slutkapitel och början på det nya livet.

HEJ DÅ

Nu drar jag. jo jag kommer tillbaka om ca 2 veckor. sliten in i märgen.
jag skall till Usa och leva loppan. bada i havet och åka bil.
dricka billig sprit och bli full.
ha det bra så länge.
ciao!

kapitel 19. "you wont die today mister" and anna ate an apple.

försjunken över min touchpad ivrigt klickandes, mixar jag ihop värsta grejen. men nu över till det akuta läge som gäller på lanforsvägen 27. det spökar i min och denise lägenhet. ja sitt där och flina för dig själv. Det Okända var ett utav mitt och frejs favorit program. ni vet, en tjock brittisk brud med röd hockyplatta som gled runt i svenska radhus och intervjuade whitetrashfamiljer som hemsöktes av diverse gastar. hej kom och hjälp oss. det finns 2 skäl än så länge till att vi misstänker att vi är under övernaturlig bevakning. 1. för någon vecka sedan gick denise hemifrån med två ljus tända. när hon vid tunnelbanan kommer på detta och fasar för att hela lägenheten skall ha brunnit upp innin hon hunnit återvända så skyndar hon hem. för att se att ljusen är nyligen släckta. det luktar liksom släckt ljus. 2. i söndags så spikade vi upp två tavlor i köket. ett fotografi i varje. de sitter som berget. både i väggen och fotona är fett klämda och kan liksom inte hasa ner om så vi skulle drabbas av jordbävning eller liknande katastrofer. idag när vi anländer hem från jobbet sitter inte fotona längre där de ska. de har vinklar sig i de vinkligaste vinklar innuti ramarna och när vi tar ner dem och skakar ramarna så rör det sig inte en milimeter. de sitter lika tajt som när de blev uppsatta men bara helt fel. så vad skall vi dra för slutsats av detta? att jag och denise inte har något bättre för oss än att bli paranoida? ja de är nog så.

kapitel 18. Och där stod jag och funderade på hur djup graven måste vara.

här sitter jag och äter pasta. pasta, studentmaten numbero 1. mina tafatta försök till studier känns avlägsna och lagom bortkastade.
jag vägrar källsortera. jag slänger hela skiten i samma påse. plastpåse. ingenting skall gå att återanvända.
det är industrin och företagen som har lagt ansvaret på den lilla människan. DU 78 åriga Agda med knäproblem och blodpudding i kylen, och DU Tswedros från etiopien som arbetar på lidles fruktavdelning fast du har ingenjörs examen men lite problem med att säga ett eller en, det är ert fel att polerna smälter och havet stiger. det är ert fel att tyfoner drar in över småland. träden föll som tänstickor och minst 4 skogsägare hängde sig i sina kök när de såg förödelsen.
det är ert fel alltihopa. speciellt DU Anna! med pastasås runt munnen och de billigaste shampo som går att köpa, du med din attityd och det där fåniga leendet. mest av allt så är det hela ditt fel. för att du inte viker pappkartonger och har en äcklig kompost som luktar ond bråd död. du kommer få faan för det här.
det är klart att jag bryr mig om stackars jorden. naaahhh... säger jag och klappar lite på marken. du har det inte lätt du, men det blir nog bättre snart. snart är kalaset över och du kan få ligga och vara bakis i universums skinnsoffa. där kan solen bjuda på cola och ni kan kolla på futurama season 2 och bara vänta på att huvudvärken skall släppa.
det blir bättre snart.


ni är alla grundlurade.

kapitel 17. Jag blundar och känner lukten av brödet.

min lediga helg har varit varm och full av roliga upptåg.
tåg upp och ner. härligt med härliga tider. pim och jag har öst på för fullt.

Feel the moon pull your love faster up to the sky

jag är lugn. slut i kroppen, den bultar och vill bara sluta. lägga sig ner och långsamt ladda. jag stod och tittade ner på tunnelbanespåret idag. mina höga klackar gjorde att jag stod ostadigt och det blåste friskt när tunnelbanan rullade in. jag lät tankarna vandra till alla gamla katter som har tillhört min familj. det sägs att någon katt i norge blivit över 30 bast och jag tänker att det inte kan vara roligt att vara 30 år och katt. säkerligen full med cancer och annat opepp.
min mor och jag hade ett givande samtal i förra veckan. vi filosoferade över ensamheten.

ensamheten.
hur förhåller man sig till den?
och hur mycket utav den skall man omfamna eller har man rätt till samliv?
för några hundra år sedan, säg för ganska så många, så födde kvinnor barn till höger och vänster. plopp plopp sa det. nu föder visserligen tjejer barn också men inte i samma utsträckning.
så mammas tes bestod av att jag är könsmogen, och ensamheten jag känner är ett resultat av avsaknaden av en hanne som kan befrukta mig så jag äntligen kan så göra det mina förfäder och deras mammor gjorde bäst. föda ungjävlar.
reptilhjärnan, säg vad man vill om den men den ligger där och lurar.
men mig lurar ingen.

kapitel 16. mjuka beats och lugna puckar.

det regnar ute. dagar då jag är ledig så regnar det. någon har bestämt att det skall vara så, och just därför så regnar det idag.
frej, min käre bror är i barcelona och vem vet vad han gör där. jobbar med telefoni och coatchar runt. han är saknad.
liksom alla mina syskon.
frej den gänglige,
ett år yngre än mig, mager och grymt bra på att låta som en raptor. när jag försöker låter jag mer som en gris på väg att kvävas. vilket gör mina små attacker med benen lyfta i språnget och fingrarna lagda över varrandra, mer komiskt än skrämmande. frej har också en obehaglig rörelse där han börjar i valfritt hörn av valfritt rum, där han sår rak som en pinna, sedan mycket snabbt börjar han rör sig frammåt med små snabba steg och ettt obehagligt ljud som får blodet att liksom vilja tränga ut ur alla porer på hela kroppen. med huvudet nedböjt rör han sig frammåt i en förvånande hastighet, rakt mot dig.
fabian däremot har mer en avanserad mimik, med ett böjbart face finns det mycket att hämta. men den han gör bäst är nog mäklaren. "heeeeeeeeeej, hahahahaha"
musik och kaffe paus.

villalobos smeker denise högtalare.

Fernanda, som redan nu bokar in mig till nyår då hon kommer vara 18 nyss fyllda och redo att liksom försätta hela sveriges uteliv i livsfara.
och sedan är det inte långt kvar tills flora, den minsta flyger ur boet.
då är jag gammal.
inte uråldrig eller medelårs krisig utan bara gammal, äldre.
men nu, nu kan jag inte sitta här och se dum ut, hela världen väntar. rött vin, kaffe och lyckliga ögonblick skall köpas, drickas och upplevas.