jag borstade tänderna. tittade noga på de hårda vissa naggade kanterna,
min mamma brukar prata om att tänka på kroppen som en och så ibland inte.
det är ungefär som när man börjar rabbla ett ord over and over och man helt plötsligt inte vet vad man ska ha det till. det ser ut att sticka ut och inte passa in alls. mina tänder ser nu helt vanskapta ut, de lyste med sin missanpassade plats och färg.
nu har jag ju inga raportänder, och inte heller ett par peewee, men de liksom såg bara ut att inte tillhöra ansiktet.

min pappa har mina, alla mina syskons tänder, hans pappas och några av sina egna i en liten ask.
ibland spelar han maraccas vid middagsbordet med dom.

bläddra mellan bladen hörru

det är en obehaglig upplevelse när man sitter och spånar igenom gamla dagböcker ifrån att man var typ 10 och man upptäcker att man ljög lite och överdrev lite extra när privata tankar och upplevelser skrevs ner med tuschpennor i alla dess färger.
det är inte sunt att ljuga för sig själv på det sättet alltså. right.
att verka cool inför sig själv?
jag odlar mynta jag fått av min far. än så är det bara 4 stickklingar som gror rötter i vatten men snart så.

jag vaknade mitt i natten av att jag skrek. eller brölade är nog ett mer passande ord.
jag drömde att jag hade en hamster. grejen är att i det vakna livet så gillar inte jag gnagare. alls. jag tycker att gnagare i alla dess former är ganska obehagliga och irriterande (speciellt marsvin) så att jag drömde att jag hade en hamster, som jag dessutom såg/tog hand om som ett barn, en nyfödd. ja det gör det hela lite mer fucked up.
jag bodde ute på landet i huset där jag växte upp. med min hamster och min nya familj. jag hade tre barn, och en man från södra japan. det är lugnet före stormen, bara några dagar / timmar innan ett nytt krig bryter ut. ute på vägarna är det tyst, men då och då hör vi ljudet av en militärjeep som kör förbi.
så glömmer jag att stänga hamsterburen. bara för en sekund, och innan jag hinner reagera så har hamstern flytt, i språngmars på väg ut genom dörren. men bara några centimeter från friheten, världen utanför. så rivs dess mage upp, blod sprutar över kattens klor och hamstern ger ifrån sig ett sista dödsskri. jag skriker också så högt jag kan.
i drömmen jagas min familj av svartklädda män och vi reser genom främmande land. en vithårig man är ärkefienden. han har smala ögon och vill åt något som jag har.
det hela slutar med att vi flyr iväg på ett flygande skepp. och att jag hör den vithåriga mannens skratt eka över miniatyrlandskapet under oss.

FÅR JAG KALLA DIG FAILURE?

morgon. eller mitt på dagen. I som jag själv brukar kalla det utan att någon ens vill förstå. ute lyser solen och lockar med allt som den har att erbjuda men jag säger nej.

är bloggen död undrar du undrar jag? nej så är icke fallet. jag har bara varit sjukt mycket busy med annat än å sitta här och försöka. förra helgen var jag och natasha i berlin. jag spelade på en klubb och det dracks öl.
jag kände mig för gammal för allt discotekande så vi gjorde mest stopmotionfilmer och njöt av att vara vid liv.
spelningen gick sjukt grymt bra. såklart.
nu är jag bakis. bakis bakis bakis.
sitter i trasiga byxor och undrar lite över hur jag blev så här bakis.
hur?
det dracks inte mer än det brukar. det var inga häxblandningar och inga andra preparat inblandade.
kroppen ger bara upp ibland jag antar att det är så.
nu ska jag laga sötpotatis i ugn med marinerade qournfileér och en bluecheese dipp.
the office
here we go

