min nyaste låt!

To be found:

låten på spiken, för många ugglor i kanoten

den här låten har jag lyssnat på 50 gånger bara idag.
shit, vad bra.

Gotye – Somebody That I Used To Know

en natt

första gången jag sover själv på,
jag vet inte hur länge. Natasha drog för några timmar sedan.
hittills har jag legat på mage i sängen och njutit, ätit en grön oliv, ätit två.
nu bor man här, i en fantasilägenhet som påminner om mitt barndoms gamla hus.
det är bra.
det är en dag i morgon, också.
om du precis ska gå och lägga dig, eller precis har vaknat, eller klickar dig in mitt
på blanka dagen, titta på videon nedan och tillåt dig småle. för det är bra.


Rhye - Open from Rhye on Vimeo.

let's get found

Sun Airway – Oh, Naoko

 jag fantiserar, med ögonen högt i det grå, formlöst luddiga.
lägenheten doftar gott, träolja och öppet fönster, snö och asfalt.
mina fötter greppar, smakar på det fina trägolvet för första gången och det går en känsla av välbehag genom kroppen.
perfume genius sjunger ut, sjunger genom varje vattendroppe som inte torkats bort. in i mina hörselgångar letar han sig fram.
jag har flyttat
det är bra, det blir bra.


Bon Iver -  Towers (Official Music Video)

om att tappa bort saker

Hur kul du hade i helgen avgörs av hur många ägodelar du har kvar i väskan på måndag.
Jag sitter och väntar på att få ett besked hurvida jag kommer behöva åka till passexpeditionen hos polisen imorgon.
Spänningen är olidlig, typisk.
Där jag kommer ifrån tappar man bort saker, glömmer kvar dem. Det är jag bra på.
Jag är också bra på att fixa ordna, organisera upp. Annars vore det omöjligt.
Men det är tröttsamt, att inte kunna bryta sig ur sin cirkel, av ordning och kaos.
Själen blir trött och utdragen som ett sönderblekt hårstrå, varm av solen sprött och frasigt.

idag flyttar jag till Hornstull, efter jobbet ska navelsträngen klippas av och en nya era börja.
allting är så spännande att det mest blir spänt.

olala jag har en baguette

Det är sånt här man får underhålla sig med när det bara är jag som är vaken.

Natasha vrider på sig i loftsängen, jag har ett fyrsiffrigt nummer skrivet på handen och ont i halsen.
på tunnelbanan i natt spelade dom ståbas och trumpet och tog i tills kinderna var blossande röda och svetten lackade.
jag hänger i tvättstugen klockan 8:00 på en lördagmorgon vilket indikerar att jag antingen är 70+
eller har jävligt skitiga kläder. kanske båda

Dagens poem:

rester från lidl ligger utspridda över bordet
osorterad och tillfreds
det står svara på displayen
som den flackar och strålar
ålderskris och smetiga fingrar lämnar spår över kroppen
under täcket är luften utandad och söt


Frank Ocean – Swim Good

deportees sätter prägeln, jag känner igen dig

jag åker ljuvt från sida till sida, vaggas fram genom staden.
på fredagar lyssnar jag så högt på musik att medpassageraren tittar surt omkring sig.
jag nickar i takt och trummar med,
sjunger i refrängen.
att vara privat bland folk är där jag trivs bäst.

jag har ett bra ansiktsminne,
är glasögona på kan jag urskilja dig ur grupper, ur köer i tumult och förvirring.
det gör också att jag tror att jag känner människor efter att jag lagt märke till dem på en fest, på ica.
jag tänker åh dig känner jag igen alltså kan jag börja konversera,
trots att vi kanske aldrig hälsat.
det är en prakisk gåva, men ibland påfrestande då jag lika ofta som jag känner igen trevliga människor så urskiljer jag snabbt folk som bör hålla sig på en armlängds avstånd. minst.
inget försvinner, suddas ut, blandas ihop och går att ignoreras.
då jag tittat dig i ögonen ska du veta att du inte glöms bort.

KNUCKLE, allt du inte visste att du ville veta om män som slåss

Den ena knytnäve efter den andra kommer flygande,
blodiga spottloskor färgar motståndarens kinder ljusröda.
jag skruvar på mig, när man har fått stryk gör man det när man ser människor slåss på riktigt.
men det är bra, och det gör mig ledsen, får mig att må illa men sitta klistrad kvar.
att dricka smaksatt dessertvin utanför slottet och promenera runt i stockholm när mörkret lagts sig utan att känna sig totalt utelämnad för vad som skulle kunna ruva i skuggorna,
känns som frihet.
jag känner mig ren, och hel när jag har tittat klart.


