29 jun 2011
28 jun 2011
det luktar olja och en skvätt mansurin
Det är folktomt på skanstulls tunnelbaneperrong. Här står jag i min solblekta ärmlösa klänning, med stora rosa rosor på, som mest ser ut som en gammal disktrasa från designtorget.
I min klänning har ingen semester.
Jag har spenderat de senaste dygnet mellan tandagnissel, tårar och små glädjeutrop.
Nu är ögonen svullna och jag tänker att det kan inte vara sunt och gå runt och fälla krokodiltårar hejsan svejsan. En darrig röst på radio, en liten groda på tv, ett varmt leende.
Jag hittar känslomässiga små fontäner vart jag går och så har det varit nu i ca ett år. Känsligheten har skruvats upp, som att det filter jag har omkring mig, blivit skadat. fått hål och läcker. Det skyddsnät en människa har omkring sig för att filtrera bort det där kanske oviktiga, det man inte bör reagera med största allvar på, för att det just inte är så allvarligt. för att lättare känna igen sitt egna känsloliv.
Jag känner inte längre igen särskilt mycket. Det undflyr mig, verklighetens rätta ansikte och här sitter jag och bölar för att jag känner lukten av att vara 16 och sommarjobba i ett bussgarage.
Nostalgi
I min klänning har ingen semester.
Jag har spenderat de senaste dygnet mellan tandagnissel, tårar och små glädjeutrop.
Nu är ögonen svullna och jag tänker att det kan inte vara sunt och gå runt och fälla krokodiltårar hejsan svejsan. En darrig röst på radio, en liten groda på tv, ett varmt leende.
Jag hittar känslomässiga små fontäner vart jag går och så har det varit nu i ca ett år. Känsligheten har skruvats upp, som att det filter jag har omkring mig, blivit skadat. fått hål och läcker. Det skyddsnät en människa har omkring sig för att filtrera bort det där kanske oviktiga, det man inte bör reagera med största allvar på, för att det just inte är så allvarligt. för att lättare känna igen sitt egna känsloliv.
Jag känner inte längre igen särskilt mycket. Det undflyr mig, verklighetens rätta ansikte och här sitter jag och bölar för att jag känner lukten av att vara 16 och sommarjobba i ett bussgarage.
Nostalgi
23 jun 2011
20 jun 2011
det du drömmer om natten
för första gången i mitt liv träffade jag mig själv.
det skedde i natt, djupt inne i den tunga sömnen framträdde helt tydligt den anna jag själv består av, sex år gammal.
hon stod med en inbakat fläta och stora runda kinder och de ljusgrå ögonen brände under de vita ögonfransarna och de såg rakt in i mig.
ett parallellt universum visade sig, framstod nu helt tydlig och klar helt omöjlig att förneka.
jag själv, anna från den verkliga världen stod med mitt korta hår, 24 år gammal på den parkering som låg precis utanför matsalen vid den grundskola där jag gick mina första tre och ett halvt år.
jag började nästan sex år gammal med en entusiasm som spretade ända ut i mina solblekta hårtoppar.
i denna parallellvärld träffade jag nu alltså på mig själv precis just då, vid skolstarten och mitt sexåriga jag, tittade på mig med rynkad panna, helt oförstående varför den där gamla kvinnan skulle prata med henne.
vi stod båda två bredvid nyponbuskarna vid det bruna staketet och jag bad henne sätta sig ner på trottoarkanten för att jag skulle visa henne något. hon gav mig en misstänksam blick men gjorde som jag bad och jag slog mig ner bredvid henne.
så tog jag hennes vänstra hand försiktigt i min och vände hennes handflata upp så att den låg uppåtvänd bredvid min vänsterhand.
- titta här sa jag och strök med mitt högra pekfinger över hennes linjer i handflatan.
- och se här fortsatte jag och pekade ut mina äldre djupare fåror. hon tittade länge och följde mitt finger med en orolig blick för att sedan förstå att vi var densamma.
men på något sätt var denna värld inte min egen och det visade sig när den sexåriga anna berättade för mig att det inte är mamma som ska hämta henne utan pappa, min pappa.
han kom i en äldre elektrisk stol körandes från det håll vivo låg. tillsammans stod vi hand i hand och väntade. när han är några meter ifrån ser jag att han är blind och att han inte ser mig men frågar efter mig, anna är det du?
- ja det är jag, svarar jag och trots min äldre röst så känner han igen mig.
så lutar han sig så nära att jag kan känna hans doft och så viskar han,
- innan jag dör, kan jag få ställa en fråga? hur hittade du hem alla de där gångerna i mörkret?
