hej konditor hur går det för dig?

julvört och morden

baby I'm back, from the past!

Ulricehamn var likt se senaste åren snötäckt, nostalgifyllt och snabbt förbi. resan fram och tillbaka, en mardröm. i alla fall utanför hyrbilen.  där tumlade långtradare och barnfamiljer om varandra i snöovädret. vi puttrade på i 70, ätandes mintpastiller pratandes om livet. efter en dag i stockholm känns det redan avlägset som från en annan tid.

The Radio Dept. – I Don't Need Love, I've Got My Band

jag drar till ulricehamn nu.

jag snör på mig kängorna och kastar mig ut genom dörren rakt in i vinden och dagen. jag ska steka falukorv i gjutjärnspanna till barnen för att senare både fika på stan och hämta ut bilden. sen bär det iväg. jag och magnus rakt in i stormen.

inled helgen med en klassiker.

Cornelius – Drop

the gamla gänget.

skunk jag har tappat dig

i morse på tunnelbanan läste jag en artikel som handlade om kära skunk. skunk tänkte jag, har aldrig riktigt fått genomgå någon sorts avslutningsprocess i mig. jag har liksom aldrig haft något skunk-closure. fast jag är inte av den människan vilket säkert resulterar i att jag lever i en ständig nostalgitripp och söker mig tillbaka till mina icke-existerade rötter som för länge sedan slitits upp ur den obördiga barndomsjorden.

jag har ritat en karta i huvudet där mina små öar av minnen lyser klart och starkt. jag lämnar saker bakom mig ofta utan ett hejdå. ni alla mina killar, tjejer, katter och annat folk jag mött och lämnat bakom mig finns fortfarande med mig. ni liksom de saker jag själv valt ut har blivit det som jag faktiskt kan säga om, titta här gott folk! detta är jag.

det slets i mitt bröst när clive från storbritannien igår på skärmen mumlade om att möta en ny människa var sjunde sekund. ett sorgligt fall av amesi och en väldigt fin och rörande dokumentär som går att se på svt-play.

på skunk skrev jag sedan år 1999. jag skrev om hjärtekross och vänner, om mina mardrömmar och dokumentärt. jag skrev till mig själv på ett annat sätt an vad jag någonsin skulle kunna göra här eller i någon skrivbok med hand.  och när det varslades om att skunk skulle läggas ner tänkte jag tanken att spara, som så många andra gjorde. spara alla mina år i word-dokument för mig själv men likt det mesta i mitt förflutna så försvann det in i det ogreppbara som inte längre är mig nära. gone, byebye.
för att aldrig mer finnas. precis som du och jag en dag ska kliva ut genom dörren.

Space: the final frontier. These are the voyages of the starship Enterprise. Its five-year mission: to explore strange new worlds, to seek out new life and new civilizations, to boldly go where no man has gone before.

om jag ändå fick sitta på bryggan och inte vara en utav dem som exploderade över mina knappar utan faktiskt fick leva äventyret.

de tre männen i tunnelbanan.

i flera dagar har jag tänkt skriva om det, veckor faktiskt men nu är det så att varje dag efter att jag har upplevt detta så glider det ur mitt huvud men så nästa morgon när jag är tillbaka så tänker jag att nu ska jag inte glömma.

på pressbyrån vid ringen står det varje morgon en riktigt riktigt otrevlig man. han tar mina kronor och lyckas att få ur sig spydiga kommentarer oavsätt hur jag beter mig. så med min slbiljett (jag har slutat planka för tillfället på väg till jobbet eftersom det har varit flera rassior på mornarna på sistånde) så tar jag mig ner i tunnelbanan och där står de, de tre männen som spelar helt HELT hysterisk klezmer.

lite som att vara huvudpersonen i en riktigt hårdkokt smart-drama. jaha tänker jag, jag är ju bara på väg till jobbet. gonna go to work than hurry home.

imorgon sätter jag och magnus oss i en bil och kör ner till Ulricehamn. i detta oväder!?!? tänker du.
prima bilfärd yep yep.

så här kändes det i februari så här känns det nu.