Brothers Of End – Let Silence Speak

idag föddes ett barn, bland många andra, men det är skillnad på folk och folk.  

imman ligger som ett filter över glasögonen

jag hör hur det regnar i hägersten, kalla droppar slår mot fönstret. de bildar åar och floder i den uppgrävda jorden utanför.
runt omkring lägenhet står grävskopor, hackor och spadar.
här ska hela vägen rivas upp, brytas itu och bytas ut mot svart asfalt som klibbar fast under fötterna blivande varma sommardagar.

lägenheten fylls av Thurston Moore.
jag sitter med benen i kors, fötterna vridna in under låren.
natasha tvättar noga ansiktet inne i badrummet gnuggar bort dagens dofter från bussar och skrattande barn som kramas nära.

jag skrattar högt och länge, viker mig till japanska pappersfigurer där varje lem blir skrynklig när jag vecklas ut.

det sociala samspelet lägger grunen för det som är ditt

 The Black Keys – Lonely Boy

det är ur skela relationer det bubblar upp drama. upp mellan sprickorna sprutar det ut över gårdagens natt.
jag tänker på människors oförmåga att gå ur sig själv, ut ur sina egna privata behov när en annan människa behöver det.
samhörigheten mellan oss människor verkar som bortblåst, undansopad in under ryamattor, borrsorterad ner i källsorteringen.
det är flum och snack att prata om att våga se en annan människas behov framför sina egna.
idioter och pöbeln pratar om en förmåga att vilja förstå. sådana där eldsjälar.

jag tittar på dokumentärer om vit fosfor, och vaknar till den statiska radiorösten som talar om vapenexport.
det är inte underligt att onsdagens morgon präglas av ett svagt dunkel.


här kraschade mitt tåg när jag reste från Malmö i helgen. det är en märklig plats.

den här katten bor i malmö i en garderob, han heter kola

WOLF

du vet att det är bra

plocka bort guldet från krestkortet

Grimes – Genesis

utanför grävs vägen upp, skrapas upp med hackor och spadar.
inne brusar radion högt.
jag ska iväg och titta på ett golv och sedan arbeta likt varje god medborgare.
hejja plikten,

en bra idé.

Earl Sweatshirt du kan få viska i mitt öra hela dagen lång

det är tur att jag inte går på krokodil tänker jag nästan jämnt, tur att mina ben är hela och inte full av köttsår, tur att min hy är sliten av den iskalla vinden och inte stel och grå likt reptilskinn.
tur att jag lever går och andas, hel utan större saknade bitar av självet.

Schoolboy Q – There He Go

PÖBELN VÄNTAR I DÖRREN

I'LL BE FINE

jag sitter på tåget till malmö och dricker rödvin som han i luckan sa det han skulle rekomendera om han skulle rekomendera ett vin.
det fanns två att välja mellan.
jag lyssnar på JAY Z och känner hur det rycker mellan fingrarna och kittlas i magen.
barn springer i gångarna, vissna kvinnor sover stilla mot fönstren, andas tungt ler i drömmen
becca har bjudit över pöbeln, i malmö lyssnar man på R. Kelly och dricker vin.
jag pratar med simon eriksson i över en timme i telefon om sex om människor om dejtingsajter,
och när lyckan är gjord och hur man för sig.
han blir arg över folk som låtsas veta vad de pratar om när han pratar med dom vilket får mig att småle. han är en bra vän.


den röda tröjan passar dig, ligger tätt mot huden
den stryker mot mig när du lutar dig fram
långt borta bakom under väggar och tak ligger hon och blåser rök över lakanen.
fast man inte får
jag nickar nickar nickar för jag kan
mitt huvud kan röra sig just så
jag älskar att sakna



den första är till Simon
den andra till mig själv
den sista till becca.

här kan du lyssna:

Lil Wayne – Drop The World
Kid Cudi – Pursuit Of Happiness (nightmare)
R. Kelly – Pregnant featuring Tyrese, Robin Thicke and The-Dream

bland kapris och mjöd

Idag är jag trött.
oroligt trött.
jag sätter mig på tunnelbanan mitt emot samma kille som igår.
vi har samma vardagsrutin. igår hade han en hammarbyhalsduk, inte idag.

igår drack jag öl på sjättetunnan och lyssnade på bruce i en gränd dit inte blåsten nådde.
sjukt bra.

idag åker jag till malmö.
världens bästa becca har köpt min biljett,
och det ska bli fint att se henne och daniel igen.

lyckan i att hitta bortglömda pärlor

JA!! OMG, den här låten hade jag helt glömt bort.
men den är så sjukt bra!