- jag gick alla de gångerna, men en gång skjutsade mamma mig svarade jag.
så sa jag något som förvånar mitt vakna jag, men som liksom sätter pricken över iet.
- när jag tänker på dig säger jag, så tänker jag alltid på herrgårdsost och smaken av kaffe med mjölk.
sen vaknar jag, och var tvungen att smsa honom och fråga om allt var bra, vilket det var,
men ibland ligger drömmen så nära det vakna och tydliga att man inte vet vad som är verklighet och vad som är dröm.
det skedde i natt, djupt inne i den tunga sömnen framträdde helt tydligt den anna jag själv består av, sex år gammal.
hon stod med en inbakat fläta och stora runda kinder och de ljusgrå ögonen brände under de vita ögonfransarna och de såg rakt in i mig.
ett parallellt universum visade sig, framstod nu helt tydlig och klar helt omöjlig att förneka.
jag själv, anna från den verkliga världen stod med mitt korta hår, 24 år gammal på den parkering som låg precis utanför matsalen vid den grundskola där jag gick mina första tre och ett halvt år.
jag började nästan sex år gammal med en entusiasm som spretade ända ut i mina solblekta hårtoppar.
i denna parallellvärld träffade jag nu alltså på mig själv precis just då, vid skolstarten och mitt sexåriga jag, tittade på mig med rynkad panna, helt oförstående varför den där gamla kvinnan skulle prata med henne.
vi stod båda två bredvid nyponbuskarna vid det bruna staketet och jag bad henne sätta sig ner på trottoarkanten för att jag skulle visa henne något. hon gav mig en misstänksam blick men gjorde som jag bad och jag slog mig ner bredvid henne.
så tog jag hennes vänstra hand försiktigt i min och vände hennes handflata upp så att den låg uppåtvänd bredvid min vänsterhand.
- titta här sa jag och strök med mitt högra pekfinger över hennes linjer i handflatan.
- och se här fortsatte jag och pekade ut mina äldre djupare fåror. hon tittade länge och följde mitt finger med en orolig blick för att sedan förstå att vi var densamma.
men på något sätt var denna värld inte min egen och det visade sig när den sexåriga anna berättade för mig att det inte är mamma som ska hämta henne utan pappa, min pappa.
han kom i en äldre elektrisk stol körandes från det håll vivo låg. tillsammans stod vi hand i hand och väntade. när han är några meter ifrån ser jag att han är blind och att han inte ser mig men frågar efter mig, anna är det du?
- ja det är jag, svarar jag och trots min äldre röst så känner han igen mig.
så lutar han sig så nära att jag kan känna hans doft och så viskar han,
- innan jag dör, kan jag få ställa en fråga? hur hittade du hem alla de där gångerna i mörkret?
- jag gick alla de gångerna, men en gång skjutsade mamma mig svarade jag.
så sa jag något som förvånar mitt vakna jag, men som liksom sätter pricken över iet.
- när jag tänker på dig säger jag, så tänker jag alltid på herrgårdsost och smaken av kaffe med mjölk.
sen vaknar jag, och var tvungen att smsa honom och fråga om allt var bra, vilket det var,
men ibland ligger drömmen så nära det vakna och tydliga att man inte vet vad som är verklighet och vad som är dröm.
- vänta jag ska bara smsa, och kolla vart vi ska
när jag åkte hem med tunnelbanan i lördagskväll mötte jag brottsbekämparna vid mariatorget tunnelbana.
17 jun 2011
alltid lättraggat
I trädgårn, på spymlan sitta i trappen på f12. När metro undersöker stockholms bästa sommarklubbar hinner jag både himla med ögonen och grimasera innan jag har läst klart artikeln.
jubelpartytjejerna som är tillfrågade vad de själva tycker om deras favoritställe, svarar att "alla är så snygga" och att det är "lättraggat"
Nämn ett ställe där det inte är lättraggat klockan två en blöt sommarkväll. Kul merit på sin klubb. "så spelar de hipp musik också, och man kan spana på varandra"
Hej reptilhjärna.
Hej då allt som skulle kunna bestå av något sorts innehåll värt att behålla till morgondagen. Fine det är sweet att vara full, eller salongsfnittrig ska det ju vara och jag har inget emot att det raggas men, ska det inte finnas mer? Innehålla mer än en gammal secondhandsoffa, gamla hits från nittiotalet och ett högtryck på hipsters?
Dessutom så har väl dessa klubbar blivit rankade högst i ligan varje sommar de senaste somrarna?
Jennifer lopez sjunger i sin nya hit med Pittbull att "there is a new generation of party people"
Men vartdå? Blow my mind liksom! Varsågod jag är redo.