att undanskaffa det verkligt föråldrade jaget

jag är inte så säker på att allt går att beskriva.

jag låg uppe och pratade härom natten om sådant som antas tillhöra de levande, jag andades tungt på rygg och försökte klä mina antaganden i ord som liksom skulle förklara just det där som jag ville nå fram med.

det gick inte bra, det gör det sällan. få vänner jag har känt länge och som behöver mig lika mycket som jag behöver dom, brukar fatta. brukar nicka och prutta med läpparna och lägga tungan på sned när de vill hålla med. under den 6 timmar långa resan hem genom sydsverige samtalade jag och JRO mest om sex så klart, och där är vi ändå otroligt nära varandra i våra tankar om sex och samliv/särliv. det är lätt att man blir hemmablind i sina föreställningar om hur man uppfattar livet. slutligen blir det drömmarna, om hur man en gång ville bli som får tala för var man står idag. ideal man velat uppnå får ensamma agera domare i rätt och fel. dessa är inte några ideal som man som liten blivit påtvingad av samhället utan snarare de ideal man själv tagit till sig, de som man själv velat arbeta med i tonåren, de man själv idealiserat.jag vet inte riktigt hur lätt det är att slå ifrån sig och skapa några sorts vuxenideal? mycket svårare.

som att om man har slagit in på en väg så kan man lika gärna trampa vidare. det är inte så många människor jag känner som tänker nytt utifrån sig själva. alla har snarare byggt på den person som de själva velat vara sedan man började tänka att man faktiskt kunde bestämma själv.

nytänkare efterlyses. människor som sitter i  gamla båtar bör sänkas med åror och allt.

vad tror du om det här ditt jävla vinterfan?

jag står ensam mot blåsten med kroppen i någon sorts vertikal linje för att inte blåsa bort och aldrig komma igen.

det snöar in spelningar men eftersom min dator dog i förra veckan kan jag inte spela då allt material är long gone. man blir helt förlamad paralyserad. nej inte så men en står del av mitt kreativa jag ligger begravt i en manick, inte i min pulserande köttiga kropp.

oj shit nu från himlen, blixtar och dunder, fick jag världens flashback...

Hefner – Hello Kitten (b side)

medeltiden är den nya tiden

Bon Iver – Lump Sum

det hörs djupa andetag från hörnet. där har inte ännu dagen gjort sitt intrång. själv sitter jag i samuel-fröler-kofta och smakar kall luft och igentäppta bihålor. jag andas tisdag och förväntningar på vad som komma skall. det finns en del i mig som har börjat röra på sig när jag närmar mig grönsaksdisken på ica-ringen.

jag har hackat och ångkokat grönsaker som sedan passerats i soppredning och ätits tillsammans med knäckebröd. jag har kokat sockerlag och lagt in kål. bondmoran i mig är vaken. hon samlar medeltidaklumpar och går i naturfärger.

om du har tips på medeltidsrätter (utan kött ja jag vet borde vara omöjligt men!) så tipsa mig! medeltiden är den nya tiden.

 

dessutom är pengarna slut. helt slut. till och med minus.

jag drog till malmö

Blackbird Blackbird – Hawaii

ja så har man upplevt en stad på nytt. jag och johanna köpte fiffiga biljetter och åkte tåg ner i lördags morse, men redan i fredags var jag smart nog att planera in bakfyllan riktigt ordentligt.

den 6 timmars långa resan var en kakofoni i kräks och sluddrande läppar mellan snarkningarna.
men väl nere blev det bättre av att äta stark kålfalafel samt se beccas nylle igen. hon fyllde 25 och hade tema "sup som när du var 15" , vilket resulterade i att becca, johanna och jag själv hade på oss sexpacks-kartonger på huvudet och drack folköl. jag-har-aldrig-leken kombinerades fint ihop med ölspelet och castillo-bål.

sedan gick vi ut där jag och amanda drog i täten och slutligen hamnade på dansgolvet på debaser (ja det var ju verkligen en suprise) och skrek fäktandes med armarna. när andra på golvet såg hur vi tog i så lyftes taket lite högre eftersom det inte var någon mening att bara så och trampa vatten när det fanns ett gäng utan intension's på att få det att se bra ut.

det var inte så många jag träffade som pratade skånska vilket var en besvikelse men på det hela så var resan lyckad. tack bacca och malmö för det!

här har vi sanna samt vårt gemensamma konstverk vi (alla hemma hos oss) gjorde i fredags kväll.

om du inte kan se det så är det här en amaryllis. hallå?!?

