jag äter godis och dricker svart kaffe. min frukost. bling bling. trodde det var min födelsedag idag men den är tydligen imorgon. happ. så kan det gå. jag drömde att jag var tillsammans med en väldigt vacker kinesisk kvinna. eller vi träffades när hon var runt 6 sen blev vi väl ihop när hon var typ 18. själv så åldrades jag inte. jag var som jag är nu. ojoj får inte glömma att gå till jobbet. hejsvej
JAG ÄR SLITEN och inte bakis sliten. 24 timar har jag jobbat på mindre än 2 dygn. jag förstår själv inte hur fan detta går till. jag lyssnar på joan palm och etel och jag har youtubeat honom för fulla grejer. hur är det? fucket up. om 2 min får jag lön. tror jag. ojoj
från och med nu ska jag avancera i tantlivet. spara pengar under madrassen osv. det har hamnat smulor under tangenterna så det krasar när jag skriver. kras kras. hela veckan känns kanske fucked. på onsdag fyller jag år. hipp hipp hurra
utanför vårt skrangliga fönster lyser den mörkgråa himlen upp i rött, jag vänder mig in mot rummet och stegar rakt igenom det och in i köket där kakelplattor trillat ner och ligger utspridda över golvet. det är min födelsedag och kylen står tom. allas kylar står tomma, för i detta helvete, i denna stad på denna ö efter år av krig och tid som fått oss att glömma, i denna framtidsmardröm lever jag, tillsammans med ca 90miljoner människor, de som finns kvar efter domedagen. på marken växer ingen gräs och i köken finns inga kranar, för det är kanske flera hundra år sedan vattnet försvann. i parkerna växer inga träd och man skulle kunna leta dagar på gatorna i staden efter en djuraffär utan att finna någon för här finns inga. inga insekter eller fåglar inget inget inget. istället dricker vi läsk och högkoncentrerad saft. vad den är gjord av vet ingen men inte är det vatten inte. den enda maten som finns att äta är noga inbundet i plast och smakar död. vi äter inte så mycket längre. vi är omgivna av hav. hav hav hav men det finns inga hamnar och inga båtar för vi vet att det inte finns någon fisk i havet och att det inte finns något mer där ute, det finns bara vi. flygplan finns, man kan ta flygkörkort per timme. det högsta man kan flyga är flygkörkort 24timmar, den exakta tiden till att nå havet. längre en så flyger man inte. men det är inte så många som har ett sådant körkort mest på grund utav att det inte är nödvändigt, det finns inte mycket jobb där ute och det är den enda anledningen till att folk flyger, som budbärare till olika platser på ön. på min födelsedan kommer människor jag känner för att gratulera, de flesta är unga smala människor jag lärt känna genom olika arbeten, så kommer min övervakare, en äldre man med en smal svart mustasch. han smeker mig på benen så fort det finns tillfälle och han frågar hur det går med allt. alla människor under 25 har en personlig övervakare som bestämmer vart man skall arbeta, vart man ska bo osv. när han lämnat lägenhet samlar jag och mina vänner på golvet i vardagsrummet. jag frågar en tjej med brun hästsvans om hon känner någon som har ett 24timmars kort. som svarar att hon själv har det och skrattar åt mig när jag säger att jag vill fly de skrattar allihopa. nervösa skratt. men det blir som jag tänkt, vi hittar en gammal cirkusvagn som vi bygger om och en stormig dag när vinden river i våra förhoppningsfulla kroppar så lyfter vi. bort från de oljiga gatorna bort från fabrikerna och allt det gråa. vi flyger över hav hav hav hav hav tills colan är slut och saften sinat. tills vi gråter och grälar och vissa föreslår att vi borde vända tillbaka. så i gryningen ser jag det. långt långt borta, ser jag det verkligen? en kustremsa. vi har hamnat i frankrike på 20talet. vi är fria.