Bedhead – Extramundane

Kapitel 5. EN BRA DAG, DE FINNS!

Hej och hallå bloggläsare, ja just du där som sitter hukad framför skärmen.
kasta ett snabbt öga ut genom fönstret, har du sett att solen lyser?
I Stockholm skriker solen ut all sin feeling över den grå snön och blossande kinder.
som en liten present vill jag här skänka dig några minuters njutning,
klicka på, lyssna och känn in hur jävla bra den här dagen är.

Chairlift – I Belong In Your Arms

människor jag träffar på tunnelbanan.

jag går och lägger mig nu det räcker. röker upp den sista ciggen, halft hängandes ut genom fönstret och tittar på grävskopan som står nere på gatan som en förstelnad dinosaurie.
håret hänger ner över ögonen och skuggar mitt ansikte.
det är sent och alla barnen sover, du kanske sitter ensam vid datorn med fötterna på soffbordet och känner precis som jag.
eller kanske ligger du ner i sängen med datorn över bröstet, den värmer ditt bröst.
vi är iaf densamma du och jag. byggd av samma skrot och korn, med läppar som ler när vi känner oss tillfreds, och tårar som flödar när vi inte gör det.
med fötter som ömmar efter långa stråk,
händer som fryser utan vantar.
vi är lika du och jag

jag älskar tunnelbanan. den är världens bästa grej. eller bland de bästa,
här får jag träffa alla typer av människor, alla tider på dygnet, som har en liten historia med sig.

Aphex Twin – Mookid

Desire

Det, själva livet trycker på, skyndar fram.
Jag skrev på kontraktet för lägenheten igår. tänker skaffa ett postfack.
väskan skär in i huden och jag måste väl ändå bli sned? krökt, med tiden.
Tunnelbanemannen förolämpar oss varje gång han stänger dörren, säger att han kör med eller utan oss, dörrarna stängs.
Jag lägger mina händer på mina knän som skakar, sådär reflexmässigt i takt.
Det är en bra dag idag.
kom igen.

en batteriladdare

igår var det alla hjärtans dag, den gick mig nästintill obemärkt förbi.
jag var ledig och hälsade på mitt gamla jobb, käkade bullar och knåpade ihop en liten låt.

ett gömt kapitel där vår hjältinna hittar en mellanväg och hänger strumpor

dricka kaffe från klockan sju. peace out man

att ha första tvättiden på dagen klyver mitt tunga sinne och lämnar mig hopsjunken i soffan. jag lyssnar på p1 och njuter av att vara ledig.
utanför vår lägenhet har det sedan ungefär två veckor stått en stor brummande maskin.
dag som natt, brummar det. små lampor lyser och ingen vet vad meningen egentligen är med att den står just här?
idag ska jag hälsa på mitt gamla jobb och ta med fika.
fika är bra.

här ser vi mig och Marty chilla i bagarmossen. good times.

inspelningen fortgår, tunnelbanan gnisslar. det är mycket fram och tillbaka,
smakar konstigt i munnen, järn och rost.
jag lyssnar på efterklang för tusende gången,
de kapslar in det som känns bra.
gör att jag kan luta mig tillbaka en liten stund.
när jag passerar hornstull station ler jag, här ska jag bo ett tag.
tills augusti iaf, baby steps.

loving the crew

mörby centrum 11 min
vänta på tunnelbanan. sitta ner, blunda, luta huvudet mot fönstret.
tänker på Angles Egg, det är kallt mot kinden.
inspelning idag.
folk är på väg hem från efterfester och sistaminuten-ragg.
de slirar runt över isen med hukad gång och en uppsyn från de djupaste av mörker.
ute är allt vitt.

bäst att dra upp huvudet ur sanden, hålla mig själv i handen. klippa sista banden.

jag drömmer om köttsliga lustar om nätterna, vaknar svettig i ett rum fullt av fågelkvitter.
det är natashas väckarklocka som misslyckas med dess enda egentliga uppdrag.
den kvittrar på en ljudnivå man skulle finna på slakthuset en lördagsnatt men ingen vaknar.
natasha sover obrydd vidare.
det är fredag morgon och solen går upp.
allt är vitt ute, jag är röd om läpparna.
hela vägen till jobbet lyssnar jag på musik och stirrar på telefonen.

i kväll ska vi springa götgatan upp och ner, häva öl och skratta högst i baren.