är du en nörd, nörd?

det bor en dvärg i mig. inte som i Willow, och heller inte som i Gimli. men en liten människa som gillar saker som har med att vara 8-10 år och vilja tro på en större värld. det handlar inte om en högre makt eller att tro på gud eller reinkarnation eller spöken. men den där gränsen mellan fantasi och verklighet som man i den åldern sträckte sig efter och ville böja på.

jag läste sagan om ringen, alla Harry potter böcker, jag har kollat på star trek och lagt ut clementinklyftor på vintern så att inte gårdstomtarna skulle svälta. det fanns en del av mig som hatade den här jävla skitvärlden. hon finns kvar men träder fram mer sällan men ibland efter en hetsk debatt eller efter några öl. en cynisk liten person som önskar mer av det hela men som är så ofantligt samhällskritisk samt realistisk att det inte längre finns någon plats för dova tankar om en verklighetsflykt som kanske faktiskt skulle kunna vara verklig.

Tina som jobbade på mitt förra jobb frågade mig om vad jag tänkte om livet efter döden.
- man ruttnar och blir till jord och stoft och finns inte mer. man hamnar väl där man var när man inte var född. ingenstans, sa jag.

 - vad trisst du är! utbrast hon och slog ihop händerna. sen spådde hon mig med sina tarotkort.

känsliga män med gitarrer (eller trollstavar)

Dylan LeBlanc – If Time Was For Wasting
































jag har fått mina glasögon. jag kan se! detta under.

idag är den dag då harry potter ska ses. om Etel som har varit fast i Paris (och som har biljetterna!!!) kommer tillbaka vill säga. annars blir det en mörk och trist kväll. harry alltså. jag vet inte ens hur jag ska lyckas förklara peppen som pumpar i mina ådror.

kollar man på min analytics på de ord folk hade sökt på mest och därmed hittat min blogg så står det högst upp i listan: "harry potter knular hästar". ibland undrar man ju vad man skriver om.

hästar och Harry obviously.

en rodnande sötnos i novembermörkret.

spelningen!

spelningen gick inte bra. eller det finns två sidor av ett mynt heter det. tekniken, det knastrande som inte gick att lokalisera psykade mig genom nästan hela spelningen. men jag kom ihåg all text och det var fint.

det var några riktiga rävar och nykära som smet runt i lokalerna.
" -  ame det är klart jag är panda! sa en panda.
 - fan vad tufft! sa pandans samtalspartner (smal svarthårig (ej naturligt)) indiekille".

det hörs försiktiga snarkningar från vardagsrummet. jag sitter i köket med snor i hjärnan och ett leende på läpparna. det känns varmt inuti som nog inte bara beror på det heta kaffet. jag brukar känna så här när jag tänker på något så gör mig riktigt glad. som...  -pepp lista:

 - att tänka på långa vägar som ringlar genom skogen där man kan få sitta i framsätet och se hur asfalten smetas in i mörkret som hotar dit framlyktorna inte sträcker sig.

- anime, dvs naruto. jag har inte tittat på 7 månader vilket betyder att jag har kanske över hundra avsnitt att se dessa mörka kvällar. det spritter i mina smilgropar när jag tänker på hur jag nedstoppad under täcket med ett glas med saft ska ropa och hejja på för hur det tänkas gå!

- att tänka nya tankar och förundras över vad allt kommer ifrån. som att skaffa en hund? detta hade jag skrattat åt för bara några månader sedan.

och för dig som sitter där med kylan tätt inpå kroppen och liksom inte riktigt känner det där jag känner just nu, lyssna på den här... och tänk på något som är dig nära.

