vindkraft yxskaft krusbärssaft

Jag blir inte förvånad, lyfter inte på ögonbrynet när jag kliver ur bilen och möter ett kallt Eskilstuna. På torget står folkfront eller va de kallar sig. de har en nazi-pose och talar till ett Eskilstuna som inte reagerar. pappa skriker för full hals att de kommer alla brinna i helvetet, och hinner kalla killen som delar ut flyers för fetto innan han glider in och köper pizza till mina syskon.
jag hör min vän Edvards röst, vi kramas och jag ser andra i ögonvrån. som jag inte känner för att ens nicka ett igenkännande hej till. det är många jag känner igen, men den trivsamma inre glädjen lyser med sin frånvaro.
Jag lämnar min hemstad med pressbyrån kaffe i munnen och mitt kropp och själ full av minnen som vill påminna mig om sin eviga existens.

tidigare på dagen.

Det är dimma ute. Den täcker vägarna i västra götaland, den äter upp träden och himlen. En del av min lilla familj sitter med mig på E20, vi pratar om julen som varit och allt med den. Jag lyssnar på band of horses, mitt finaste fina,
om att återvända hem, från något som också är mitt hem. Delat i två, tre hundra delar utspridda över Stockholm, landet och världen.
på en soffa i Österrike, bland bob dylan och kväljningar. Uppe på högsta berget i t-hälla vilket utför, vi kastade våra små barnkroppar. Hem i små glimmande former, i mig och i dig.
Då möjligheten till något stabilt och hållbart är utom räckhåll så får man skapa, fånga upp sina hem, i sin fjärils håv. Ute i världen.

spelet om kristi glädjerika födelse

min man i livet. där vi möts i mitten av all existentiell kärlek och ångest.


jag sitter med bena i kors och tittar på fanny och alexander.
igår fick jag en vän. ett gott skratt och ett återseende.
ikväll blir det bowling i glada vänners lag. hurra hurra hurra!

- gör vad du vill anna. "ok då drar jag"

jag sitter med kokande ögon på ett tåg. för att vara exakt, på övervåningen av ett dubbeldäckat tåg som rusar mot Eskilstuna. min hemvändarstad.
jag är bakis, det är därför mina ögon kokar.
jag tycker om att vara på den resande foten. det är min bästa typ av fot.

jag vet inte vad jag kör på för slags tema. det har varit lite mycket
haruki murakami på senaste tiden. johanna och jag har haft tema.
för att vara ärlig så är han inte min typ utav författare, det finns en fin ton där gömd i hans böcker men jag känner att han skulle behöver stryk. så att han skärper till sig lite.
haruki är till min bror, erlend till jessica.
mitt möjlga framtida arbete kommer föresten ageras ut maximalt bland folk som behöver styras upp.
det sägs vara den gömda talangen som äldsta barnet i syskonskaran bär. något sorts flanerande upp och ner på gatan. vilken gata som helst, där man nickar med huvudet instämmande och har planer.
den ansvariga i alla beslut som inte syns men som finns där, och om det går åt helvete, är först ut genom dörren.
Göteborg är en sval vind i ett brinnande huvud.

jag har levt, andats och insupit Wien.
lyckan är min och bara min.
nu dricker jag glögg och betraktar mitt liv ur flygplans lukt som dröjt sig kvar.
etel min kamrat och följeslagare blev glad av kattunge chokladen jag köpt åt henne.
jag traskade omkring bland wesbanhof och lagenfeldgasse, upp och ner bland oliver och ostar. läser haruki murakami. det är en känsla av lugn som lägger sig över de flådda kaninerna och mig. när kvinnan i cockpiten ber oss spänna fast säkerhetsbältena tittar jag upp och känner både lycka och sorg över att landa i stockholm.

det är sol, det är sitta med pulverkaffe, det är livet.

med mina ben i skräddarställning på en smutsig skinnsoffa sitter jag.
mitt i allt det stora och lilla.
jag läste ut boken Gör vad du vill
jag sålde räkmackor till sorgelösa svennekvinnor 40+
och här sitter alltså jag och inväntar att klockan ska slå 11,
att känslan av lycka skall infinna sig,
och självfallet julen, med romglögg, springa i snabbköp och köpa för tusentals kronor och allt det magiska som den bär med sig.
jag drömde om Barcelona inatt, där min bror frej bosatt sig, där han jagar och andas spansk luft.
vi satt på en vågigt golv i en anmärkningsvärt grå lägenhet och kollade på film på min Ipod.
utanför ett stort fönster reste sig pelare formade som händer mot himlen, i ett försök till att försöka fånga solen, eller bara grabba gud i röven.
frej ville visa mig alla berg och dalar, alla glittrande stigar och skogar han funnit, och jag märkte att när vi vandrade runt var marken vi gick på grusad, med kattguld och att det påminde mycket om ett ställe utanför Eskilstuna, fast inte lika själlöst. min bror bodde nära flygplatsen och när vi stod utanför hans lägenhet blåste det så mycket av all öppen mark och flyg och sådant att vi fick hålla i allt som låg till hands för att inte blåsa i väg.

snart ska jag packa väskan åka till arlanda och stiga på flyget mot Österrike.
det pirrar långt inom mig. nu far jag.



I avsnittet Bend her, då Bender genomgår ett sexchange och blir Coilette
snackar han om hur mycket läppsift man bör använda som tjej.
jag förstår och ser hans poäng. I don't look trampy enough

igår efter mitt möte med börje stod jag vilse på fridhemsplan mitt bland jul och nyår.
på dagslivs har jug hur funnit mina vänner på det livset. där bland leverpastej som går att smaka på, och alla dessa vagnar köpte jag ganska många tomater. sen grät jag som en cancerdrabbad gris i puberteten när jag på pocket shop såg, läste ur och köpte GÖR VAD DU VILL, /ERLEND LOEs nya.

förresten så är r-kellys nya låt en ett jävla skämt.

min bror fabian är i stockholm på genomresa i livet.
jag har klippt hans hår och vi har pratat om olika känslor och vilka som är bäst.
nostalgi toppade listan