du ska inte vara så hård mot dig själv, it's allright baby

Ariel Pink’s Haunted Graffiti – Bright Lit Blue Skies

Göran Everdahl pratar på om korvens alla möjligheter och fantastiska egenskaper ut ur samsung galaxy och in i stereon. repris från spanarna som liksom får regera dessa första vakna timmar den sista dagen på året. solen lyser starkt och övertygande över söders hustak men jag kan inte gissa temperaturen för jag är inne och solen ute.
det är alltså sista dagen på året,
dagen man borde göra alla de saker man lovade att man skulle hinna mer detta 2010, för ungefär exakt ett år sedan.
resa, sluta röka, börja träna, lära sig något, hitta en ny tanke.
om man hinner med alla dessa saker på en dag så undrar jag om man behöver det där alla andra dagarna på året som liksom användes till att faktiskt skjuta upp alla tankar om att bli en handlingsduglig människa.

börja träna? nej det gör jag på måndag, då slutar jag tidigt och har god tid på mig att gå och kolla vad ett kort på 'Friskis och Svettis' faktiskt kostar,
sluta röka? ja med jag röker ju iaf inte på dagarna längre (bara när det är fest), och snart så fort detta paketet är slut så ska jag iaf inte köpa ett nytt.
gå och simma? nej jag har ju precis blonderat håret, gör jag det nu kommer håret bli grönt av allt klor så det är bäst att jag väntar några dagar.
då gäller det att blondera håret men jämna mellanrum så att tillfället att faktiskt ta med sig badkläderna till jobbet, aldrig infinner sig.
jag är inte så bra på att hålla löften, inte sådana som jag inte har till vana.
därför blir det lätt att bryta dem men att införskaffa nya? det är lätt!

och så mycket roligare. att hela tiden känna att man har förmågan att förändra något i sitt liv och att man vill ha saker annorlunda tror jag är bra.
hade jag lyckats med att börja träna, helt sluta röka, simma kontinuerligt.
umgås mer med mina vänner, äta nyttigare.
då skulle nästa löfte, nästa projekt att arbeta med kräva något ännu mer och att faktiskt klara av allt det som till slut blir som de madrasser prinsessan på ärten sover på, tusen och åter tusen staplade på varandra trots att man ändå känner kvar den när klådan,
precis som hon när hon på morgonen säger till prinsen att hon sovit dåligt eftersom hon igenom alla krav och lager kände den där ärtan, den lilla missnöjda personen som bor i oss alla och som alltid har något att klaga på.
då är det bättre att inte ha så mycket att klara av. så tror jag man trivs lite bättre med sig själv och har mer tid över till att leva så dekadent man annars skulle ha valt bort.

bilder från julen

Låttips!
James Blake – Klavierwerke

Julen firades alltså i år med familjen Hallberg/Johansson först på Stallmästargården (deras örtkryddade strömming var helt fantastisk) och sedan bar det av till Zinken och efter chokladpralinerna stod magen i åtta hörn. Vad som var populärt att ge i julklapp ses här ovan och själv fick jag både sockar och en basker som jag haft på mig ända sedan dess.

Det som det grälas om mest hemma hos mig är om att man inte får tjuvspela Angry Birds på min mobil för då blir det precis som när jag fick min första mobil och alla toppade min poänglista, alla utom jag. Jag fick bittert veta att jag inte slog några rekord utan tryggt låg i botten och körde ormen i väggen av frustation över att aldrig kunna komma till nästa level.


JULRIMMEN!

EN GOSEDJURS MILOU (HUNDEN FRÅN TINTIN) TILL MYRA
Myra, jag vet inte vad du tänker
här står jag och blänker.
Du måste öppna mig snart, jag får ingen luft
att vara här inne är väldigt tufft.
Jag föddes i staden där Per bor
men det är inte Trollhättan som ni kanske tror.
Jag är tränad att hjälpa i svåraste stunden,
om du är i trubbel, fast eller bunden.
Jag börjar på M och slutar på O,
är varken häst, haj eller ko.
Myra, jag hoppas du kommer tycka om mig.
Du ska veta att jag redan älskar dig.