- Deerhunter – He Would Have Laughed

jag köpte dessutom klisterstjärnor på bokia. en under var öga. det ska man ha på en bd-kväll

when we where winning

jag är sjuk, hostar bitar av mina lungor och mina ögon värker.
när magnus gick till jobbet igår piskade regnet mot rutorna och under täcket drömde jag om att klättra upp över sandbankar och mörkt stilla vatten. idag lyser solen svagt över hustaken och jag arbetar med de sista delarna till låten jag har tänkt spela på Högkvarterets Broder Daniel-kväll.
Jag hoppas att jag inte kommer börja hosta eller nysa över publiken.
Jag brukar få ångest av att vara sjuk, och då inte för att jag är sjuk utan för att jag inte är där jag ska vara. som om det är något som är bestämt för mig.
på mitt förra jobb där jag stod och skekte brände hackade och dekorerade, jag var "sjuk" en gång på ett år och det var när jag hade skurit mig i handen.

  When we where winning (bd cover) by VIDRET

an eye for an eye

lilla anna och långa farbrorns hatt.

när söndagen känns grå
kommer osäkerheten då?
när alla dina vänner vilar
och alla dina drömmar sinar
när ditt hjärta veknar för minsta ord
och tankarna bäddats ner under jord
älskade vän när dagar känns grå
tänk på mig vän, för jag finns hos dig då.

love will tear us apart

Susanna and the Magical Orchestra – Love Will Tear Us Apart

jag har aldrig förstått glee. why?!+(#/#%"=?! tänker jag. vad är detta.
jag har ju iofs aldrig gillat musikaler. no way never. men kanske undantag för Rocky Horror Picture Show.
min bror frej brukade sjunga på låtar från den när vi var yngre.
jag har aldrig varit så bra på att komma ihåg låttexter trots musikalisk talang. annars hade jag sjungit med.
en annan film med bra filmmusik, manus och foto är ju gamla goa a clockwork orange.
här ser ni mig som alex:

Ray Ban Clubmaster

idag köpte jag ett par glasögon. eller köpte och köpte, jag sa dom vill jag ha! och planerade in en avbetalningsplan.
sedda härliga glajjer blir det. och typ 4 lax fattigare efter att avbetalningen är klar.
men se på fan vad fin jag e.

 

 dessutom har Mr Orange i Reservoir dogs exakt likadana! yes yes yes

nu sitter jag och hostar hemma med en kopp kaffe och väntar in kvällen.

flyg fula fluga flyg

jag vaknade till miss pettigrew lives for a day för att sedan göra en facemask.
jag är förkyld och längtar efter att åka ut och resa. någonstans fint men billigt, var?!?

lyssna på...

Air France – June Evenings

och som det står inne på toaletten på mitt jobb.
"du är värd att bry sig om"

puss

är inte alla kompis med paow?

igår på jobbet ringre många in till p1 för att prata om ung och bortskämd som jag såg igår kväll tillsammans med M och Jro.
jag vet inte vad man ska säga som inte redan är sagt förutom att jag tror att det mesta är show.
daniel paris jag vet inte vad jag ska säga. när man ser hans nylle så garvar man ju.
hela upplägget känns som kungarna från tylösand minus alkoholen + mammor. man bah hallå!?!
tänkte jag igenom hela programmet. det verkar vara lika mentalt utvecklade som jag var när jag var sju år gammal.

det här är en macaron

den köpte jag i belgien och åts på bussen på väg till flygplatsen. bakom oss satt tre medelålders kvinnor som riktigt bräkte.
ut och resa är vad man skulle göra.

och här är en bra låt.

jag är stressad över att inte duga sa han som ringde in och jag fäller en tår för jag känner likadant.

det finns en stund mitt på dagen när det liksom uppstår ett tomrum och hela dagen känns lång och ogenomtränglig. mina fötter svissar fram i de svarta foppatofflorna och händerna bränns, gräver ner sig i deg och griper efter knivar och soppslevar. men mina tankar är långt borta.
var finns tiden för varandra där vi utan avbrott? där vi bara för en stund kan mötas utan att känna att vi spiller tid som vi bättre kunde förbruka på konkreta uttryck, i förbifarten bland alla som ska prata samtidigt.
jag saknar lugn.
jag saknar lugnet.

