 2åringar.
om det stämmer återstår att se.

i veckan kommer jag lista årets bästa låtar / album.
like a boss.

om någon ska springa stockholm maraton 2013 och vill träna ihop / ge mig tips och råd så är det bara att hojta till.
det är nämligen mitt första och jag har precis börjat lägga upp mina distanser/mål.
min vän isak ska också springa så det kommer bli awesome, men då han är lika oerfaren som jag själv så eftersöker jag alla typer av tips.

word

jag lägger osten i soffan och somnar över dressingen

när jag känner mig ensam brukar jag titta på trailers, men det efter att jag ringt det flesta jag känner och mhhmat länge och väl.
mmhm mhhm... tills batteriet tar slut eller jag lyckas tappa telefonen i golvet, som idag.
sprickorna är där för att det är coolt.
sen springer jag och äter, kokar te och kollar på några avsnitt star trek, och där någonstans kommer det krypande.
ensamheten. då räcker det inte med ostrulle eller honung.
jag tittar på trailers tills ögonen blöder och allt är sett.
vet inte hur andra gör, de köper kanske sötsaker, onanerar, tar ett bad och försöker sig på att plöja igenom böcker de aldrig läser ut.
där ligger de och skräpar på golvet, i hyllan.
några klipper hårtopparna med nagelsax och många ligger ner med datorn på bröstet och huvudet i en nittio graders vinkel som gör det näst intill omöjligt att prata. tur då att det inte finns något att prata med.
nästa måndag är det julafton och vid den här tiden förra året var jag en annan.


 Jake Bugg – Two Fingers

en fredag som alla andra tar ett sorts strypgrepp på grisen, julen är här

Jag läser Äta Djur. Ja du hör ju själv, eller visualiserar i ditt inre.
bygger upp en bild om vad du tycker och tänker om titeln och vad bladen döljer.
Det är precis som du tänker. Att det är jobbigt, att det skaver.
men det är själva essensen av lidande, att det gör ont djupt inom dig, i dom i oss.
för vi är ett oss även om vi inte tror det i detta individualiserade samhälle, du är din egen,
du är din stil och ditt politiska ställningstagande du är din utbildning och ditt förflutna, du är dina val.

jag skulle vilja påstå att vi är mer än så.
att bara se till den yttre världen, detet som om vi vore en betraktare är att förminska,
näst intill förlöjliga världen och dig själv i den.
när du ser dig själv i spegeln. dina ögon uppfattar en sorts sorglig klump kött
men det är bara kroppen. om du går nära, så nära att andedräkten lägger sig över spegeln och ser dig själv djupt in i ögonen så hoppas jag att du drabbas av ångest.
ångesten är det bästa vi har.
det närmaste du kan komma dig själv. njut av den för den njuter av dig.
och med det vill jag uppmuntra alla jag känner att läsa Äta Djur.
för du är mer än vad du tror att du är.
du är ett vi.

Poem om en kille

Hör en plågad ropa ut
En förälskads känslospjut
Genomborra is och snö
Om svaret dröjer hjärtat dö

I medelsvenskens dagsrutin
Förnuftet råda ej magin
Men om tanken kan våga
Skall själen bli låga
Som plantan blir till lin

Ensamheten bara måndagar bär med sig

Jag genomsyras av en näst intill obeskrivbar sorgsenhet.
Som från botten av en brunn kröp den upp för de våta kalla stenväggarna i riktning mot ljuset där ovan.
Den lägger sig som ett tunt tak mellan mig och himlen den evigt grå.
Stilla singlar snön ner över hantverkare och tunnelbanor.
Djupt under sten och trädrötter åker jag, lutar mig mot det kalla fönstret och ser ut.
Jag drömde jag hade en lama.
En stor vit vacker lama som bodde tillsammans med mig ute på landet.
Med tiden blev den deppig och pälsen tovig. Bitar av den började falla sönder, visade ljusrosa len hud.
Varje dag såg den på mig med sina kolosala svarta ögon bedjandes om att jag inte skulle gå till arbetet, att jag inte skulle lämna den ensam.

Vissa dagar bör lämnas ifred, tanken känslig för yttre påverkan, som ett ömmande blåmärke.
Egentligen finns ingen särskild anledning till varför vissa dagar känns så. Visar sig vara lite mjukare, öppnare.
Det är väl när hjärtat är som störst,
Som det onda lättare kan ta sig in.
Men jag öppnar upp
Det måste man.
Att vara människa innebär att försonas med alla sina sidor.
Annars går det inte, att älska.

Bilder från vintern 2.0

Kletel och den ständiga följeslagaren, Hen tvivel

Vem vill ha en biljett till The Hobbit? Kom igen.

Sju biljetter till fucking the hobbit. BAM! En över, vem vill bli min dejt? Obs! I utbyte mot "tjänster"
(fritt för fri tolkning)
Dessa kommer dock inte gå att dra av på din skattedeklaration. Jag hoppas att de både är förbjudna, motbjudande samt/eller oanständiga.
Woops! glömde att det just är liknande typer av tjänster som redan skattesubventioneras av skitsamhället. En biljett över, någon?

Om hur man till varje pris undviker att få hjärtat mosat till oigenkännlighet av en främling.

Är med i tidningen Metro idag.

Pipip sms,
"anna du är med i metro, wham!!"

Min bror är lika tidigt uppe som jag själv. Det är näst intill kallare på bussen än utanför dess fönster.