JAN STENMARKS SERIEALBUM TILL PER/PAPPA
Vi ville inte ge dig det lätta valet,
så vi stod upp i halsen i valet och kvalet.
Fick vi skulle vi ge dig allt.
men här så får du nåt bläddrande ballt.
Man kan ej koka soppa på en sten,
men han bjuder på tanke, humor och men.

EN DVD MED HALO-FILMER TILL HENRIK
Denna uttalar du på ett konstigt sätt
men att köpa den, kändes rätt.
Innanför skalet är du en nörd,
rimmet är dåligt, nog blir du rörd!?

FOTOBOK OM FÅGLAR TILL MALIN
"Fan vad tung den är", tänker du.
Men visst har du rätt, för det är den ju.
Det här kan bli din andra man
som visar dig och Myra världen, som bara han kan
i denna finns det stora men också så små.
God jul från oss två!

BIOBILJETTER TILL ANDERS
Här blir ni ensamma men ändå med andra.
Med tusen historier kan ni er beblanda.
Ugglor, stavar, bilar som sprängs.
När ni kommer hem är Myra till sängs,
med oss får hon blunden
och ni, ni får stunden.

the undiscovered country

Igår såg jag denna makalösa film för tredje gången och somnade som ett mätt barn klockan kvart över åtta. Det slets och stack i lemmarna så som efter att man brukat varje muskel till fullo. Ändå hade jag inte på något sätt vikt av från min normala vardagsrutin.

Imorgon är jag ledig och snart är det nyår. Tänka tänka tänka. Ett år närmare allt som komma skall.

en nytändning fiskjävel!

Barnet bredvid på tuben låter som om hon ska avlida av lungsot vilken sekund som helst. Tur att man (som i barn i västvärlden) inte längre dör som flugor längre, även om många som studerat pandemiernas kommande framfart hävdar att det bara är en tidsfråga. Sen sitter vi där på pottkanten och stirrar ner i den mörka avgrunden precis som Stig Helmer innan han skriker, DANSKJÄVLAR!

Igår innan Magnus fick feber tittade vi på den kinesiska dokumentären som jag tror heter "Sista tåget hem" den gick iaf på SVT för ett tag sedan men går fortfarande att se på SVT-Play. Hett tips för dig som känner att det är svårt att välja mellan alla val som tränger sig på i livet. Idag är det iaf en bra dag. För det har jag bestämt.

som om jag vore född för att lyckas med att misslyckas?

En ihålig nafsande varelse med samma namn som min hometown gör sig synlig i mitt bröst, framför dina ögon och kryper sig in i samtalsämnen jag ej varit delaktig i men som med all säkerhet levt ut sitt fulla liv i min frånvaro under den gångna helgen. Jag lyssnade på filosofiska rummet och tänkte att jag nog är en sådan som sitter och åker bakåt i ett tåg, fast jag har vett nog att sätta mig på rätt tåg. Sluta sitta och drömma brukade mina lärare väsa till mig från ettan och genom hela min skolgång. De ringde min mamma och sa att Anna, hon lyssnar inte på lektionerna, hon har svårt för att koncentrera sig och jag, jag tittade ner i bänken och muttrade otrevligheter. Jag hatade mina lärare. Inte för att de inte för att de ville att jag skulle vara delaktig i lektionerna, det kunde jag förstå. Utan för att de gjorde drömmen till något dåligt, något som inget bra, fint, normalt barn vårdade så ömt som jag. Idioter.

du kan räkna med att jag kommer fram någon gång.

Mitt "nya" projekt är tamefaninmig mat. Igår morse tittade jag på Kinas mat som går på SVT, och började gråta. Stilla föll tårarna över badrocken jag fick i julklapp och långsamt tog jag mig samman.

