dagens övervakningskamera

vad tror du om den globala tillväxten egentligen?

sitter och tittar på mina fötter, på golvet simmar silverfiskarna i strömmar. det går en minut, två minuter, tre minuter. funderar över varifrån de kommer och varför de stannar kvar. längre kan jag inte vänta då varje spilld sekund gör att jag måste vinna igen två eller tre eller göra saker så fort att det ser ut som att jag rör mig långsamt precis som Neo. MEN LIVET liksom finns ju här i dig och i min hela tiden. i sin okonstlade enkelhet fortsätter det att peka ut alla självklarheter som ligger där framför fötterna och gror.
det är som om man ibland glömmer bort att man finns här och nu för man påminns ständigt och jagar själv lyckan som ryms i det fantastiska framtida jaget.
jag färgade håret i en misslyckad kakfärg och får nu bära hela misslyckandet och piska fram missnöjet i sitt egna utseende.

det har ofta gått bra förut och kommer säkerligen göra det nu med. det är fantastisk hur man kan ha så mycket tid över till tankar som urholkar huvudet och gör det varma där inuti till hård sten.

träffade ficktjuven igår och fick höra om hur underbart livet är när man är förälskad. det vet jag allt om.
jag skulle ha rest till venedig i morse men pga pms-vulkanen så blev det inget.
saker man inte kan styra över.

asså jag var i petersburg i helgen. fan det bästa jag har gjort. får se om Venedig bräcker det på lördag.
jag brände pizzan och lärde mig 10 dagisbarns namn på fem röda.
ute skiner solen.

jag är trött i själen. jobbet suger de sista blodsdropparn ur mina vener och hela jag blir till ett visset löv om hösten. känns det märkligt att sakna hösten redan innan våren har blommat ut?
i höstas fick jag ett psykbryt när jag slutade äta piller och sedan var hela världen en skrämmande mardröm. Johanna fick hålla mig i handen och klappa på mitt skakande huvud. när vi gick över bagarmossens blöta mark och pratade om den ovissa framtiden. som liksom alltid är det, nu med.
tanken var att jag skulle resa ut i världen, att jag skulle smaka utav världens sol och jord men jag backar ur.
så fastnar jag på bilder från stureplans glittrigaste gömmor. och blir full i skratt.

"vilken hyllning till mig som bra kille"

den här killen kallar mig för råtta och mer mig upprepade gånger att skita på mig
men det är helt ok.
javisst.
sen säger han att om han skulle ranka sig själv från 1-10 så är han en tia "alla säger det!"
själv är jag nog en 6:a fast idag när allt går lite halvdant framåt så är jag kanske snarare en 2:a
"jag gillar dig fast du är en 2:a"'
ute lyser solen
inne är det svalt men varmt inuti.

det är online

ja. det är sant att jag har varit bakis idag jag har gått götgatan upp och ner med skakiga ben.
fan vad sämst att må sämst när man är ledig och hela sveriges barn med ben går runt landet runt för att tigga godis.
jag tigger om tid för vila och ro.