Crosses all over, där mellan dike och död grävling lägger sig stenskotten till ro.

Mitt vänstra ben ligger korsat över mitt högra, muskligt.
Om jag lyfter bort det skulle det gå att se en stor röd cirkel på framsidan av mitt lår. Det blir så när jag sitter med benen i kors.
Benen är rivna, prickiga av myggor och spindlar, blåa av stötar och snedsteg, brända av nässlor och solen.
Jag har sommarben, ett par slitna jävlar, som har varit med.

Etel och jag sitter i bilen på väg tillbaka till stockholm, staden, myten.
Platsen i vilken jag i ett ärligt försök ska ta mig tiden att omvärdera mitt synsätt och lära mig något nytt. Smaka de ljuva frukterna, skaka grenar över vindtrassligt hår, när hösten kommer.
Byta däck på cykeln kasta ut de vissnade plantorna som jag övergett.

Jag är på väg tillbaka

frej

värmlands poem

djupt under sten och lera, ner i det bruna
varken fågelskrik eller bromsars mekaniska tuggande
når dit
här ställer sig varje hårstrå på givakt
och den ludna kroppen kittlar abborre och näckrossvans
greppar botten och ytan
dricker myggbarn andas knott
högt över vågor, sprattlar benen

när åskan knottrar lår och inget består, mellan helvetets eldar och änglakörens sår

Grums nya vårdentral

Byggnaden står fallfärdig tio meter från där jag sitter. Den stora klockan på fasadens framsida visar tiden. Den går dryga två timmar för sent, men det är det ingen som bryr sig om, varken kajorna, alkisarna eller jag som hänger runt på torget. Här behövs ingen klocka, här mitt ute bland parkeringarna och de urtorkade rabatterna.
Tio människor med alkohol i kroppen och så jag sitter och blänger på varandra, annars är det inte mycket som sker.
Den lokala pizzerian heter 97:an och fiket CAFE fikan. Inga konstigheter.

Så vad gör jag här med min högst mininalistiska frukost: en folköl och ett paket kex. Ser ur som Marie men är av den billigare varienten.
Jag väntar på att en bil ska hämta upp mig och genast ta mig härifrån, för här kan jag inte stanna.
Jag ska ju in i skogen

blue is the color of my

det blåser i frölunda. vinden skriker, rusan fram mellan de höga husen,
i ett av dom sitter jag. benen nakna och prickiga av myggbett efter en promenad i skogen.
idag är det sista kvällen i göteborg efter 10 dagar av toppar och dalar runt kring järntorget. djupt ner i blåbärssnåren, högt upp i det blå i bergsjön.
med båda fötterna leriga och fulla av sand sprang jag före mina bröder, hojtandes och skrattandes.
det är med en stor klump i bröstet jag sätter mig på tåget i morgon på väg mot värmland.
men jag kommer tillbaka.

I dina drömmar är du den du vill vara

Torrt låter det när regnet slår mot busskuben. Jag missade vagnen såklart och väntar på nästa.

Jag ser mig omkring. Längst bak i vagnen står en kille med en hög tuppkam, så han ser sig omkring. Kastar blickar på oss alla som sitter här. de hånglandes, de skeptiskt fulla. Några sover och hänger med huvudet, kanske  drömmer dom om kvällen som kunde varit den bästa.
Vad vet jag? Jag betraktar med en sömndruckens blick. Flackandes.
Några ska hem och knulla. Andra hem och värma billyspizzor.

Jag sneglar, tittar upp mot skärmen som meddelar om när jag ska kliva av.
Jag är min egen. En ensam tjej på en fyllevagn rakt ut i förorten.
Hejhej.
Säg inte hej. I mörkret hälsar jag inte tillbaka. Här går jag fort fram, precis som du skulle göra.

När ensamheten tränger på

Jag sitter på en vagn i göteborg.
Den knarrar och gnisslar.
Högt över oss rör sig oroliga moln,
De stiger och sjunker.

Jag tänder cigg i göteborg och smakar både öl och vin, visst vet du hur det smakar.
Vagnarna står stilla när mina fötter rör sig, fram och tillbaka. Fan vad det regnar på mitt ansikte.

Det knarrar under lungorna, det bläddras i boken

Jadu. Här ligger jag på en gigantisk luftmadrass i malmö. Varje gång jag vänder mig om låter det som att en båt går på grund.
Knaaarrbrööööllluurrk.
Hur ska jag lyckas med konststycket att somna när hela världen låter och tränger sig på.
I morgon är det en stor dag. Min vän becca gifter sig. Jag är nervös.
Det är den första dagen på min semester och ryggen klibbar mot madrassen, tre tjejers andetag gör luften fuktig, snart ska vi sova men än så länge befinner vi oss i världen mellan. I mitten

Så du tänker på mig
Torkar av din kletiga hand mot täcket
Vrider dig om och känner din egen doft
Så söt och kväljande som du tänker att hon kommer dofta.
Djupt in i vecken, in i lakanets skuggor kryper du
Händerna sökande, blinda
När natten vrider ur dig över morgonens första timmar
Är alla droppar förbrukade och
intorkad i sängen hälsar du på världen än en gång
innan sömnen tar dig

slickar i mig det sista, det minsta som visst ska sparas till när hela skiten brinner ner

den här helgen.
den här helgen brände ut mina sista hjärnceller och delade mig itu
konflikter och drama sköljde in över min kropp och själ, förvirrade mig rakt in i dimman.
man börjar bli äldre nu, kroppen säger ifrån. läpparna säger nej
hur ska jag orka med detta virrvarr
är i dagsläget nu ovän men en av mina äldsta vänner och blev knäckt då mannen med stort M uppenbarade sig på trädgården dit vi gått för att ha en trevlig stund.
gjorde becca som skulle ha haft en trevlig stund i stockholm besviken

inget blev riktigt som jag hade tänkt det

sommarbudget: 1989kr

det blir att lifta land och rike kring med Etel

hej malmö!
hej göteborg!
hej karlstad!