höststorm

Mina stödstrumpor klämmer hårt till om låren när jag sätter mig på vagnen.
Jag sitter och tänker. Det är mycket som stormat både utanpå och inuti.
Det blir att börja planera för sig själv, den svåraste typen av sund tankeverksamhet.
Den vrider sig ur mitt grepp och vänder sig emot slår bakut.
Jag piskar på och värjer mig för varje utfall. Det är sällan man är snäll mot sig själv.
Borde kanske vara det lite oftare.

magnus som hund

johanna och jag

imorgon åker johanna iväg för att inte återses på väldigt länge. *ledsen*