titta det snöar körsbärsblom

det har pirrat i min mage hela dagen idag. det beror nog på att det finns så mycket fint i världen.

johanna håller upp ett paket bregott.
' - det här är grejer det. 80% fett och havssalt'

Tjädern är Gästriklands landskapsdjur

jag ligger ner när jag skriver. tangentbordet är långt borta och det tar flera sekunder mellan varje ord.
hela dagen har flutit omkring på ett hav av körsbärsblom och maskrosor som lockar till kladdiga kransbestyr. saker går lite långsammare.
jag har tänkt lite på det här med djur. såklart att jag ofta gör det, men nu ett visst fenomen av djur. djur i film. ta lassie, (såg en klisterlapp med lassie på en stolpe därav att jag började tänka på det här)
ok vi vet att lassie är en tjej. men någonstans så satt det någon som bestämde att just lassie skulle vara av kvinnligt kön.
beror det på den balans som uppstår mellan lassie och den hon ska rädda? (oftast unga killar/pojkar som lever på 60-talet och som kanske inte har så mycket kompisar) lassies personlighet:
gärna offra sig själv på värsta möjligt tänkbara sett. typ drunkna i en fors efter att i flera minuter försökt rädda en drunknande pojke som inte kunde simma men ändå envisades med att leka nära vattnet.

men värst av alla djur i filmer är nog "budd" eller "buddy" Baseboll hunden. spelas ofta av en golden retriever som vill vara som "en i laget" och som kan tänka sig att ha en keps och kanske ett par spexiga solglasögon på sig. himla svårt för sådana, vi vill inte riktigt samma saker här i livet. buddy och jag.



det finns många dagar då jag inte läser tidningar alls. jag ser dem där de ligger och lockar mig med sina stora rubriker, men jag intar försvarsposition "tranan" och smalnar av i ögona, nej mig kan ni inte lura.
men så sitter jag där nästa dag och läser högt ur metro samtidigt som jag hytter med handen och förbannar dessa okunniga krönikörer. dessa trista små liv.
tänkt vad mycket större och mer greppbar världen skulle te sig om man värjde sig från dessa pekpinnefolk. låt mig vara! jag har en hjärna och kan tänka själv.

I WAS BORN IN TO THIS WORLD
THIS GUY MED. TJÄDERN LIKSOM, HÄRLIG KILLE.

det är något fel på kaffebryggaren. ingen annan vill erkänna men jag vet.
det har inte med att göra att jag dricker kaffe långsammare än skölpaddan i 'haren och sköldpaddan', utan det måste vara något med värmeslingorna. det är nämligen allting ljummet. rykande hett i koppen och sedan där mitt i resan mellan mina läppar och allt blir det ljummet.
sådär lagom att alla syrliga smaker framhävs och tar över.
det är morgon.
jag läser trakat om stäppvargen och går runt i bagarmossen (som på 1790-talet även kallades Pungpinakärret) hela dagarna.
igår var jag och johanna ute bland de små husen och vandrade runt på kyrkogården.
det är skönt när fötterna grabbar tag om marken och hjärnan domnar bort tills bara de absoluta finns kvar.
lukt av kol (fara!) grillad mat (föda!)

jag tänker på förmågan att älska och blir helt varm i mina fingrar och bakom öronen. hur stort, fint och oändligt det är att dela lite av sig själv och få ta del av andra.

jag hade en fin helg.

michael etel anna and a polish breakfast.

the heat of the sun

jag motsätter mig även dessa kameranojor som härjar land och rike runt.

nästan alla bilder som finns i denna blogg (förutom de som obvious är fotade av någon annan, plus etel)
har tagits med en digitalkamera som jag köpt på SIBA. den kostade 700kr och är inte mycket att titta på. men i,
där finns hela världen.
det är också något utav de dyraste jag har köpt förutom min förra mobiltelefon samt något klädesplagg här och där.
jag äger förutom den kameran två till. en Minolta från 69 (10 kr på myrorna i eskilstuna)och någon annan gammal hårding som jag fått utav mitt ex.
och så är det.
det är vad ögat ser som styr.