five dead ghost

arbetet med låten går framåt. det är lite som att upptäcka hela broder daniel-fenomenet all over again.
nu går jag runt på dagiset och sjunger på Ill be gone och bury me vilket ger köket en märklig klang men får mig att känna mig liten. inte fem eller sex men yngre, som den tiden man minns men inte lika tydligt längre.
jag vet inte om du gillar broder daniel eller älskar dem, om dom egentligen har haft en plats i mitt lilla tonårshjärta eller om det är något jag omgav mig med för att få känna en tillhörighet.men jag känner mig ändå nostalgisk, eller rörs inför den jag en gång var och delvis fortfarande bär med mig.
så har jag börjat tänka på hundar. är det normalt? har det med åldern att göra? detta är nämligen inget jag har varit intresserad av innan. hundar har snarare varit irriterande och något jag försökt undvika men nu helt plötsligt känner jag ett crave efter en lite jävel. men det är inte som att jag har helt ställt om och gillar alla hundar. nope det är bara en som räknas.

nämligen THIS GUY

den skulle heta bosse

vart kommer du ifrån?

det första jag egentligen fick se när jag anlände till eskilstuna i fredags var pappa som stod med uppknäppta byxor inne på filial sedan frågar han mig om jag visste om att "din morsa nästan dog igår"
alltid är man sist med att veta något. hon hade satt en köttbit i halsen och hamnat på lasarettet.

annars så ska jag spela på högkvarteret den 16 november. det är broder daniel-tema och jag ska göra en cover på whirlwind.
den du!

e-tuna

det är måndag igen. hej då helgen.

ja det är sant jag sätter mig på tåget idag.

min kära far ska få storbesök när både jag och magnus sätter oss på tåget i eftermiddag.
som vanligt är man lite pirrig i magen och tänker att det här kommer bli trevligt. att se gamla Eskilstuna igen.
endast tiden får utvisa om så är fallet. jag brukar bli arg och irriterad efter endast en kort tid i staden men det ska bli värt att träffa farsan!

jag ska skära av dig fi&%&XXan

för den som inte har fattat det så är äppelsäsongen på väg utför. själv så brukade jag göra äppelpaj fyra gånger i veckan när jag bodde på landet och hade tillgång till äpplen nonstop. nu har man istället dom lokala supermarketen. njut av svenska äpplen en kort tid till.
kör på!

dessa är fotade på ICA det kunde man inte tro.

innan första minuten är till ända går jag ut genom dörren

JRO


jag har blonderat mig igen. hela jag känns därför sliten men hemma.

när du mår som sämst men vill bli bättre kan du blunda och tänka att jag vet hur det känns. life goes on

det smakar inte egentligen som det ska men har rätt färg så jag tvekar inte längre medan jag sväljer.
tiden rinner mig ur händerna, himlen ljusnar långsamt över mig och du som sover, onanenar eller är på väg genom staden för att hinna till jobbet eller studiegruppen.
ambitionerna sinar och lyfts upp allteftersom att veckan framskrider.
för något år sedan hatade jag mitt arbete. jag hatade 90% av min dag eftersom jag spenderade den på arbetet. jag drömde om att jag hackade av mig fingrar och yoghurt som luktade illa. jag älskade den stunden jag fick krypa ner i sängen och känna mina nakna ben mot lakanet och det tunga täcket över min bröstkorg.
det går i rätt riktning. som att vissa har en förmåga att styra sina liv mer än andra.
jag har alltid varit rädd att inte veta. då har helvetet öppnat upp sig så själva frånvaron av en positiv handlingkraft har varit misslyckandet i sig.
det går i rätt riktning nu.
då är det fint att lyssna på en bra låt. en låt som gör att man blir 14 igen.

fan vad nöjd björklund ser ut den jäveln.