det är tamefan ett skämt. jag har idag misslyckats med det mesta.
jag skulle äta nudlar till middag, och då jag är helt uppe i att göra klart låtar till berlinspelningen imorgon så glömmer jag bort tiden. paralyserad framför datorn sitter jag tills det börjar sticka i näsan och jag ser till min stora förvåning och sedan förskräckelse att hela vardagsrummet är fyllt med rök.
på spisen står mina förkolnade nudlar och väser elakt åt mig.
så i brist på mat letar jag fram en gammal matlåda längst in i frysen. någon sorts rödbetsgryta som jag och etel lagade för ca en månad och efter att den fått stå och tina på spisen i typ en timme, och äntligen kokar, hälls den upp i stor nudel skål för att sedan förtäras. så petar jag lite på "morötterna" som simmar omkring i den mörkröda geggan.
det luktar konstigt, jag smakar lite, det smakar konstigt. jag ställer ner skålen på min fina lilla matta från ikas barnavdelning och sätter mig i sängen. äter choklad och kollar på naruto och glömmer helt bort att den ruttnande rätten står precis bredvid madrassen. så vips! flyger min fot fram och välter ut två liter med rödbetsondska över hela mattan och nästan på datorn. nu orkar jag liksom inte ens.
jag torkar upp och suckar högljutt i min ensamhet över att ibland så går bara allt fel. hoppas bara inte det håller i sig för om bara några timmar sitter jag på flyget på väg till berlin för att spela.
håll tummarna

så här känner jag mig nästan jämt.

jag tror jag tror jag tror på hösten.
jag hade svårt att gå upp ur sängen idag, illamåendet håller i sig och får de allra delikata ting att se ut som död och förruttnelse. det går ej att förtära, min kära.
jag ligger på madrassen jag fick av martinas föräldrar. den är gammal, troligtvis kanske äldre än vad jag själv är,
den är låg och knakar när man vrider på sig men den har hängt med länge nu.
i det avdelade köket som även är mitt rum, är det mörkt och svalt med doft av basilika och vatten.
när jag står i affärer och tittar på kvällstidningarnas bilagor blir jag oftast trött.
underbetts-sofi tipsar om trasiga byxor och grisögon-elin-kling brer ut sig över flera sidor med "dagens outfit" bilder. mer narcissistiskt blir det inte, men det är ingen som drunknar i sig själv längre. omöjligt skulle de flesta forskare säga. det bara uppmanas till håliga leggings så långt ögat räcker utan att rättviska skipas.
det är liksom ok att vara snygg, och att klä sig snyggt. men jag tycker då att det är för tråkigt, att det är det som är poängen. att det enda man kan greppa om en annan människa, det sitter där och fotar sig själv med sina flashiga systemkameror och lovordar någon väska och någon specialis. jag vill inte ens ta i det med tång.
jag undrar också var all den här enerig kommer ifrån? hur kan folk finna tid och energi att springa runt och shoppa och ha råd med det, och se bra ut när man gör det och sedan prata, skriva skrika om det? jag orkar knappt gå och handla nudlar. orkar knappt gå ut alls ibland, speciellt när det regnar och bagarmossen ser hotfull ut.
men jaja det skall väl finnas folk till allt.

varför finns det bara porträtt av willie när han är i den här åldern?
han måste ju ha varit hetare runt 20 med lite mer hår på huvet,
inte så smickrande att alltid se ut så här liksom

jag ligger ligger ligger i sängen. nerbäddad och varm med täcket över kinderna som är rosiga och slöa. orkar inte le orkar inte grimasera. det är tyst, bara fläkten från datorn surrar surrar som elektronik gör.
det drar i kroppen och jag vrider den för att sträcka ut alla muskler.
om jag var någon i barbapappa så skulle jag nog vara barbalala. antar jag, även om hon är grön och inte har så mycket personlighet så antar jag att det är jag, där i det gröna och i sången.

andas in andas ut snart är julen slut

det här blir din sista omsorg, vänd sedan åter till ditt element.
jag sitter med glasögon över mina egna. de är repiga och sneda, får mig att se världen lite skarpare men mer vriden. de senaste dagarna har varit ve och tumult,
när regnet svept över stockholm sverige världen har jag börjat vrida och vända på vardagen.
jag drömde att jag skulle läsa kinesiska i höst och att mina tänder satt löst.
men oj vad deppigt tänker man kanske nu. men ja, så är det ibland.
det har kommit till min kännedom, jag har fått veta vad människor i tid och otid sagt om mig.
det förvirrar. jag är precis som jag är och om det inte duger så, finns i sjön.