Det finns ett sug, ett enormt begär efter att kunna mer, lära mig mer. Jag försökte googla på att laga avancerat men fick bara upp motsatta. Men vänta bara.

the day after tomorrow is the day before after tomorrow

alltså idag. en halvtimme tills juldagen inträder och resten av världen firar julafton. själv så har min julafton varit den mest ultimata, finaste guldförgyllda på det sätt man önskat. om du sett årets the office-julfest så kändes just så. innan michael scott vill toppa den helt perfekt julfesten. min julafton var precis så utan drama och utan dalar, utan toppar men med ett jämt flöde som inhyst helt underbart älskvärda känslor som omfamnade varje brist och önskan.

det fanns en julgran check! jag och magnus vandrade i flygande flisor och drack mumma plus snaps halv ett. allt måste bäddas in i sömnen och hållas tätt intill hjärtat för om en stund somnar jag och då är allt grått och böljande.

tack Malin och Anders för en underbar kväll.

juletid är julefrid med snö i ögat och knäck under läppen

Alltså den här jullåten är den sjukaste, mest hjärnbitande jag har hört. Magnus trodde hon sjöng "Christmas Cow".

...och se upp! Den sätter sig på hjärnan så lyssning sker på egen risk.

Alma Cogan – Christmas Cards

vad vet jag mr dickens?

Stängerna som är till för att hålla i sig i tunnelbanan är så kalla att man skulle behöva kissa sig loss om man skulle få för sig att prova på ett slick och fastna med tungan.

Fast vad vet jag om kyla som inte har varit längre norrut än Falun (och där var jag ändå om sommaren). Men den har en förkärlek för mig, jag är nästan alltid klädd i gåshud med ett yvigt moln kring mitt huvud likt en rökares dödsgloria. Jag undrar lite över hur det kommer upplevas i den övre medelåldern. Lika kallt såklart om inte ännu stormigare efter att växthuseffekten kommit in i puberteten och spårat ur helt.

Men kanske (och jag hoppas) att jag har blivit lite mer motståndskraftig mot sånt i livet som är svårt och gör ont. Sånt som hör hör livet till.

Jag behöver ett projekt. Ett riktigt jävla projekt att sätta mig in i med huvud och allt. Som om lusten att faktiskt med mina två händer behärska något. Mat, tyg, djur, konst - you tell me. Ett långsiktigt projekt att gräva ner mig i, då jag faktiskt skulle behöva det. Kom med förslag!!!

håll i mig det blåser i knutarna

Jag gillar julen. Att opponera sig mot att köpa en julklapp för en hundring för att man inte pallar med hela den hysteriska konsumtionspressen men istället spenderar över 500kr på en utekväll, fail. Same same.

Annars så framkallar julen för mig en splittrat lycklig ångest. När jag var liten glittrade granen osmakligt fint men de som bar på den har mörka klumpen av krossade förväntningar brukade lyckas ganska bra med att bringa fram en tår ur mitt förvirrade känslotillstånd. Mamma backade upp med plan b och c, gömde sig i de snöiga skyttegravarna och var först med att beskydda mig från hjärnspökena. Det är en laddad tid som alla familjer klarar olika bra.

Jag kan säga att det är lika svårt som fint för det har blivit en stark del av mig då det genom hela mitt liv planterat lyckliga och olyckliga minnen som trycker ner min ena axel som om jag bar på en säck med julklappar.

ute i rusningstid stötte vi ihop med jro som var schleten och hade smink längs med ena kinden men hon är bra. hon är min vän.

till dig som är kall

ja men visst är det så att jag har köpt mig en telefon som gör att jag kommer bombardera den här bloggen med tio miljarder fler bilder texter tankar och önskningar. helt underbart bra.

ute viner stormen och min kofta som luktar rök efter gårdagens kalasigheter hänger på fönsterbläcket för vädring, in stormar själva lördagen men alla sina förhoppningar. systembolagen kryllar av lyckliga själar som hoppas få en kram eller en pojkvän just ikväll. där i vimlet stod ju faktiskt min fästman och drack en bärs innan jag kände honom. så det går ju om man tittar noga och med förstoringsglaset ska du veta att det döljer sig en liten vän där inne i yran.

"vilket lycka det är att ha ett par hela jeans" säger magnus.

här kommer tre otroligt bra låtar till dig på bussen i sängen i armarna på den du älskar. visst låter det mjäkigt och sockersött och alldeles sådär nästan störigt amelieaktigt men vad kan jag göra tänker jag och höjer axlar och händer i "jag har ingen aning-pose". jag har bara en bra dag.