jag läser människohamn och drömmer om att bo vi havet. låta vågorna slicka mina fötter, algen ruttna och spridas med vinden in i mitt hår i min kropp där skulle jag skriva mina noveller som ingen skulle få läsa och jag skulle spela låtar på min lilla lilla gitarr och de falskklingande tonerna skulle springa mellan klippor och kittla måsryggar. idag ska jag baka pajer till mitt jobbs personalfest, den är imorgon och jag ska bara vara med på middagen, för allt annat är inte ens en bra idé.
dessutom så kan jag inte sluta lyssna på den här låten. jag känner mig som 12 igen.
håret droppar ner på köksbordet och bildar sjöar och hav där jag lägger mina armbågar. sprider ut mig över morgonen, livet. jag räknar leenden, kaffekoppar och män de kommer och går med årstiderna. så pratar vi om akassa och japaner som tycker det är läskigt med människor som är deppiga, vi ser grannarna öppna balkongdörrar för att vädra ut den unkna lukten av lägenheter som inte vant sig vid höstluften, den släpps in och kryper fram över golvet så att strumpor måste sättas på och vita små moln nästan nästan dansar ur munnar. måndagen hånler i sitt hårda grepp, han säger titta här, vardag och att duscha med sömniga slutna ögon och när vattnen fyller morgonandedräktmunnar springer helgen förbi synapser och nervtrådar. nu går jag till jobbet,
vakna i förvirring, det ljusnar utanför och sängen öppnar upp sin avgrund, sväljer mig hel i allt och i ingenting alls. badly drawn håller mig hårt hårt. ifrån köket hör man etel och natasha förbereda frukost.
JAG HATAR DET JAG HATAR DET JAG HATAR DET. jag har inga pengar. och det jag menar med inga, är just inga. inga besparingar, inga skulder att kassera in. inga rika familjemedlemmar som generöst bidrar med pengar när man är i knipa. jag är helt slut ekonomiskt. hur klarar man sig då? jag antar att det återstå att se.
ett nytt äventyr som bara har sin början, i dig occcccccccch i mig. men vad fan är det här?! sitta och beklaga sig. fy fan ibland så förtvinar det inom mig när jag tänker på vad jag är.
får använa en ishacka så att jag inte spolas bort när monsunen väl sätter igång och drar resten av pöbeln med sig ner i avgrunden där dvärgarna skriker efter GULD och lungorna fylls av sedan länge förlorad kärlek varje gång man tar ett andetag. det är i en kylig septemberkväll man klapprar med fötterna mot perrongen och väntar in tåget mot skarpnäck som i sitt tonårsuppror vägrar infinna sig utan säker drar runt på söder och frågar fulla män och kvinnor, transor och hundar efter cigg. det finns ingen ström i ipoden, den ber mig ansluta till någon sorts energikälla jag själv i livet letar efter. hej hej energikälla, är ditt namn spenat? en morgonrodnad? läppar som knappt vidrör varandra utan bara letar letar efter det där, det där jag du vi alla vill ha. jag har slutat jobbet och i mitt lilla huvud surrar det runt små kluriga onda vättar. anna anna anna viskar dom. hej paranoia, det är så här man känner sig när man är tillbaka på jobbet efter en veckas sjukskrivning.
jag har så jävla ont. varje gång vi tar upp bandaget så ser det fan värre ut.
för några dagar sedan såg jag och mitt crew en blottare. han stod med kuken i vädret nedanför vår lägenhet, i skuggorna och mörkret. så hälsade tomas dileva på mig när jag och etel strosade nedåt rådmansgatan, mamma sa att ibland så sammanstrålar hjärnor.
jag kan inte sluta tänka på cigaretter. jag vill inte men de har etsat sig fast på min hornhinna och allt jag vill är att få röka. nå går det ju inte då jag ligger i sängen, där jag förresten även har spenderat hela dagen. vilket alltså självklart betyder, att inga cigg inhandlats. jag har däremot kollat på deer hunter och halva Brazil, en tredjedel av någon sydkoreansk film samt början på the witches. varför då så många på en gång. jo för jag har tråkigt. så jävla otroligt pisstråkigt att det finns fan inte. bodde man på lohegatan i min pappas gamla lya så hade man u iaf kunnat gå till statoil och köpa cigg. rökt några i brorsans rum, druckit en öl och legat upp och ner i sammetssoffan. det hade varit något det. men istället så ligger man här under sitt kaffefläckiga täcke och surar. fyfan jag borde skämmas.