Men när man kategoriserar in klubbarna i "snyggklubbar" och "precis som berlinklubbar"
Vart tar alla normalviktiga halvdana småfula människor vägen? Är de hipsterns "verklighetens folk"? Kolla kolla jag har skyhöga klackar, ser ur som kräk-natalie portman i black swan och har en papegoja på huvudet för jag, jag är special. Inte som alla andra.
Ett original.
Men snart blir ni snyggtatuerade killar och elinkling-brudar äldre och då är ni inte snygga och fulla längre, utan bara fulla.
Visst hade det varit fint då med ett uteliv som gav lite själ då? Lite mer i hjärtat, i hjärnan.
Det är vad jag saknar.
jubelpartytjejerna som är tillfrågade vad de själva tycker om deras favoritställe, svarar att "alla är så snygga" och att det är "lättraggat"
Nämn ett ställe där det inte är lättraggat klockan två en blöt sommarkväll. Kul merit på sin klubb. "så spelar de hipp musik också, och man kan spana på varandra"
Hej reptilhjärna.
Hej då allt som skulle kunna bestå av något sorts innehåll värt att behålla till morgondagen. Fine det är sweet att vara full, eller salongsfnittrig ska det ju vara och jag har inget emot att det raggas men, ska det inte finnas mer? Innehålla mer än en gammal secondhandsoffa, gamla hits från nittiotalet och ett högtryck på hipsters?
Dessutom så har väl dessa klubbar blivit rankade högst i ligan varje sommar de senaste somrarna?
Jennifer lopez sjunger i sin nya hit med Pittbull att "there is a new generation of party people"
Men vartdå? Blow my mind liksom! Varsågod jag är redo.
Men när man kategoriserar in klubbarna i "snyggklubbar" och "precis som berlinklubbar"
Vart tar alla normalviktiga halvdana småfula människor vägen? Är de hipsterns "verklighetens folk"? Kolla kolla jag har skyhöga klackar, ser ur som kräk-natalie portman i black swan och har en papegoja på huvudet för jag, jag är special. Inte som alla andra.
Ett original.
Men snart blir ni snyggtatuerade killar och elinkling-brudar äldre och då är ni inte snygga och fulla längre, utan bara fulla.
Visst hade det varit fint då med ett uteliv som gav lite själ då? Lite mer i hjärtat, i hjärnan.
Det är vad jag saknar.
15 jun 2011
I put a spell on you
Ken Ring – Plocka han
halsen jävlas kraxar. men kanske att jag kan få till lite jävla själ i det jag sjunger. kanske måste det inte alltid låta som ett skalat äpple, uppskuren stek, lagom frusen calippo som lätt går att trycka upp själv.
kanske måste man inte låta som en jävla sockersöt idiot.
att vara sjuk och titta på nyhetsmorgon får mig att känna mig som ett barn igen.
halsen jävlas kraxar. men kanske att jag kan få till lite jävla själ i det jag sjunger. kanske måste det inte alltid låta som ett skalat äpple, uppskuren stek, lagom frusen calippo som lätt går att trycka upp själv.
kanske måste man inte låta som en jävla sockersöt idiot.
att vara sjuk och titta på nyhetsmorgon får mig att känna mig som ett barn igen.
14 jun 2011
13 jun 2011
vi kan dansa Once in a Lifetime, spela Wolfsheim!!
det är längesedan nu men den är alltid färsk, ny, nyskapande och otroligt fin.
jag hade den på en walkman, med mig ut i mörkret på landet där jag bodde ute i stugan.
jag sjöng ihop med korna om morgonen och för dem när de brutit sig ut ur hagen för att påminna dem om att vi var ett band jag och dom.
vi gillade ju wolfsheim allihop.
min röst är borta, long gone, hej svej i lingonskogen dig ser jag aldrig mer igen.
redan i fredags knöt den sig i knutar men nu finns inget kvar, bara ett raspande grudgeljud som kryper fram längst ner ur halsen när jag förtvivlat försöker få ivan att förstå att han inte måste bajsa samtidigt som jag ligger i badet.
han bara tittar på mig med slapp blick, halvslutna ögon som stirrar stirrar och vi vet båda två, att det är bara att ligga kvar i den sötstlickade brännande doften av kattbajs. för han förstår inte vad jag försöker få fram. men kolla bara på honom, han får bajsa hur mycket han vill. det är O K
jag hade den på en walkman, med mig ut i mörkret på landet där jag bodde ute i stugan.
jag sjöng ihop med korna om morgonen och för dem när de brutit sig ut ur hagen för att påminna dem om att vi var ett band jag och dom.
vi gillade ju wolfsheim allihop.
min röst är borta, long gone, hej svej i lingonskogen dig ser jag aldrig mer igen.
redan i fredags knöt den sig i knutar men nu finns inget kvar, bara ett raspande grudgeljud som kryper fram längst ner ur halsen när jag förtvivlat försöker få ivan att förstå att han inte måste bajsa samtidigt som jag ligger i badet.
han bara tittar på mig med slapp blick, halvslutna ögon som stirrar stirrar och vi vet båda två, att det är bara att ligga kvar i den sötstlickade brännande doften av kattbajs. för han förstår inte vad jag försöker få fram. men kolla bara på honom, han får bajsa hur mycket han vill. det är O K
var är du noah?
