följer du med mig hem då?

här sitter jag och dricker kaffe. mellanbrygg classic, svart som natten utanför fönstret.
jag har trillat och gjort bort mig. jag har smakat på förnedringens soppa och hällt ut den i diskhon.
resultatet av rom och cola är skrik och vrål om mer sås på mina torra falafflar, uspilda öl och mummel i skägget.
sammanfattning av vecka 17 =

Om Denise var en man skulle hon vara hugh grant och jag spiky i notting hill.
Om jag var en fågel, en fiskmås. Matte fick Jobbet jag tipsade honom om.
jag gillar killas som skrattar.
det finns inget mer attraktivt på denna jord. jag skulle gifta mig med valfri motbjudande karl om han hade ett leende på läpparna. problemet är ju bara att man lever i sverige. här är allt lite som när mamman dör i Babar. (ni vet han den där elefanten i grön kostym) Dvs inte så festligt som man skulle vilja.
ni minns den här killen:

nätter maskrosor och längtan efter hud

Jag sitter med min hoodie uppdragen så endast mina blå misstänkasamma ögon tittar fram. de spejar efter äventyr men i stockholm verkar allt ligga och ruttna i valfri kompost.

Min bror Frej, sängliggandes i Barcelona vill göra ett statement:
Frej Plebej säger:
jag kanske kommer att gifta mig till sommaren.

Det här med giftemål. hur är det? jag har aldrig tänkt gifta mig av många olika tydliga och logiska skäl.
1. man måste ha någon att gifta sig med. Det har inte jag.
ja där föll det direkt.
dessutom så skulle jag bli en otroligt dålig fru. jag skulle spendera hela vår gemensamma ekonomi på ciggaretter och alkohol vilket skulle resultera i rehab och att våra fula barn skulle bli tvingade att referera till sig själva som "Maskros barn" när de flugit ur boet.

det här är det väl ingen som vill?

det här är flottan. som i båtar, måsar och folk i taja vita byxor.

Världen är full. inte som i berusad av alkohol utan mer som i ting. saker att ta och drömma om. jag sitter och tänker på sådant, mitt i natten, långt från naturen.
naturen som i mygg och kolmörka nätter. här där jag befinner mig är himlen ljusförgiftad av lampor och som tidigare nämnts så är de enda djuren som jag hänger med, de som bor i mitt och Denise kök.
så vad är världen full av?
drömmar om att bli bäst i något såklart. de pratade om sådant på TV och jag blev förbannad. förlamad och trött på idioter.
maneter. inte sådana som man eter. det är tur att de finns och ger världen lite mer variation.
frodo. den osexigaste hetaste mannen.
vi är såhär tajta:

och jag tänker att man liksom inte gör det bästa av det hela. jag minns onda bråda tider i eskilstuna när jag och Frej pantade flaskor för att ha råd med rutten ost från Netto. jag minns burken med enkronor jag plockat upp från golvet där jag torkade spyor och diskade glas.
känslan av att man gled in i Bussen destination: helvetets herre och hans håriga röv. på den finns inga lediga platser så man får stå och trängas och mot sin vilja tvingas insupa pustar från de som står och trängs tillsammans med dig.

men nu är det nog med det. solsken och välgång åt mig. och dig.

det är mörkt

min tunga smakar kaffe och solsken fast solen gått ner sedan länge.
tomtar och troll smyger sig fram bland hus på söder. det är tyst och stilla. man vet att det är morgon när måsarna börjar skrika.

vi var som ninjor på en lekplats i norge

Det finns många sätt att identifiera sig i kategorin vuxen. mina händer ser ut att tillhöra en äldre kvinna från medeltiden som gräver i valfri lerhög. ärren har olika former, vissa är vita och andra knögliga. det är inga barnhänder. det är väl vad jag vill få sagt. de har burit backar med öl och sopor, rengjort klinkers och rumpor. krossats av fallande ting och masserat ryggar och fötter. det är dessa grisrosa händer jag använder mig av när min hjärna skickar meddelanden till mina fingertoppar och ord bildas.

Jag var ett av barnen som förstörde stämningen när jag förklarade att det inte fanns någon tomte för de som skrev önskelistor. att människor dog och led både nära och långt där borde i världen. inte för att verka bättre eller smartare än de, utan för att jag tidigt försökte lära mig att vara realistisk.
samtidigt så jag satte ut frukt och bröd under små stubbar och rötter åt småtomar och älvor. jag och natasha betraktade dagssländor. tanken på att världen var större än vad den såg ut att vara gav oss hopp, trots att det hela utspelade sig i mitt huvud. Jag växte upp på landet. mina bröder och jag byggde kojor och lekte krig och grizzly.

man har fått det orangea kuvertet, räkningar och folk man känner skaffar barn.
barn liksom.
nu skall jag hem och äta tusen kg godis och kolla på tecknat. jag skall inte städa mitt rum och glömma att borsta tänderna. min lediga dag är min och bara min.