jag skriver i word. låter torden springa fritt, blsblaliabu så kollar jag och etel på klassiker. det är i den pågående videohöstens anda. här ska det ses.
jävla självgoda idotjävlar dra åt helvete. jag känner inga män. bara pojkar i vuxenkläder som lallar runt och tror att dom har någon jävla koll. kommer med "jag vill inte ha flickvän" snack innan man ens har hunnit säga hej. nehe?! varför tror killar att tjejer inte vill annat än å vara par. om de bara visste vad som händer, när katten är borta ligger tjejerna med andra. hur som helst så tror jag iaf att det beror på att killar tror att de har något sorts starkt vara-fri-behov. jo tjena. duhu?!
jag fick inte sova förns minst halv 6 eller nåt. så blir det när man inte kan gå genom väggar.
tjofräs det dunkar innanför mitt bandage det prasslar i bakhuvudet att nu, nu är gåsen plockad. jag kom hem efter en natt på snottys johanna tvättar sina händer sina kläder. hon har levt på en falukorv i en vecka. den håller. själv så ska kjag kokatomatsås. i minst en timme. annars blir det inte bra.
jag har skurit mig i handen. satt på akuten igår, tyckte synd om mig. så nu mina vänner är jag ledig tills på mån. här blir inga mackor gjorda. min bror min bror min bror är här. det är det bästa.
jag och johanna åker tunnelbana det är sommar ute och jag ligger inne. på t-shirten jag har på mig står det yoda. så är det en bild på han, yoda. vilken kille.
vafan?! etel sitter och lyssnar på någon sorts cyber-emo-rock i köket när jag spelar kvalitetsminimal fyfan men jag tror hon är full för det skramlar så. när jag var liten sov jag med simglasögon för att luggen skulle bli rak. då fanns varken platttänger eller något liknande. det var tider det jag är numera brunett. smaka på den.
tänk om jag hade sådana här på jobbet. respekt liksom. så kan man hugga kunden i magen om han/hon inte gillar de jag lagat. jag har arbetat 23 timmar på två dagar. ser ut som en levande död, och luktar lika så. precis när man tror att man är i säkerhet så blir det att jag ska upp tidigt som faaaaan imorgon bitti och jobba. då mä. fifan
idag pratade pontus och jag om pojkvän/flickvänner hur det funkar när man blir ihop och så. vi var ganska enade om iaf, att man inte både kan äta kakan behålla kakan och äta upp alla andras kakor även om man vill. det är viktigt det där, hur man väljer att leva sitt liv och vad man väljer att stoppa i det. jag har tex valt att arbeta på ett ställe där jag står och skär mig ca 3 gånger om dagen, nu har jag två jack ett i pekfingret och ett på tummen. så går det när man jobbar med vassa knivar men inte lika vasst sinne. jag har brännsår på armarna också. ingen kille kommer vilja ha mig och med ska sluta så här. får skaffa någon som är blind och som inte har några händer att känna på mig hur jag ser ut.
FÖRRESTEN, igår lagade jag mat till han i glappet ni minns, så jävla bra. och regina lund gick på toa när jag stod och hacka lök. RENA RAMA JÄVLA RÖDA MATTAN JU.
mina fingertoppar smakar salt salt salt. de torkar ut läpparna, omvandlar mig till fras och sand. så långt ögat kan nå finns bara den stekande fördömande solen, trots att det är över midnatt och många ligger i sina sängar. jag tänker på min kropp, i vilken jag tvivlar och bildar meningar. väljer hur jag vill att saker ska bli. det har varit en lyckad dag på jobbet konstigt det där hur världen rullar från det ena till det andra. vågor vågor och storm såg den nya star trek och blev inte alls besviken.
