sitter du och bloggar om mitt knäckebröds ätande?

peter pan och jag. jag tänker att trots vår självklara kärlek så kommer havet klyvas och vulkaner få utbrott i protest mot denna hädelse. jag kommer gråta och slänga fruktjuicen mot honom, förbanna himlen och med rynkad panna och med tårar flödande över kinderna fråga varför vi inte kan flytta till stan, att 10 år i neverland räcker väl?
att vi skulle ju kunna ha en sommarstuga här?
och alla misslyckade försök till privatliv med de förlorade barnen och krok som spionerar på vårt kärleksliv.
dömt till att misslyckas

det finns jävligt många människor på den här jorden som går upp 05:00

jag är en simmare. jag är en simmare tänker jag när jag simmar med huvudet några millimeter ovanför vattenytan och med snabba ivriga simtag passerar kolosser och plaskande syskonpar. de ropar efter varandra och simmar ikapp. jag har bestämt mig för att simma så jag simmar och det gör mig till en simmare. det funkar alltid inte så.
ett tag hängde jag med en vietnames, godzilla. jag åt viet-mat sjöng karaoke och skrattade när hans vänner skrattade. ibland var det roligt ibland inte. detta gjorde mig iaf inte till vietnames, även fast jag ibland önskade att det var annorlunda.
jag känner mig som en 10årig anna i simhallen. jag saknar min lingongrova och min varma choklad. killar tittar på mig och jag låter dom titta för jag tänker på mina simtag och på livet. det skvalpar i mitt ansikte och svider i mina ögon och jag tänker att nu nu nu. händer det.

jag vandrar runt på dagslivs och tittar på människorna där, ser män och kvinnor som med tunnelseende försökte plocka samma tomater och lökar. jag pratar i telefon och drar vagnen efter mig, den stöter i kartonger och äldre som liksom jag använder vagn trots att jag bara ska handla två avokado och en klump ingefära. en man kommer fram och ser på mig, säger hej. jag säger hej.
han tittar ner i vagnen jag dragit runt de senaste fem min sen ser han på mig och säger
- hej.
en andra gång. jag tittar ner och där jag trodde mig finna klumpen ligger lax, juice och de alla möjliga livsmedel.
jag skrattar och bugar mig, spejar efter min vagn som står längst in bland pastan.
jag drömmer drömmar om att sätta livet till. sover inte mycket numera och försöker memorera samtal jag haft med olika människor jag inte känner. en smal kvinna med mörkt långt hår och stor kjol blåser rök på mig och frågar hur min jul var. berättar med finländsk brytning att hennes största önskan är att bli statist. jag håller i min för längesedan stulna cykel och svarar att jag bor på olika ställen numera. att jag måste gå nu.

testade ni inte det på kemin?

jag använder en gaffel när jag rör ner mina sista försök att återuppliva något sorts ansikte, ner i det kokande pasta vattnet tillsammans med oljan.
jag har ont och smakar gammal i munnen. smakar på varje ord innan jag vågar mig vidare på samtalens villovägar.

'atlantic - tycker jag låter som en häxblandning'

det är ur en sargad och salt liten kropp som orden flyter.
jag saknar mina bröder. fabian kommer kanske att få användning för mäklarminen då det finns möjligheter till arbete inom läkare utan gränser. frejs gränser har raserats till intet.
ikväll kommer det främlingar till mitt hem. jag ska dricka chill out.
chilla out.

over and out

det är lite balsta känsla över det.

nejmen vem är det här? om inte mitt gamla ex jacob?
nej men jag var tvungen att kolla två gånger.
och ta ett kort.


etel frågar om det är meningen att jag ska se ut som en gammal person som också målar ögonbrynen med mascara. jag säger att jag är minst 96 bast inuti.

igår var drack jag rumänskt vin. jag och johanna hängde på nada och när jag i förvirring sätter mig på tunnelbanan på väg hem så ser jag att killen som jobbar på sjöhistoriska museet sitter framför och sluddrar hej.
han frågar mig varför jag jobbar där. på sjöhistoriska alltså. så kisar han med ögonen
och säger att jag är alldeles för bra för att jobba där. han säger att jag måste självklart göra något annat, om jag pluggar? jag säger nej.
jag jobbar bara i cafét.
han säger att den kan jag ju inte göra hela livet, det skitstället.
så frågar han om jag gör musik jag säger ja och han berättar att jag kanske kan få spela på hans klubb.
jag hör en klocka ringa i bakhuvudet och frågar vart hans klubb är.
i café strings källare.