✿ The National – Conversation 16

✿ Deer Tick – Friday XIII

✿ Gold Panda – Snow & Taxis

på tunnelbanan hem i fyllan och villan

lek och kalasigheter hemma hos lars och vanda

jag jobbar på en ny målning

det kan ju inte bara vara jag som är skeptisk

Men visst känns det så när det är jag och ett fåtal paranoida jävlar på "ring P1" som ser konspirationer överallt. Ibland är det som att varje människa döljer något som helt ute i det fira skulle vara en anledning till livsfara. Men visst vill man inte känna så.

Magnus kommenterade igår efter att jag och Jro pratat om X och hur denna var, kom ifrån och såg ut.
M sa att vi använde oss av mycket titlar, jag frågade hur då? Hur kan det komma sig att jag som tänkte och försökt tappert att iaf minska mitt behov av att klassificera människor efter status och titel. Ha! Där fick jag.

Idag är det fredag och hela det tunnelbaneåkande folket går av vid Torhildsplan, utom jag själv som harklar mig så djupt att om jag var religös på något sätt så hade självaste själen kastats upp. Det är mörkt nu men det blir ljusare.

hej kan du bara kolla i mitt rum om plattången är på?

...sa tjejen som satt bredvid mig på tuben men just jlev ac. Hon sa det inte till mig såklart utan till någon i andra änden av hennes lur. Men visst är det ofta jag har själv pratat och hört folk prata om platttänger. Vilken uppfinning! Att bli osams om.

- "Aj, jag brände mig på din platttång".
- "Ska jag stänga av den eller ska sen ligga här?".
- "Är det där din, eller min?" Allt sägs med en min fyllt med avsmak.

Look behind you, Mr. Caesar!

om att inte riktigt vara med när den händer. jag kan väl erkänna att det finns annor i mig som inte är riktigt med. de tittar och tänker, vad fan hände nu? vem är det? vad ska jag svara?

oftast spelar jag cool och låtsas vara smartast för ska man klara sig i djungeln så måste man vara lögnarkungen. min mamma förklarade för mig en solig dag, får många långa år sedan när jag var kanske runt 8 år gammal att det här med vita lögner, det är något som man ska hänga i julgranen och bekanta sig med, för de förstår du kommer hjälpa dig ur många trängande situationer framöver. inte riktigt så sade hon utan försökte kanske ursäkta sig själv efter att jag hört henne prata med min lärare i telefon och till honom sagt en massa saker som inte stämde ihop med varför jag inte kunde närvara vid det jag nu skulle ha närvarat vid men uppenbarligen inte ville deltaga i. detta har jag tagit vara på men det är en fin gräns, som alltid måste behandlas med full respekt för annars sitter man där med lång näsa och undrar varför ingen hör av sig eftersom man "ändå aldrig är med ändå".

visst deltar jag i saker, många saker styr jag även upp men den där totala hängivna människan kan jag aldrig bli. hon som brukar all den där tiden som folk pratar om och gör så mycket vettiga saker med, den människan finns liksom inte där, hon tog semester för länge sedan och slumrar djupt inom mig.
jag har svårt att hitta tid att torka mig själv i röven och ta en dusch, så hur ska jag hinna utveckla mig själv till den grad där jag behärskar de grundläggande kreativa konstarterna samt stimulera det socialaumgänget så att inga sura läppar hängs samt knåda varje muskel och varje nerv i både sportsliga aktiviteter samt intellektuella.

jag känner mig nöjd med min dag om jag har klarat av att uppleva den med någorlunda öppet sinne och kan gå och lägga mig vid liv.

jomenvisst smakar det kinesiska teet kanel

men eftersom en läkare gör tummen upp på paketet är det nog bra för mig. och vad fler saker i denna terror on every street-värld finns det att klamra sig fast vid när timmen är ny men himlen mörk?
semester.

slacka runt på varm asfalt med pösiga shorts och lapa solljus tills man faller av pinn och måste ta en siesta om man ska orka gå ner och lyssna på havet på kvällen. istället får man dras med en stor jävla hål i väggen som läcker in så pass mycket kyla att krukväxterna nästan förfryser, samt jag själv får väldigt svårt att stiga ur sängen på morgonen.

nu ska jag sminka mig! = teenage anda.

lnternational international

Jag lyssnar på "Dark Was the Night" och funderar över hur jag lyckades med detta. Fridhemsplan försvinner bort bort bakom glaset och själva världen känns avlägsen, som att jag inte känner den. Inte trodde jag att jag skulle bli en sån där. Som med glasartad blick observerar sin omgivning en kort missnöjd stund för att sedan återvända med sin fullständiga uppmärksamhet mot den lilla skärmen i handen där allt händer.

hej din lille jävel

Asså jag blommar från min jövla mobil 8#

Published with Blogger-droid v1.6.5

jag hittar mer grejer att hänga i granen, men det kanske är bra sådär.