etels kamera glider runt.

sure... I can smoke and do pilates at the same time.

lägenheten är rökförgiftad och jag ligger bland de stickande dofterna och väntar in sömnen. mina bortlottiplaner krossades i samma stund som johanna rynkar på näsan och frågar hur det går med dem. ja nu är de iaf brända och de som inte ligger i en gröthög i slasken sitter fastbrända i botten på en låg kastrull.
jag andas in misslyckandet och väntar på att en gigantisk penna skall stryka ett streck över alltihopa så att jag kan få gå vidare i mitt liv.

jag läste nöjesguiden idag.
det är en hemsk hemsk tidning. mina ögon tårades och knogarna vitnade. mina ögon sprang, kastade sig över bilderna och reportagen och när jag tänker att jag lever och andas och finns till på samma jord som dessa människor som både är i tidningen samt gör den, då bli jag så trött och ledsen över att hela människosläktet är så urholkat, urvattnat på allt fint och underbart som får lidande och all misär att kännas nödvändigt.
att få vandra sida vid sida med dessa fashionistas, dessa kloakdjur, dessa parasiter som suger ur allt ur sin omgivning.
De gör detta i tron på att de har rätt att få uttrycka sig själva, att de har något kreativt inom sig som måste ut, att de är levande älskande uttryckfulla konstnärer.
men så är det ju självfallet inte. det finns väldigt många som inte har någon talang alls. som har så lite talang i sig själva att en myra utan ben är med duglig och kommer bidra mer till det här jordelivet i form av själslig och konstnärlig utveckling än vad de någonsin kommer att göra.

vad de däremot lyckas med i sin sjukliga strävan efter bekräftelse är att få oss andra att må fruktansvärt dåligt bara med sin blotta existens. de är som en vinterkräksjuka som sprider sig bland sjukhem. det tar med och förintar nästan allt i sin väg.
jag vill inte vara med, men jag antar att den isolation som skulle krävas för att i min desperata akt, slå mig fri, det skulle också frysa ut mig och göra mig till inte bara fysiskt utanför men också ensam djupt inuti. så på många vis vet jag inte vad det är värt att offra,
och på ett sätt,
hellre i dåligt sällskap än i inget sällskap alls. då man iaf har någon att spegla sig själv gentemot även om det till den största delen, gör en tom och ledsen.

I bagarmossen lyser alltid solen.

funtime suntime long time.

det har rotat sig i mig. slagit en knut och etsats fast med blås och ståt. det är med smala ögon jag tittar ut, där lyser solen och lyckan avlägset.
jag förstår det själv inte.
ska ha och ska ha.
det finns väl inga dåliga dagar, bara dagar och så jag i dem.
det är fascinerande hur jag sitter här i köket med mitt kaffe, rolf the spider och basilikaplantorna som växer sig större dag för dag ,med en frisk kropp, låst huvud och allt i världen att omfamnas av och älska men att oförmågan till att göra just det,
den tär allt jag vet någonting om into dust.


I was born into this world.

vissa daar är fulla av vin och skratt. man skulle nog kunna säga att idag är en sådan dag.




jag etel johanna och jacob har flanerat götgatan upp och ner.
ljuva livet.

jag går till jobbet nu älskling, hej då!

jag har ofta problem med att hitta sl-kortet. det är min stora svaghet, whats holding me back.


helt fantastiskt hånglandes uppslukandes utelämnande. så länge sedan jag kände så.
men dessa två är finaste fina och får mig alltid att le typ fånigt dumt men ärligt.