R. Kelly – Whole Lotta Kisses - Explicit Version

pojken som inte ville bli stor

Albatrossen

Ibland, för nöjes skull, matroser pläga fånga
en albatross, som följt med skeppet på dess färd

fram över salta djup. Så samla de sig många
kring denna vilsna gäst ifrån en högre värld.

Knappt ställd på däcket, ser man fågeln tölpigt skrida
med skamsen hållning fram. Förr var den molnets vän.

Som tunga åror drar den, en på varje sida,
de vita vingarna, som släpa efter den.

Den stolta flygarn går och vacklar som en skugga.
Förr djärv och kungligt skön, nu klumpig, ful och tung.

En sjöman sträcker fräckt mot den sin sura snugga,
en annan haltar fram och härmar rymdens kung.

En skald är fågeln lik, som trotsar alla faror,
som svingar sig mot storm, som pilen ej kan nå;

men, kommen ned på jord bland människors skaror,
hans vingar tynga så, att han ej ens kan gå.
 
Labyrinth Ear – Navy Light

Den enda jag egentligen vill identifiera mig med i berättelsen är krokodilen.
raka besked, inget tjafs. han vill käka upp krok eller vem som helst egentligen och det är hans mål.
det gäller att vara på rätt plats vid rätt tillfälle bara, däri ligger det kluriga.
därför blir fällor, och baktal, uppmålade förväntningar och planerade illdåd sällan lyckade.
ofta tar planen en egen väg och det är just därför varken peter eller krok vinner i slutändan för de är som fyllda av sig själva och oförmögna att se saker för hur det egentligen är.
du kan tänka bäst du vill, planera in i minsta detalj men livet erbjuder inga garantier.
snart är vi alla krokodilmat, tur att han blir nöjd i alla fall.

kapitel 4. när tegeluddsvägen svänger hittar vår hjältinna ett halmstrå i en stack av nålar och ser med förtjusning på när två killar visar hur man spelar bas på tuben.

de trummar vilt med fingrarna och skriker ut "vi bara kör på med fet electro" "Pow pow"
långsamt rullar tunnelbanan fram, letar sig fram som en mullvad under jorden.
jag tänker på Drive och hur det ska kännas för att smilgroparna ska skönjas.

på t-centralen är det myrornas krig på riktigt.
här sitter jag och en lodis. han ser bistert omkring sig, jag nickar.
den tunna röda linjen pulserar fram.

for ever-ever and ever-ever-ever

nästa helg ska jag åka till malmö. det är bra.

BEEN DOWN SO LONG IT LOOKS LIKE UP TO ME

Jag läser Hannibal och njuter, av vällust fylls min bleka kropp,
detta köttstycke som drar sig fram över obekanta marker.
jag läser om blod, och HIV och att få stöd från oväntat håll, vilket känns skönt.
jag är inte rädd för saker som är äckliga, det rör mig inte. Det är när man börjar krafsa på
den där oron som jag blir rädd. att bli rädd för oron låter väl bra konstigt tycker du,
men det är det läskigaste som finns, att inte veta.

Jag äter mest kräm nuförtiden. kräm tänker du, barnmat. onyttigheter.
det bryr jag mig inte om, den stora fröjden med att vara vuxen innebär att jag får äta kräm till middag om jag vill.
jag får välja mina kompisar själv och jag får röka om jag vill, sova när jag vill.
mitt liv! sådana saker får man bestämma över själv.
Det är när man blandar in en andra part eller tredje part som det blir lite mer komplicerat.
då måste man kompromissa, ta hänsyn och visa tålamod och hjärta.
 men tur är att jag kan det också
så det ska nog gå bra. hur det än blir.

om man är lite nere kan man lyssna på den här:


Efterklang – Modern Drift

SÅ KÄNNS DET GENAST BÄTTRE

kapitel tre i vilket vår hjältinna, blossande röd om kinderna pulsar fram under den bleka solen, ber om ett underverk.

jag köpte en rock som måste väga flera kg.
jag sjunker ner i snön och var steg är djupare än det förra.
här måste en jätte stigit fram skulle den uppmärksamme notera. en jätte med små fötter. min återkomst till huvudstaden gick de flesta förbi,
jag smyger fram längs med väggarna,
utnyttjar varje skugga och vrå.
betraktar varje ansikte som passerar mitt.

för två år sedan exakt på dagen sjöng jag på sjöhästens scen i hornstull.
alla mina vänner var där, snödrivor och fallande istappar gjorde det nästan omöjligt att ta sig fram genom staden.
jag drack flasköl och sjöng ut, skrattade högt och länge, rökte cigg utanför ingången.
för ett år sedan sov jag vid den här tiden på dagen. jag hade kort kort hår och skulle snart stiga upp för att gå en strålande söndag till mötes.
jag åt kallrökt lax på fåfängan och badade jacuzzi på östermalm.

tiderna förändras. people change.
på väg till jobbet betraktar jag varje ansikte som möter mitt,
vilar i tanken i att det är min tur snart, vintern kommer så småningom bege sig och vårsolen fylla ut hela himlen.
värma både fågel, knoppar och anna-hjärta.

pappa köpte semlor från amarant!!!! HURRA!!!!

Ivan du måste nästan vara osynlig i all snö

Bibio – lovers’ carvings


jag tänker mycket på Ivan, katten, kärleksbarnet som hämtades vid ungefär den här tiden för
ett år sedan från den vita skogen utanför Eskilstuna.
Han var rädd och tryckte sig mot gallret i buren och jamade oupphörligen.
men så på tåget blev han tyst och väl hemma i sin nya bostad sniffade han tunt på soffan
och mina händer.
han brukade sova på min rygg och titta på mig när jag badade.
han tröstade mig när jag var ledsen och värmde mig när jag var sjuk och ensam.
nu springer han runt och härjar i göteborgstrakten.
fina fina ivan.


vi är lite lika, mulligan och jag. fast bara lite.

RYSK STJÄRNKARTA LEDER VÄGEN

"DET HÄR MÅSTE VARA DEN MEST MENINGSLÖSA MUSIKEN SOM GJORTS" SÄGER NATASHA NÄR NORAH JONES BÖRJAR SJUNGA.
SÅ KLAGAR DEN GAMLE ATT HAN BARA FÅR IN EN MASSA RYSKA STJÄRNNAMN NÄR HAN SURFAR PÅ MIN MOBIL. KGB SPANAR PÅ DIG FYLLER NATASHA I.
JAG SOM BARA GOOGLADE PÅ RYSKA MÖNSTER.
RYSSEN KOMMER

MAN SKA INTE TÄNKA PÅ DÖDEN NÄR DET BLIVIT MÖRKT.
DET LEDER ÄNDÅ INGEN VART,
HON HÄR BREDVID BLIR NEDSTÄMD OCH SÄGER ATT ALLT ÄR MENINGSLÖST ÄNDÅ.
DET ÄR VÄL DET BITVIS,
MEN DET ÄR GANSKA SKÖNT ATT LIGGA OCH LYSSNA PÅ ABD AL HAQQS JAZZBLANDING,
KÄNNA DOFTEN AV MATÉ OCH HÖRA VÄGGURET SLÅ
DET ÄR INTE SÅ DUMT I ESKILSTUNA

loppisfyndar i eskilstuna

kapitel 2 i vilket den nu något slitna hjältinnan drabbas av ännu ett svek, besöker sin hemstad samt definierar känslan i bröstet, det är saknaden.