'inte undra på att jag kände igen dig sa jag. där har jag redan spelat' säger jag.

han säger att han inte kan hålla reda på alla människor han träffar sedan ber han mig be personalen på sjöis om hans mail. sen kliver han av tunnelbanan.

kunde varit Markus Krunegårds nya låt:

'vi gick på högstadiet du och jag
nu ser jag dig på facebook varje dag'
jag mådde lite illa när jag hörde urklipp från p3guld galan. vad har hänt med folk?
har de blivit döva? det liknar mer roligatimmen än en respektabel show/gala.
jag tycker det har blivit lite mycket utav "alla kan" spela grejen.
det är lite Balsta känsla över det.

nu ska jag äta glass och kolla på ANIMEEEEEEEEEEEEEEE i min nya ANIMEEEEEEEEEEEEEE frisyr.

en av mina nyare

söndagen den 27 januari 2009, en början?
jag vet inte det.
jag lyssnar på tom waits och har en snett krokigt leende,
pratade med mamma innan jag gick och la mig igår. hon sjöng för mig och i natt drömde
jag att hennes påhittade lilla slinga var en jättehit.
den spelades på radion i min dröm.

jag glömde tacka ja till filosofi kursen.
så då STRYKER vi det ur annas framtida storhetsplaner.

The moon is yellow silver
Oh the things that summer brings
It's a love you'd kill for
And all the world is green

I love my proviva

jag sitter och stirrar min blind på klockan.
det är kallt inombords och utanpå idag, det ser och känner man när man tittar ut genom fönstret. jag vaknade av att hemtjänsten kom till grannen i morse. HEJ HALLÅ, skriks det för full hals med den där återkommande telefonrösten.
Det hivades öl på carmen igår. jag hivade mest, de andra hånglade.

det är tidig morgon i hjorthagen och bara etel är vaken. hon står lutad över en tomat, med en rosa mössa på huvudet.
idag ska jag jobba. jobba och tänka på KOL så att jag inte får för mig att röka.
om jag får KOL kan jag aldrig bli en het kinesisk manlig topmodel som alltid varit min stora dröm.

jag har en låt på repeat. och med låt så menar jag slinga. och med slinga så menar jag det nya mästerverket som jag döpt "håkan hellström vid frukostbordet". but why?!
för det låter som att han sitter här med mig bland kaffet och müslin och lallar.
igår träffade jag Henric de la cour på lilla hotellbarnen. vi pratade om torshälla och andra ting. det blev lite dålig stämning när det slinker ur Etel, "vänta lite nu, är inte du någon sorts kändis"
golden.
det var även min kära vän mattes födelsedag. han fick öl från all världens hörn.
så här sitter jag nu. i linne och trosor med huvudvärk och håkan.

det jobbar en tjej i hjorthagen. självklart jobbar det fler än en, men hon bruden är the shit.
jag och etel såg henne två gånger på mindre än 40 min. en gång i en bil.
så du, tjej med mössa och lite lunkande gång med kort brunt hår och sur uppsyn. kom och häng med mig!

annars så äter jag min gryta. ska kolla på barnfilm och käka gammalt gammalt julgodis.
fett.

I do belive in fairies I do I do

jag har brist på positiva energi källor så som ett porlande vattendrag, en soluppgång, gnistrande snö på backen eller ljudet av kokande soppa.
Detta har bidragit med ett ganska så neurotiskt sailor moon-beteende.
tårar som sprutar ur sina hålor likt vattenspridare på tjack, knän som viker sig. famlande viftande händer högt upp i luften.
jag gick utanför dörren var ute i ca 1½timme. jag kan inte andas och inte röra mig.
det suger att vara sjuk.
till följd så har jag börjat känna stark avsky för de flesta människor. hela deras existens skaver i mig.
det är dags att bli frisk innan jag slutar att borsta tänderna på riktigt och skaffar långt stripigt hår, omgiven av en odör av kattpiss. inte så kul.

något som är sjukt kul:

http://www.youtube.com/watch?v=mAM-ceTC1io

när anna såg in i sig själv och misslyckades med studieplanerna.

Jag har legat till sängs i 24timmar. jag har med blanka ögon betraktat hur hela min kropp omvandlats från en fungerande organism, till något inte ens en totalkvaddad Belushi skulle ta i med tång. jag har kräkts, förbannat himlen, hytt med näven mot vad som troligen varit golvet och med frossa och elektriska stötar, sett hur hela min magsäck långsamt långsamt frätt bort.
det är på så vis en lättnat som infunnit sig i min nu långsamt läkande kropp, när kväljningarna upphört och jag till och med ätit lite toast nu på morgonen.

sodom & gomorra. hej 2009

det är början på ett nytt år.
jag arbetade hela nyårsafton på ett judiskt bröllop. det var dans och lyckat. när klockan slog tolv, stod jag uppe på sopkajen och kramade mina arbetskamrater, gärdets himmel brann och vi läppjade på de första sekunderna 2009. de smakade cigg och ganska ok bubbel.
det bor en spindel i mitt tak. han heter Bertil & den som kan gissa varför får ett paket cigg.