Stilla tåras mina ögon bredvid den storväxta mannen som nu brukar följa mig en bit på vägen till jobbet. Han sitter alltid med solglasögon och på samma säte. Jag blir plöttsligt liten hälften så stor.
Jag tittar och läser i min gratistidning och ser att en hund har sprungit bort. Finaste finaste noah vad jag hoppas att du mår bra och att inget hemskt har hänt dig. Det finns så mycket hemskheter här i världen och dig vill bespara allt det mörka. Jag känner dig inte alls men reagerade på ett sätt som för tankarna till de kvinnor som brukar ringa till ring p1 och tala om sommarkatter tills alla sitter och grinar ute i stugorna.
Den andra juli åker jag på semester. Hej barcelona! Hej frej!
Så drömde jag inatt att jag låg och klappade min vän beccas gravidmage för att lugna barnet som av någon anledning var förvirrad men så glad att den hoppade runt i magen. Finaste :)
Jag tittar och läser i min gratistidning och ser att en hund har sprungit bort. Finaste finaste noah vad jag hoppas att du mår bra och att inget hemskt har hänt dig. Det finns så mycket hemskheter här i världen och dig vill bespara allt det mörka. Jag känner dig inte alls men reagerade på ett sätt som för tankarna till de kvinnor som brukar ringa till ring p1 och tala om sommarkatter tills alla sitter och grinar ute i stugorna.
Den andra juli åker jag på semester. Hej barcelona! Hej frej!
Så drömde jag inatt att jag låg och klappade min vän beccas gravidmage för att lugna barnet som av någon anledning var förvirrad men så glad att den hoppade runt i magen. Finaste :)
10 jun 2011
nästa, the core of the fucking vulkan. byte till parkhäng och glömda minnen
I'm a fucking unicorn
I fuck anybody who say Im not
visst tänker jag halva meningar som byggs vidare på sig själva utan någon som helst aktiv inblandning från min sida.
Jag stör mig på pdiddy kan han bara get out of my face. A-hole
snart är jag hemma iaf. Nåt ska man ha
I fuck anybody who say Im not
visst tänker jag halva meningar som byggs vidare på sig själva utan någon som helst aktiv inblandning från min sida.
Jag stör mig på pdiddy kan han bara get out of my face. A-hole
snart är jag hemma iaf. Nåt ska man ha
26 grader och sol
mitt ena öga är rödsprängt och snart springer jag ut genom dörren med slowmotion-blick för jag är alltid sen, även om jag är i tid.
9 jun 2011
faithless
visst är det varmt. det trycker mot fönsterrutorna så att de darrar, dallrar gör låren nedför spåret och rösten skakar i replokalen högt och lågt studsar det ut över hjorthagens gröna träd och bruna byggnadsarbetare.
jag har alltså börjat springa så allvarligt man kan och är ute på vägarna sex dagar i veckan med blicken höjd och slug bakom solglasögona. det låter klyschigt goodwillskapande löjligt men när endorfinerna pumpas ut ut ut och solen står högt över träden som skapar skuggande tunnlar för mig att ta mig fram i så rusar hjärtat i lycka och så här bra har jag fan aldrig mått.
det går framåt fort
har något ett tips på ett fint löparstråk?
i lurarna pumpar
http://open.spotify.com/track/63FmCXIc4lmEq9fNqGkQ57
jag har alltså börjat springa så allvarligt man kan och är ute på vägarna sex dagar i veckan med blicken höjd och slug bakom solglasögona. det låter klyschigt goodwillskapande löjligt men när endorfinerna pumpas ut ut ut och solen står högt över träden som skapar skuggande tunnlar för mig att ta mig fram i så rusar hjärtat i lycka och så här bra har jag fan aldrig mått.
det går framåt fort
har något ett tips på ett fint löparstråk?
i lurarna pumpar
http://open.spotify.com/track/63FmCXIc4lmEq9fNqGkQ57
Prenumerera på:
Inlägg
(
Atom
)