i eskilstuna ligger dialekten tät och willys är densamma. vi kliver ur bilen, hämtar rullatorn (vagnen) och kliver in i denna jättebyggnad.
vid den här tiden är människor jag tänker på fullt upptagna med att gå på musikgalor eller så sitter de väl bänkade framför schlager-tv.
kanske röker de en cigg med vänner i tel aviv eller dricker en jägerbomb i en bar i den amerikanska södern.
kanske kysser de sin älskade någonstans i malmö och kanske tänker de på mig, så som jag tänker på dem.
att sakna är att älska.
willys ligger tomt och vi hasar fram under lysrören, tittar lite på äpplen och håriga bönor.
jag köper mig ett red dilicious som jag som barn kallade tigeräpplen.
det smakar som då och jag tänker på hur kriser hanterades då, hur jag själv har lärt ut konflikthantering på min förskola.
säg förlåt om du har gjort något dumt och kramas.
det är väl inte så mycket begärt?
om man kan kräva det av ett barn som på många sätt har ett begränsat sinne, så måste väl samma gälla för en vuxen?
nu sitter alla och ska vara "huvudpersonen i filmen om mitt liv"
jaget före allt, höja sig själv över sin omgivning, mina känslor, mitt liv, mina behov.
det är vad detta jävla självcentrerade samhälle har fört oss. fram till randen
av självförverkligandet är allt redo att kastas åt sidan, trampas på och tryckas ner i gyttjan, alla begrepp som moral, vänskap, empati och solidaritet redo att förkastas.
jag ligger i en säng utanför eskilstuna med natasha sussandes vid min sida och en stor orange katt som heter piple, värmer mina fötter.
jag skickar en varm stråle koncentrerad kärlek ut till mina vänner ute i världen, ni är en del av mig som värmer min kropp och mitt lilla patetiska råtthjärta. ni skänker mig en sådan tröst och tro om hopp när allt hopp känns förlorat.
en speciell liten rosa kärleksstråle till flora min kära syster.
tack

du kanske inte visste det men jag sover som en spik, som en sån där man hoppar

Billy Fury – I'm Lost Without You


en sömnlös natt har dragit förbi och lämnat ögon likt påsar.

vattnet står på spisen och natasha sover ännu. lika bra att gå upp och ta dagen vid hornen,
idag efter jobbet åker vi till Eskilstuna, ut till torshälla, längs med mälarbadsvägen och in i Roxnäs.
vårt barnshems trakter.
mitt revir, där jag kan ströva fritt.
men först ska jag köpa godis och liva upp stämningen på jobbet!


Blood Orange - Sutphin Boulevard

första kapitlet, i vilket vår hjältinna blir tappad på blod i axelsbergs, möter en vis gumma, vaknar upp ur sin sinnesförvirring och noterar att vintern kommit för att sedan ringa en vän.

det är inte speciellt roligt att börja om.
nu rullar stora krigsorkesten in, bankar på trummor och blåser i sina tutor där jag drar fram genom stockholm.
sorgsna fanfarer när jag missar bussar och melanoliska violinsolon som smeker min kind då jag flanerar runt på ica liljeholmen efter jobbet.
klamp klamp klamp när jag bär påsar och väskor uppför trappor.
det är sopptorsdag men den ända soppa jag får ta del av är den jag själv satt mig i.
i hägersten är det kallt och halt och jag sitter på en blå soffa och funderar på vad som komma skall, och vilka sorts förväntningar jag har på detta liv.
det är snart min tur men lite till får jag sitta kvar.
jag är tjugofem år och ska fylla tjugosex i oktober, höstbarn som jag är, med dåligt pigment som lätt blir rödbränt om sommaren.
jag har bleka ögonfransar, bryn och en begynnande rynka i pannan.
händerna är grova och ärrade av år i kök, bland knivar och ugnar.
man skulle nog beskriva mig som lång utan att misstas för en jätte, med stora smilgropar i båda kinderna som gröper ur dem när jag skrattar och det gör jag högt och plöttsligt.
jag har bott i denna stad, detta frostbitna klimat i flera år och har på många sätt börjat betrakta det som ett hem trots att hon inte alltid givit mig en hjälpande hand.
stockholm har kastat runt mig högt upp över solbelysta takåsar på söder, och tryckt mig långt ner i källare in i varma famnar och under långholmens vatten, gråa sommardagar.

på vårdcentralen i axelsberg är ingen glad. här flödar misstanke om sjukdom det hasas fram i korridoren.
haaas haaas.
jag känner mig ung här.

och så bildas gropar i kinderna för solen värmer och jag smakar kaffe.
det är en start

kastar runt armarna på ica liljeholmen så jag misstas för en urflippad methkärring

det sticks i kroppen när fötterna somnar
det kliar inuti bröstkorgen
jag hatar att sitta och vänta
det är en dag imorgon också