igår precis som för ca ett år sedan befann jag mig på södra teaterns terass och pratade om feminism.
inte mycket hade hänt annars, Johanna drack nu som då rosé och människor myllrade runt varandra, jag dansade på scenen.

det känns märkligt att skunk is on the brink of no more.

12 år av dagbok och tre pojkvänner träffade jag där, även om det var längesedan.
det gav en sorts öppen karta över andra människors liv, att snoka och förundras över. det är annars svårt att läsa något personligt som berör och får en att känna, ÅH MEN HON ÄR JU PRECIS SOM JAG
eller AAAHAHAHAHA SÅ HAR JAG OCKSÅ TÄNKT!
nu blir man liksom ensam och avsatt på ön af facebook där statusuppdateringarna råder, äger och tröttar ut varje lem i denna kropp.

sommaren liksom griper tag i en. då läser jag sofis mode och åker till skärgården. johanna är tillbaka från amerikat.
jag låg nära en trut-bäbis som jag hånade med glåpord och pek med fingrar.
nu ska jag ut och dricka en öl. om två dagar spanien. fuck yeah.

JAS-planen flög över min lägenhet och jag grät lite av allt glitter och bakfyllan som liksom försökte tränga ur kroppen.
det var fint när victoria sa JA och jag stod med båda händerna och oljade in potatis på en plåt. här står jag dubbelvikt och luktar gårdagens debaser när Daniel skakar och ler och hela sverige viftar viftar febrilt med flaggor.
äter tårta och känner mig svennig och ute lyser halvmånen.
teenagers spelade skivor och på dansgolvet svängde jag löst med huvudet. knockade magnus så han började blöda näsblod och höll i ballonger.
jag har sagt upp mig från mitt jobb och jobbar bara en och en halv vecka till. sen åker jag till spanien och tänker få en bränna som kommer få din att se ut som ett misslyckande.