jag är en synd en trött gammal avriden själ som inte riktigt orkar med torsdagar när man egentligen bara. vill. sova.
jag satt, stod, skattade och flanerade oanmäld runt på söder. träffade malin.
MALIN. som jag känner att jag delar en bit av jordelivet med. fast vi vet egentligen inte om det. vi hänger på en liten liten outforskad bit mark där ute där ingen rör sig och allt står stilla.
jag tycker om så mycket människor. lugnas av den tanken, lever in den. att det finns så många att tycka om är helt ofantligt otroligt otänkbart. det kan inte tänkas, bara njutas och insupas.
jag och etel ligger på varandra fnittrandes och inväntandes nattbussen. hon skrattar hejdlöst åt något jag inte hängde med i alls, men vad gör det, really?
förresten så kan jag säga att jag gick in på en gammal myspace som var min favorit, mitt bästa, en stund i livet.
gör det ni med.
http://www.myspace.com/vapourtrail

etel blir förföljd av en spindel. den har hängt i hennes säng i några veckor men efter flytten så försvann han. MEN NU! är Rolf (med samma namn som min TP) tillbaka.
jag sitter här vid frukostbordet och facebookar så dyker han upp, klättrar omkring i basilikaplantorna och har det allmänt bra.
HEJ HEJ ROLF!
etel är glad över återföreningen,

eller är hon det......?!?

jag ligger nerbäddad i sängen under påslakanet från ikea. det är röd och blårutigt och ser lite ut som ett gammalt godispapper. jag är nog en gräddkola isåfall. som man kan lägga i handlfladan och slicka och trycka på tills den flyter ut och blir platt så när man drar bort den kan man på undersidan, se alla de små streck, linjer som gör min hand till min. min bror hade en vän när vi var små, han hette Andreas och var finsk. jag minns när han köpte med sig AKOkolor från finlandsfärjan. Alla smaker i den största påse jag och mina syskon sett och vi åt alla kolorna och slickade så de blev platta i handflatan. de brun-vita snurrade vi på så de blev skruvade och blanka, så såg vi star wars för första gången, mamma hade hyrt och alla låg nerbäddade i blomrummet med uppspärrade ögon och lätta hjärtan, förundrade och lyckliga.

DET HÄR ÄR JOHAN
han är fin och bra på alla sätt.

Il faut d’abord durer

jag vet inte vad det är för dag. vad är det för dag?
är det dagen då allt liksom faller på sin plats?
det är dimma utanför och helt tyst.
här inne sjunger jim om att förlora och att finna.

bara tanken på att jag ska äta mig mätt på lidlpizza idag gör mig kräkfärdig.
min mobil går inte att ladda med elektricitet så snar blir jag osårbar igen.
igår på tunnelbanan hem ringde etel och vi hytte med nävarna och grät i samförstånd och saknad över att livet är så jävla störande trist ibland. skarpnäcks tunnelbana var så knökigt full att vi låg alla över och under.

baby baby

hej påskafton jag får ändå inget ägg så jag tänker inte fira ett piss.

här sitter jag som ett annat misslyckat geni med vatten droppandes över hela golvet och en övermogen bananlukt som tagit över.
jag har iaf lagt upp två nya låtar på min myspace,
de är två instrumentala och fina precis som de är.
den första heter
I shop at lidl och handlar om den miserabla tillvaron man lyckats sätta sig själv i och lyckan i att handla färsk basilika för 12 kr på Lidl. (istället för 20 som på coop eller hemköp) den handlar om att bära påsar som är för tunga och killar som aldrig hör av sig eller gör det och förpestar ner allting. den handlar om att gå på rådmansgatan och inte veta vart man ska här i livet.
jag går på gärdet handlar om att liksom speja över kullar av gräs, att sjunga högt för sig själv precis det man vill och den där känslan i magen som knyter sig i lyckliga elektriska rus när man tänker på något som gör en riktigt glad. den är sprucken och nyfödd och alla möjligheter i hela världen trots klass-kön-bajs-ochångest, ligger för mig och bara väntar på att jag skall omfamna dem.

lyssna själv:
UMIUMI

Pussy pussy ticki ticki tangi tangi licki licki

min långfredmiddag består av lidlpizza samt klyftpotatis från redan nämnda affär.
två millenium och en nu låt på g.
en indisk man tog en cool bild på mig på tunnelbanan och nere vid slussen hängde alla som inte flytt stan.

