outrage en film av och med takeshi kitano

det blir tydligt när jag står i min videobutik och velar mellan ännu en nazifilm eller en japanskmaffia-rulle.
hm... folkmord eller allmänt gore?
nu sitter jag med ingefärste och en skål med fil och skriker
NEJ NEJ NEJ!! samtidigt som jag idiotförklarar, skakar på huvudet och skrattar åt japansk action när den är som bäst.

ivan skulle förövrigt platsa ganska bra i yakuzan, han som älskar att plåga och tortera.

puss och kram!

har du skrivit in rätt lösenord?

hon stirrar på mig, kvinnan snett framför mig. hennes långa vita hår, likt änglaböner svallar varje strå ner över bröst och illvilja. jag ser hur du stirrar
gamla kvinna.

med en halv vinflaska vacklar jag leendes igenom horder av sovandes och läsandes människor med händerna fulla av bilar och skvallerblaskor. människor i rörelse ser likadana ut.
jag ser ut som mig själv, ensam eller tillsammans med andra.
dofter slår mot mig som bara ensama minnen kan. de banar sig fram genom världen och sjunger ut sin mening för just din skull. det bara är du som lyssnar.
jag vet att du tänker på hur världen hänger ihop. där är vi lika, densamma.
inget vill jag hellre.
att förstå varför jag sitter här och skulle smaka vi, om du smakade på mig.

Man vill inge människorna någon slags känsla, själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst

visst smakar kaffet bränt som alltid. det skvalpar runt inuti den brända blåsan högt uppe i gommen, runt runt.
fryspizzor bränner alltid sönder munnen och ugnen, stora svarta fläckar staplas på varandra tills hela köket är som på sikta mot stjärnorna varje gång man ska till att laga lasagne eller baka en kaka.
röken ligger tjock och sätter sig i mina strumpor, kryper in mellan tårna och kittlas.

vi cyklar du och jag efterklang

vi cyklar till stockholm barkaby outlet sa magnus i morse, ok sa jag.
det tog hela dagen. 4,5mil och allmän förvirring i kylan som såklart blåste mot oss oavsätt vilken rikting vi valde.
väl framme var våra fingrar blå blå och kalla.


det finaste är att äta fryspizza med den man älskar och lyssna på bra musik.

I BELIEVE

I början av västerbron slutar det verkligt solida och en vit öde värld breder ut sig. Det jag hade i tankarna och tidigare var totalt uppfylld av rinner av handskar och nästipp likt spilld mellanmjölk över en vaxduk och ner mellan stolar, fläckar barnmagar stora som ballonger.
bara det mörka vattnen går att se med själva ögat, resten av Stockholm och dess invånare ligger i novemberdimma och dunkla framtidsutsikter.
Jag har länge känt mig lyckligt lottad varje dag. Inte malligt inte skrytsamt men stilla tacksamt.
Här ute i det vita finns det bara i mig, djupt rotat i vardagen i väntan på att bli genomskådad, fruktan vi alla delar i kön på ICA, Spybar, i luren med SJ på tråden, på jobbet.
Jag tänker på bloggerskor som boostar sig själva till den yttre gräns inte ens William Shatner når i sina vildaste rymdäventyr, på skillnad mellan att vilja och kunna,
jag vill kunna tala franska men jag kan inte, jag vill kunna andas under vattnen men det går inte, jag vill ändra forma mitt liv men förstår inte vart gränsen dras mellan att,
kunna och vilja? det omöjliga är möjligt för den som vågar drömma sägs det men kasta dig från västerbron, galen panna så ska du se att du inte svävar en meter trots att du sjunger ut:
R. Kelly – I Believe

fullmånevecka då blir barnen som galna

du trampar tills ditt knä ropar
luften över vattnet kastar tillbaka dess klagan
om nätterna under dagarna
kopiösa mängder undran flyter under broarna
det är din pappa som hämtar dig
när november lider torkar solen dina tårar

brother

metropia

det är lätt att tro att Magnus har stått modell för skapandet av huvudpersonen i Metropia och riktigt misstänkt blir det när hans flickvän i filmen heter anna. men så är inte fallet. allt är bara en slump en tillfällighet. eller?

lyssna om du kan

Anika – Yang Yang

hej kompis kompis, hej hej kompis

den här låten sätter sig, alltså den sätter sig!

Cults "Go Outside" from Isaiah Seret on Vimeo.

Ivan tittar på mig med sina stora blå ögon, trycker sig mot golvet och ålar framåt.
likt en amerikansk S.W.A.T-soldat krälar han omkring på golvet med bestämd min.

kom igen, spela tamburin och få in en höger

i lördags såg jag och M dokumentären DIG!
så sjukt bra och upprörande fin att den är varmt rekommenderad och ett måste för dig som har något sorts musikintresse.
ladda ner, köp, streama, vad du vill!
kontentan är iaf
heroin = bad
spela tamburin = good
ha storhetsvansinne och vara våldsbenägen = bad, men också vägen att nå total kreativitet och bästa sättet att bli förklarad som geni.

hundar är bäst ingen protest

bästa sättet att spendera en morgon är med magnus vars ögon glittrar när han tittar på hundar och ivan som insisterar på att lägga sig på datorn.
igår var jag på under bron och drack corona som bara smakade limeskal. intresseponnyn äter konstgräs.

svart och vitt. låt nyanserna skölja över oss