Ja igår klubbades det igenom. Spiken slogs i kistan.
Jag och min arbetskollega stelnar båda till och tittar på varandra när ekot meddelar att civilutskottet sagt ja till regeringens förslag om "friare hyressättning vid andrahandsuthyrning"
Jag skakar på huvudet och fortsätter spola bort matrester från golvet, varmt vatten tar med sig brödsmulor ner i golvbrunnen.
Tack som fan för det här skitbeslutet.
Nu är det bara att gå och hänga sig,
Här ska ingen få bo.

glöm inte att du ska glömma

I början på var månad skapar jag en ny lista på spotify där jag samlar månadens låtar som jag lyssnar på,
så vet du inte vad du ska lyssna på så är det problemet löst.

Ny musik, det är bara att subscriba:

 "2012 December"

Snön tar över och vi kan inget göra än att knyta händerna innanför jackfickor,
lyfta axlarna högt mot himlen som för att skydda nacken från vinden.
Det kyliga samhällsklimatet tränger in under långkalsongerna, knottar ryggslut och innanlår.
Urban från tidningen Metro åkte till Sätra och fotograferade mig där jag stod i bohemtröjan och försökte se så besviken och grundlurad som jag känner mig.
Så ta en tidning i morgon.

Ska börja på ny layout. det här fanskapet går ju inte längre.


systrar

Lucka nr. 3 på Svt Debatt. Den längre versionen.

När snön faller över Stockholm och bäddar in oss alla i ett mjukt täcke
vänder och vrider jag på min önskan.
En önskan om en fungerande bostadsförmedling.
För det är det jag helst av allt önskar mig till jul, i livet.
En härlig cocktail av dålig ekonomi och mitt sociala arv
begränsar dock mina möjligheter för att få det så otroligt många människor drömmer om,
en egen bostad att leva i.
Jag står i Stockholms bostadskö sedan fem år tillbaka,
men dagarna och åren gör ingen större skillnad,
varken för mig eller för människor som delar min situation.

En lägenhet är lika avlägsen nu som för de fem år sedan jag skrev in mig.
Låginkomstagare och arbetslösa betalar idagsläget nästan mer än vad de tjänar i månaden,
många lever på varandra, inhysta i skrymslen, både i inne i stan och långt ut i förorterna.

Att människor saknar en egen säng att sova i,
ett eget köksbord att äta vid, är det verkligheten 2012?
Unga skuldsätter sig för att klara av depositioner,
höga hyror och för att få det så kallade livspusslet att gå ihop.
Men livspusslet för den hemlöse, för det är det vi är,
vi som saknar en fast punkt, en plats att slå rot på,
det pusslet är omöjligt att lägga då bitarna är omaka;
några fattas och de flesta är i en så grumlig färg och saknar
helt nyanser att det är svårt att veta vilka bitar som ska ligga vart.

Journalister drar emellanåt fram berättelser som berör, som sprids och får stöd.
Enskilda människors levnadsöden blir till debattämnen på tv och säljer tidningar.
Den ensamma individen blir ett kadaver som hela mediasverige gnager benen av tills ingenting mer finns att prata om,
tills dess historia är förbrukad.
Borde det inte vara bättre att inte göra oss till enskilda fall?
Ni ger oss visserligen en historia att identifiera oss med
(exempelvis det som hände mig efter mitt brev till Reinfeldt.)
får oss att känna att vi inte är ensamma, det finns folk där ute som har det svårt,
saknar bostad eller arbete precis som vi.
Men är detta ert arbete?
Att få den lilla människan att för en stund sluta känna sig ensam?

Vore det inte då bättre att granska hur det kom att bli såhär.
Vad är det som gör och har gjort att unga människor i åratal blivit utnyttjade och lurade på en av det mest grundläggande mänskliga rättigheterna.
Att få ha ett hem.

Hur kommer det sig att i detta land,
med all sin kunskap och ändå jämförbart mycket goda ekonomi
inte har råd att bygga ett tak över dess barns huvuden?
När ska våra drömmar bli viktiga nog att inte längre förbises?
Är det när ekonomin vänder?

Om journalister inte längre ser det som verkligen behöver ses över,
vem ska då granska makten?
Elefanten i vardagsrummet lyser med sin ständnga närvaro,
trampandas och trumpetandes,
men ack så osedd.

Vi är unga, vi är gamla, vi har arbete och vi studerar.
Vi är långa och korta, några firar jul och andra inte.
Vi som inte har råd att köpa en bostad, det vi önskar oss i julklapp i livet, är en fungerande bostadsförmedling.

En enkel hyresrätt, att få leva och våga drömma i.

Om morgonen

dörrarna slår igen bakom nyskrubbad rygg
de sista dropparna klibbar fast längtan i tyget
som de skaver i minusgraderna
genom dagen bär jag med mig doften av tvål
den ryker om min hals, mina armbågar
där kyssar tidigare tumlat runt
i mjuka brottningsmatcher
är huden röd
handen kall
magen insjunken som en skål av hud
men kroppen minns
det som hänt

fyra roliga bilder från sommaren

Min bror frej skev en dikt.

Se solens flamma brinner ner till glöd
Och natten frost på marken lämnat kvar
Och fåglarna i söderläge drar
Om skogens andedräkt det luktar död

Se grönskans ton blir infekterat röd
Och Löven faller av som gulbrunt var
Och Trädens nakna kroppar står som svar
På höstens febersjuka andningsnöd

På marken ruttnar skogens bruna kött
Och hösten transpirerar sjukligt svett
Liken utav grönskan osar sött

När hela världen in i mörkret trätt
När skogen och vårt inre är förött
Föds tanken: detta blir nog inte lätt!