'men jag hade inte sett något heligt, och det som varit ärorikt hade inte medfört någon ära, och offren var som slakthusen i Chicago, fast man här bara begravde köttet.'

jesus gick långsamt vägen fram. det var ganska soligt ute.

tjabba tjena hallå.
det är morgonen efter den tråkiga dagen och nu med hjälp av kraft från ovan, bygger jag nya positiva väger i mitt centrala nervsystem. bygg bygg. boink boink.
hela 9 grader ute
jag drömde om ett irriterande skratt som letade sig in bland mina kuddar, över stock och sten slängde jag mina fötter, vevade mig fram genom luften med dessa grobianarmar. men till ingen nytta.
i detta trälliv. denna dynga detta hantverk, livet. så är det föga saker som underlättar stryker medhårs.

mitt:
en begagnad madrass från 70-någonting med finfina fjädrar som masserar en natten lång.
ett jobb!
några grejer som ligger på golvet i köket, utan något som helst ekonomiskt värde.
en döende dator.

en grej som är ointressant är att många som inte träffat mig tror att jag är liten. typ kort och smal. så höjer de diskret på ögonbrynen när jag stapplar in tre huvuden längre med ett kraxande. inte så att jag är så förbaskat lång but it has come to m attention, att de flesta är korta.
kortisar!
HAHA NÅGOT JAG ÄR BRA PÅ.

annananas

det var LÄNGESEDAN jag hade det så tråkigt som jag har haft det ikväll.
A LONG LONG TIME AGO. måste varit en sådan traumatisk tristess att jag har förträngt den, men nu när jag är mitt inne i en sådan och samtidigt dokumenterar ner detta så finns det ingen utväg. det finns just nu precis som du precis som grannen. precis. som.
och då är det lätt att tanken plingar på dörren och ba,
man varför hittar du inte på något då?
det finns ju massor att göra. städa, duscha, gå på krogen, ligga med främlingar, undersöka närmare om man har fotsvamp eller om man bara inbillar sig, ligga men folk man känner, stirra in i väggen tills allt är förbi och matematikprofessorn lagt sig.
men själva poängen med tristess. är att man inte vill göra någonting.
man vill göra INGENTING.
för inget duger.
allt är bara så sjukt sjukt tråkigt.

så jag äter lite anananananas från LIDL och målar en bild.


hej svej

anything goes.

jag är ensam hemma i kväll. ta tillfället i akt som man säger.


det som var intressant en gång i tiden var att jag brukade bry mig om vad som tillagades samt förtärdes.
kökshitler med skrik och vrål. men detta osympatiska beteende gäller bara när jag 'är i ett förhållande'
annars äter jag lite vad som helst.

på andra sidan gärdesgården.

jag står hukad över rödbetorna. mina händer är färgade, det är mitt i veckan och jag anar oroåd. jag drömde att min mamma gick bort och att ett ex till mig hade varit i Argentina och kommit tillbaka två decimeter längre samt med en blond!? lockig frisyr. för att fira midsommar, med mig. vi var mitt ibland amatörerna, de lustfyllda och lekfulla de krängande påtagliga.

jag bor i ett kök.
jag lever och andas in os. tänker på de som sitter i sina en, två trerummare, på Östermalm och liksom kisar med ögonen när man möter dem i trappor, på bussar bakom kassan på sjöhistoriska där jag lagar pannkakor till deras glåmiga barn, systrar eller kompisar.
de har ingen ålder, men de liksom föddes med det där,
när jag stal en femma av min kompis för att köpa klubbor som hade namn som pruttfia eller snorkråkan så visste de va yoga var. de hade speciellt snygga gymnastikskor på gymnastiken och även om de kanske aldrig kläddes i märkeskläder, eller togs med utomlands så blev det fostrade i en värld jag aldrig känt till. när jag med nervös blick går på restaurang och spejar åt kyparen som liksom ser ut att vara ute efter mig så sitter dessa oftast lugnt tillbakalutade och pratar ofta om vad de vill och vad de gör. jag ser dom där. de jävlarna.



