här nedanför finns nattens dröm nedskriven och frågan som man kan ställa sig, eller frågorna (de hopar sig)
är bland andra,
är marcus birro min omedvetet utvalda lärare i livets konst?
varför drömmer jag om denna människa som jag knappt egentligen vet speciellt mycket om, förutom att han hade problem med flaskan där ett tag.
jag har då aldrig läst en av hans böcker,
jag har inte sett honom eller läst om honom på mycket länge.
varför trodde jag att ordet de sökte var. FAMILJ?
vad skulle mitt pris varit om jag hade svarat rätt?
det ringer på telefonen. jag lyfter luren och pratar plötsligt med en himla gla tjej. hon berättar att jag är med live, i något sorts tvjippo och att jag snart kan vinna (något) om jag svarar rätt på en fråga.
-hej hej säger en andra röst i luren. det är en mörk mansröst. marcus birro presenterar den sig som.
hejhej säger jag. johanna och etel springer runt i lägenheten och förbereder sig själva för frågan, hinner man googla det om man inte kan svaret? många sådana frågor ställs. själv så tror jag att det kommer vara ett sånt där, sätt ihop de här bokstäverna med varandra och bilda ett ord.
medans jag väntar (det är reklampaus) så ritar jag upp JIFAML känner på mig att det är ordet som dom är ute efter.
och så ställs den. frågan. den inleds på ett sånt där jobbigt sätt, som i djungeltrumman på p3 där de försöker förvirra en med en massa onödig fakta.
- vad heter Marcus birros sambo?
och här händer något i mig. johanna och etel ser ut som två frågetecken. och de skakar båda på huvudet.
ja jag vet inte säger jag.
och det blir helt tyst. alla verkar vara besvikna. även tvtjejen och marcus.
ja ok, så kan du tyvärr inte få något pris säger tvtjejen. tack och hej! då lägger hon på.
jag, johanna och etel kom senare fram till att man kanske hade hunnit Wikipedia marcus birro för att få fram svaret, men nu var ju det alldeles för sent påtänkt.
jag har en boxer också en boxer med konstiga ögon som ligger i min säng och vill kramas.
så ringer Marcus upp mig. en timme senare och börjar prata. han frågar vad jag tänker på, varför jag är rädd för vissa saker. han ber mig gå ut och gå samtidigt som vi pratar.
det snöar ute och jag fryser där jag traskar runt och filosoferar över livet med marcus.
så berättar han att han tror att han är kär mig. och jag stannar vid en igensnöad järnvägsräls. det är tidigt tidigt på morgonen. kanske 5.
och mitt på asfalten där jag står ligger en stor dockteater. med bara en gigantisk docka i.

andlig vägvisare.