åh vad jag älskar STILS signaturlåt i p1. jag vet inte vad det är med den men den är så sjukt otroligt bra.
jag står med händerna långt ner i vasken, förlovningsringen hänger på en porslinstomtens luva vid fönstret. idag har jag ingen röst och pling öppnas dörren, vad blir det för fukt, åh äpplen, ja det blir bra.
telefonen ringer i den stora nedmjölade fickan, brrrrr brrr vibrerar det från könet och upp i magtrakten,
hej! dricka öl i kväll?, men bättre att vara bakis så söndag, men fika ja kanske, om det finns något bra ställe, nej jag har inget planerat, men om jag blir trött?, om hela världen faller samman blir detta min sista dag?
brännskadan på min högra hand tornar upp sig och tar över det man ser av mig. det är nog inte min dag fast den är ju alldeles säkert,
min.

håll i hatten, idag blåser det

så var det fredag. fredag med allt vad det innebär. själv så hostar jag snart blod och vacklar omkring som någon blek jane austen-karaktär. man skulle ha en sval liten näsduk som jag kan tappa och så liksom avslöjas lungsoten och det blir långa krokodiltårar.

men hej! så ser jag vin-Bengt som ska äta julbord på tv och då blir allt bra.

kan du känna mig så känner jag dig för att känna sig själv, är för svårt.

filten sticks, alltså finns jag. mina kollegor skrattar med stora munnar, bakåtlutande så små kaffedroppar regnar över mätta magar.

jag känner en tillhörighet som jag länge saknat, som uteblivit eller helt enkelt inte setts av mina ögon tidigare. jag har liksom sökt mig till virvlar av utanförskap där jag kunnat skriva svart på vitt att jag, jag är väl ändå annorlunda. min unikhet som strukits under av mina föräldrar genom hela mitt liv har lett till denna jakt efter att faktiskt vara den, trollungen, hon som inte riktigt känns helt rätt. jag trivs dessutom har jag intalat mig själv. jag trivs i att otrivas eftersom det bekräftat mig. jag tror ingen egentligen vill känna så.

självklart att genom sina unika egenskaper kunna få veta att ja jag kan det här bäst, för det är svårt att känna efter där i bröstet efter det som faktiskt är den egna personen. har du tittat dig i spegeln och verkligen sett den där flickan pojken mannen gubben kvinnan som tittar tillbaka. den första instinktiva tanken är nog tänk att jag ser ut så, jag som med min röst i mitt huvud ät en helt annan? tänk att hon visar framtänderna när hon pratar det hade jag aldrig vetat om jag inte sett mig själv på film för flera år sedan. inte visste jag att skrattar så högt pratar så nasalt, rör så vitt och gestikulerar så runt. hon där är jag men ingen är ändå som jag trots att
du och jag
är precis lika.

jag köpte en läderrock när jag var tretton år och ett par pilotbrillor. fram och tillbaka marscherade jag fram och tillbaka genom staden och jag tänkte att här går fan jag. här går jag, vart går du?

den otroliga och sorgliga historien om den troskyldiga anna och hennes hjärtlösa farmor

det liksom riktigt krasar i min hals när de små luftpartiklarna försöker passera. lungorna känns gamla och torra. det är vinterluften eller dieselmotorerna som puttrar på vägar, vid rödljus.

detta skulle nästan kunna bli en bokblogg då mitt sug efter böcker nått en ny nivå. alice på jobbet gav mig en bok att läsa och helt rätt! om du har några fantastiska boktips får ju gärna tipsa mig!

allt jag har på huvudet är böcker.
sju berättelser i vintermörkret.