svensk gangsterfilm, det går ju liksom inte?

påsk. firas likt den gamla eremiten Bertils way of living. ensam.
mina lägenhetsdelare far till hemstaden.
det blir bibelläsning samt fasta och tristess.
den som har förslag på aktiviteter kan ju höra av sig.

no money
no luck
no man
no problem

hej vad gör du? kör du bil? man kan dö. jag tittar på tågtider.

ibland så sitter man på tåg, men inte alltför ofta i livet. snarare alltför sällan.
det här är min bror. jag tror han är på väg till Norrland på den här bilden men det kan jag inte veta säkert för det var inte jag som tog den.


jag läste en blogg idag, skriven av en kille som i den, blottar ut ett förhållande/ en relation. jag antar att mitt inflätande av verkligheten bland dessa bilder och fåniga framställningar av mitt liv aldrig riktigt når dit.
mitt allvar och jag själv drar inte jämt och jag antar att detta är resultatet:

me: ' jonas pastell
jag gillar inte jonas pastell

ET: - va? är det här något universellt skämt som jag missat? vadå? för att han har så bleka färger? annars så är han ju ganska kryddig.'

en jävla massa blaj.

jag gick från fridhemsplan till skanstull. kramade kolar på vägen och åt ett äpple.
kände mig lite ensam, bländades av solen, funderade på att köpa mig en till kamera.
kamera si
kamera so

på min jogging rutt finner man dag efter dag nya skatter. idag var det en bandyklubba i exceptionellt skick samt en adidassko.
rena rama skattjakten. jag läser farväl till vapen och känner för att flytta till milan. dricka grappa hela dagarna samt förälska mig med en snygg brittisk sjuksköterska som varsamt tvättar mina sår och älskar med mig om nätterna.

jag har startat upp en örtodling. det doftar basilika och koriander, jag smakar gammal, ingefäran har fått beläggningen att lägga sig i gommen och ut i hela mitt huvud liksom dunkar den annalkande förkylningen.
nu åker jag till jobbet. vi ses på Fridhemsplan senare gott folk. där ska fujiäpplen inhandlas och sol drickas i mängder.

om jag och etel hade ett potentiellt framtida dating liv framför oss så vet vi båda nu hur man gör och vad, då vi flanerat runt på soliga söder, kollar på sexleksaker samt ätit MIXRULLE ALLTING PÅ uppe på skinnarviksberget, en dag som etsar sig fast och får en att skratta fast man är trött och inte orkar.
och inte så konstigt med tanke på att efter spelningen samt fler öl än vad som är förståndigt, efter några få timmars sömn ringer mobillarmet.
dyyyyyyyy dydydydyyyyy dydydydydydyd (bzzz bzzz vibrationer på det hemmabyggda lilla nattduksbordet bredvid sängen ((en banankartong med en ful gardin vikt över sig))
så upp i ottan och tvätta med inte bara sig själv utan också hela grannskapet, som springer runt där i tvättstugan med mig, slänger mina trosor och t-shirtar omkring och säger, 'det var väl ok?' 'är det här ditt?'
imorgon spelar jag iaf på restaurang LANDET på telefonplan.
börjar väl runt 22 någonting så kom kom! det blir super.
så super vi sen.

i kollektivet i bagger bor

häxan i blair witch project


anna doherty samt en ung michael jackson


och etel. såklart

jogging i bagger
jag ska gå och köpa mig en skinnjacka.



så köpte jag det.