det här är en apatisk min

jag har haft sexdrömmar.
jag har druckit grapefrukt juice och jag har tänkt lite på det där barnprogrammet "Tippen" som gick när jag var liten. vad ville dom där killarna egentligen? och varför va det kul med sopor. va det över huvudtaget kul?
jag har med krig och tårar lyssnat till en galen, ung tjej på tunnelbanan.
hon sa med en knaprande röst att ingen i hela världen, (alltså hela världen) kunde mäta sig med henne i "vem-det-är-mest-synd-om-leken" hon grät och skrek i telefon medans alla satt tysta i vagnen. hennes pappa är ju för faaan död. lån på 100000kr. inget jobb. inga pengar. inget kvar att leva för.
nu är jag inte ironisk här, jag tyckte hemskt synd om den här tjejen. samtidigt så blev jag arg.
människan är ego. jävla ego människor det finns.
en bitchslap och ett glas med passionfrukts juice är vad hon skulle ha behövt.
tror du ätt livet är en jävla vinstlott eller? vem fan har lovat dig det?
ok nu låter jag både dum som i dumdum och helt tråkig.
låt mig istället upplysa er om att insekter har flyttat in i vår lägenhet. så de som numera bor på hjorthagen 27 bottenvåningen är:
Anna alltså jag. jag är våg, ganska så bra på att kyssas och dansar osmakligt snyggt.
Denise alltså min sambo. hon gillar pesto och naturgodis. (fy fan det smakar ju yoghurt om gamla torra annanas bitar) men hon är en grym tjej.
spöket som glassar runt och flyttar på saker och ting i lägenheten.
och krypen.
små jävla kryp som kryper runt och är allmänt för jävliga. jag tar ut mina aggressioner på dem varje morgon men så snart nästa dag gryr så sitter han där.
krypet. Tittar på mig med sina stora svarta ögon och jag vet vad han tänker.
"du kan hugga varje lem och varje rot. men min makt kommer alltid att stå i blom!"
detta är ett citat ifrån aladdin (tv-serien) som jag men stort nöje spelade över alla pappas gamla filmer med. detta har jag och kommer jag att få skit för så länge jag vandrar och andas i detta, mitt jordeliv.

andra bra citat är,

" - mattan! "

vad vet vi egentligen?

jag har känt mig ensam idag. toppar och dalar heter det visst. är topparna som den yttersta spetsen på mjukglassen eller den missväxta tallen högst upp på valfritt berg? är dalar de mjuka mossiga ängarna i mumindalen eller jättebläckfiskens grotta i havsdjupet?
jag mötte en hemlös man idag. han skrämde mig så jag hoppade till, fötterna fem cm från markytan. han bad om ursäkt och jag blev ledsen när jag efter att ha letat i alla mina fickor inte hittade en enda krona att ge honom.
jag lyssnade på band of horses och tittade på folk som åkte tunnelbana. dom tittade på mig. jag läste löpsedeln om flickan som försvunnit och jag tänkte på de gånger jag velat försvinna när jag var liten. inte rymma hemifrån nej inte alls. bara uppslukas av jorden, få tillhöra något annat. jag har alltid älskat att gå i skogen själv. att gå överallt själv. att låta tankarna bilda stegar till månen eller bilar staplade på varandra som i den där tecknade filmen om två hundar varav en dog. i den hade dom en klubb högst uppe på en stapel av bilar. hundängel hette den på svenska.
ok, basic
en tanke ligger i min hjärna och puttrar som tomatsoppa med nybakat bröd. det ångas när man bryter det. brödet alltså.
tomatsoppa = röd
röd = rosor
rosor som växer på husfasaderna och bara blommar 7 dagar i slutet på sensommaren. dom doftar sött.
rosor som man gav varrandra på alla hjärtans dag i skolan. man hade möjligt att köpa en ros av typ elevrådet och få den levererad till någon annan på skolan. anonymt om man ville. jag fick aldrig någon ros. buhu då. stackars mig. men jag gav en. jag minns inte till vem.
alla satt i cafeterian med sina rosor. jag brukar drömma om att åka tillbaka till min gamla högstadie skola med en månadslön och köpa allt de säljer där under lunchen. då var 2 kr för en kaffe massa pengar. tänk bara vad jag skulle kunna frossa.
frossa
feber och kallsvettningar i sängen. det var längesedan jag var sjuk. längesedan någon strök mig över pannan samtidigt som jag slöt ögonen i välbehag, innesluten av trygghet.
nu är det mest pengar som är på tapeten. de där ömhetsbevisen är sällsynta. jag vågar inte ens visa ett intresse om det skulle vara så att jag gillade någon. vilket jag gör.

så hur va det då?

Det var det bästa av det bästa.
jag skall spara ihop allt vad jag kan, sen så kommer jag,
köttöl och cheddar. det bästa människorna på jorden och kärlek.
jag har aldrig kännt mig så tillfreds.

nu sitter jag i mitt mörka kök och blundar. BLACK MAGIC!
livet är underbart