jag böjer mig ner en stund

Four Tet – Love Cry

där marken är svart och knöglig med enstaka vita frostsår, längs med sen virvlande stigen som leder upp över husen och tunnelbanan. längs med spåren traskar jag varje morgon i de frusna fotspåren efter diverse hundar och morgonmänniskor. en brännande stickande närvaro i de otränade lårmusklerna och den kalla luften väcker de sista sovande tankarna och snart hör jag rop och röster som innanför den svåröppnade grinden far runt över den vita gården som små regnbågsfärgade fantasidjur från valfri studio ghibli-film. . Anna Anna! och så möts jag av kalla vinterkramar.

jose saramago och jag hänger numera. han är min följeslagare i den elektriska ormen, under de lysande små stjärnorna, bredvid främlingar och frostade äppelkinder.
jag läser blindheten.

i kristus ljus hittar du dig själv i bakfyllan

jag är inte bakfull, snarare motsatsen. alltså fullbak. kakor har bakats under veckan och har spritts ut i lägenheten där de ligger och torkar i juletider. själv så var jag på dop igår och tröck i mig mer fika än jag gjort många många långa år.
magnus, henke och jag tog tåget till ett isgnistrande västerås.jag sjöng med sprucken stämma blinka lilla stjärna där men bad inte eftersom jag inte tror på gud. barnet grät när vattnet rann över hjässan och allt var bra.
nu luktar jag sugar och ska ut på julmarknad i juletider för juletider är grejen nu.

Roots Manuva – A Haunting

vem är jag?

jag puffar dig din jävel

sanna och jacob gick precis ut genom dörren, magnus är på fest hos blixten och här sitter jag med fötterna på bordet och kakor i vrångstrupen, ensam i lägenheten förutom cykeln då. cykeln som står lutad mot elementet köpte jag på röda korset för 150kr, mannen som sålde ville ha 200 men eftersom han ville bli av med den så blev det 150. lyllo mig.

hur jag började läsa en massa eskilstuna-bloggar vet jag inte men nu sitter är jag fast i skiten man over and over försöker lämna bakom sig. men suget efter att veta mer är större.

av någon anledning blir jag alltid otroligt nostalgisk när jag tänker på Augustibuller. jag var där år 2004 då biljettpriset var 300kr. 300kr kan du fatta!?!??! billigt vin, kräks och bröd. punkare som skrek och pissade på tältet från morgon till kväll. det var tider. mörka tider. på vägen hem i bussen efter dagar av svärta satte busschauffören på texas chainsaw massacre.

så kändes det att vara i mitten av sin pubertala dröm.

nu är ni kokta, äggjävlar!

13:00

hjärnan fryser på vägen från tunnelbanan. dr martens-kängorna känner med försiktighet sig fram över den förrädiska stigen. överallt ligger det gömda rötter och stenar som så fort min uppmärksamhet inte är på helspänn tar sin chans! och fäller mig.

hundar bajsar på båda mina sidor och grannar till mitt arbete hälsar med brede leenden. dagen som började med att mina byxor gick sönder når någon sorts peak som jag hoppas inte skall vara den sista. för jag gillar faktiskt när allt är vitt vitt vitt.

morgon

tick, tick tick.
den stora rosa hjärtformade klockan tickar stressande på min morgon. det liksom läcker kyla rakt in i köket från varje tveksamhet. i mina händer håller jag en ny bok.

och jag kan väl säga som det är medan ägget smälter i den kalla gommen, det här är inte en bok för folk som gillar snygga vampyrer att ligga med. de är sååå 2009.

detta är uppföljaren till "släktet" som jag av en slump hittade på högdalens bibliotek och som jag snabbt slukade. när jag fick reda på att den var första boken i en trilogi så ba, NEEEEEEEJ. men nu har i alla fall andra boken kommit ut. på minus sidan ligger att den är så förbannat mycket tunnare än föregångaren.


























den kommer läsas ut i dag. på tunnelbanan som skär igenom den påtagliga kylan. annars då? jo natasha kommer över på fika så jag ska baka kakor. nu måste jag dra,
livet väntar.


Jeremy Irons & the Ratgang Malibus - Skin Deep from Micke Pee on Vimeo.