det dansen frigör, på riktigt, inte hipster-dansen "vifta på armarna lite och trampa runt", (som egentligen används som metod för att dra till sig potentiella span.
utan den villkorslösa dansen som sveper igenom varje liten molekyl i dig och som gör dig friare öppnare större.
det dansen frigör i mig i dig.
jag ägde alltså dansgolvet på berns. likt djingis kan svepte jag med blickan ut över enorma slätter, mil efter mil av öppet land, och där jag kick fram som en kung så delade havet av händer sig.

jag har ju också blivit beroende av drycken fun light. jag skulle nog säga att raspberry är favoritsmaken.

Helena Giertz, informationschef på tillverkaren Procordia Food, håller inte med om kritiken mot Fun Light.
- Den består till allra största delen av vatten som är det mest naturliga du kan få. Sedan är det färg, aromer och stabilisering för att få den unika färgen och smaken.
Vad är det för aromer?
- Det är en färg- och aromblandning med naturliga och syntetiska inslag.
Finns det någon frukt?
- Nej, det gör det inte. Men vi har aldrig försökt kommunicera det här som en naturlig produkt. Vi använder fantasinamn som till exempel Peach Passion för att konsumenterna inte ska invaggas i tron att det finns frukt i drycken.
Andra namn ni använder är Tropical Fruit och Wild Berries. Ger inte det intryck av att det är fruktdrycker?
- Valet av engelska namn ger en koppling till att det är något annat. Du kan inte gå ut och köpa en Tropical. Det finns ingen frukt som heter så.
Du tror inte att ett namn som Lemon Lime ger intryck av att det finns citron och lime i drycken?
- Nej. Den bär en smak av de frukterna. De konsumenter som är väl förtrogna med Fun Light förknippar inte det med frukt.
Hur många konsumenter är det?
- En väldigt stor del. Många väljer Fun Light för att det är en god dryck som inte ger någon energi, svarar Helena Giertz.

i mina öron i min själ

det är varmt i lägenheten, alla fönster är öppna men det gör det samma.
jag har tappat stinget lusten drivkraften den är uppäten utskiten och inte ens hon Inge-faderillan i Expressen Söndag kan finna den, trots att hon kallar sig medium och verkar ha koll på det mesta.
hur blir det då så, kan man fråga sig, att hjärnan går liksom knappt alls.
jag svarar när folk frågar mig saker, jag förstår att jag ska försöka le när andra gör det och tafatt trösta om det är en känsligare situation och skrik och besvikelser är inblandade.
man jag har liksom ingen lust, alls. då de senaste två veckorna har varit lite likt plundringstågen genom de gamla faraonernas gravar. och hur menar jag då, ja eftersom mitt inre inte vill sig riktigt så har jag inga direkta konkreta exempel att lista,
det bara känns.
hjärtan har brustit och andra har pumpat hårdare, finare, argare.
mitt pumpar ganska argt och missnöjt.
de säger: jag bär upp hela din kropp, jag är stommen och de eviga maskineriet som håller dig igång,
varför o varför är du så jävla dum i huvudet? det behöver inte handla om kärlek eller sex utan berör alla de sociala, själsliga, kreativa och motsägelsefulla situationer som man kommer i kontakt med.
det här med att "följa sitt hjärta" är mycket svårare än vad man tror.
hittills har jag nog bara träffat kanske 2 personer i mitt liv som lyckats. alla andra bara låtsas.

ofta, uppenbarligen så har jag ingen koll alls.
det här är isak och jag.
HEJ HEJ!


jag har blivit brun. på armar och lite fläckigt på fötterna. det gör att jag ser ganska smutsig och ovårdad ut.