Poem om ålderdom

Hör en dåre! Ropar läpparna små
Fnasiga av kyssar, av istappar blå
Slit ut vintern
Där under tapeten
Döljer sig drömmen om livet
Helheten

En ensam filur som i livet har
På en armlängds avstånd hållt kärleken
Av åren han samlat är ett fåtal kvar
Men än kan en dåre blanda i leken

"vill jag ha en drink så ska jag ha en drink"

Jag sitter bredvid två hantverkare. De är runt 30års åldern och de är mitt uppe i ett samtal som jag skulle säga, handlar precis om det man kunde förvänta sig.

" - asså jag drar ju snart till thailand, ska leva som en kung asså. Jobba ett halvår, alla dagar i veckan. Men sen asså"

" - det är mörkt ute
- ja fan vad mörkt
- snart är det snö asså, då kommer isbörnarna att gå på gatorna.
- kallt asså
- det är då jag drar till thailand"

"- borde börja träna"

jag letar i väskan efter boken jag glömde hemma, blundar och lyssnar på samtalet. Vagnen gungar fram och tillbaka, ringlar sig fram genom underjorden rakt in mot staden.
Vi är lika vi människor. Drömmer om samma saker, andrum.
"om jag vill ha en drink så ska jag ha en drink" säger den snaggade killen med tatuering på halsen och ett stort ärr som delar av hans högra kind i två.

Jag är försenad till jobbet, regnet piskar mot marken
Köpte bord, lagade mat åt vänner. Dagdrömde om hångel. Det är skönt att tänka på gårdagen, när nuet envisas med att trilskas.

I got two arms that can hold you, but no mind for the road

de osynliga gardinerna silar enkelt igenom ljuset från gatlyktorna och jag väntar på att sömnen ska infinna sig,
det är bara att blunda
vi körde genom stan med hela mitt lilla liv intryckt i bakluckan
krökt över kartongerna har jag plockat upp och stirrat framför mig, här bland alla mina fossiler.
freedom is yours if you want it

jag tänker på skogen, på mossan och den blöta jorden. snart så
jag längtar

he asked me! he asked me!

det är med ett stilla, sorgset hjärta som jag ser mig omkring i lägenheten som varit mitt hem de senaste 6 månaderna. mattis lägenhet har under den kalla våren och mitt i de varma sommardagarna vaggat mig tillbaka till livet, här har jag sjungit och skrattat. sorlet från hornstull har tagit sig in i mina drömmar om nätterna. i morgon flyttar jag till sätra. hej då stan, hej förort.




en bit av mig lämnade jag
gömd under madrassen
hos dig
så att när du lägger dig ner
för att vila
är jag ändå kvar
när söndagens dis sveper in gullmarsplan
öppnas fönster för natten
så att den kan tränga sig på

när legolas visas i bild tjuter alla tjejer av upphetsning

fyrans buss tar oss hela vägen
där fötterna vilar på den blöta kartongen sticker det av syrebrist och kyla
man sitter konstigt på utomhusbio
under gatlyktor och en grå himmel tindrar hundratals ögon av igenkännande
handen är varm i din


visst vet du hur det känns, när hela helgen svämmar över dig och måndagen mest består av att famla runt sökandes efter ditt kidnappade dopaminsystem. jag känner mig uttänjd, tunn.
som smör, brett på alldeles för mycket bröd.
sagan om ringen-citaten flödar

hur värt är det med popaganda egentligen? (sommarbilder)

ja. jag funderar på att inte köpa biljett. inte ett band jag vill se, så långt ögat når där blåser tistlar och ökenstorm.

På liljeholmens närakut är det bara tyst ibland.

Den tar mig
hennes hosta
som vräker sig fram genom luften och sprider sig i det grå rummet.
jag inbillar mig att den vrider sig runt sig själv där på golvet för att sedan kräla framåt, i riktning mot min stol.
Jag flyttar på mig
Här går det inte att tänka klart
I "Blindheten" börjar epidemin i ett väntrum.
Så nu är det bara att vänta
På kaoset
Det är revbenet som smärtar mig,
Jag föll med cykeln.
Måste få veta vad det är, få höra en vitklädd vuxen säga det.

Inuti bröstkorgen rör det på sig
en stilla lycka som gror
Biter sig fast i mina muskler och jag tänker tänker tänker
Alla dygnets timmar fyller jag
på jobbet med händerna djupt ner i degspadet,
på cykeln med regndropparna piskande mot ansiktet, i den svarta sopsäcken som jag dragit över mig,
när jag sätter mig ned händerna knutna
när jag lägger mig under täcket som doftar sött
Det rör på sig
Sjukt bra

semester, och du släpper in allt in på livet

jag trillade två gånger, från cykeln. bam

rakt ner
slipa ansiktet mot marken. man tror att man är bra.
jag har haft semester, slipat mig mot tristessen, mot människor, mot molniga dagar, vi delar det, du och jag, drar oss själva mot det lilla vi har.
hej billiga flygbiljetter, hej! under trädgrenar på klubbar ingen vet något om, vi sliter våta hårtestar mot allt som drar fram, likt åskvädret som drog fram genom stan idag.
jag satt på mattis stol och skrattade med en kopp rävgift i handen, skrev toner med vänsterhanden smekte håret med den andra.
det är sent visst är det.



det drar och stramar skrattar som jag brukar,
suger på tandkrämen, den är min.
slickar i mig det sista
det minsta

så skrev jag visst en låt